Bilaga 9 Konsumentprodukter som hjälpmedel i hälso- och sjukvården

Hjälpmedelsinstitutet 2013-02-14
Näringsidkares och offentliga verksamheters övriga skyldigheter
Produktsäkerhetslagen syftar – som framhållits – till att säkerställa att produkter och
tjänster som släpps ut på marknaden är säkra. Härutöver ålägger
produktsäkerhetslagen näringsidkare att på eget initiativ utföra flera andra åtgärder.
Enligt 13 – 23 §§ ska näringsidkare – beroende på riskernas art och omfattning –
lämna säkerhetsinformation i samband med att vara eller tjänst tillhandahålls, varna
konsumenter för risker hos varor och tjänster som redan har tillhandahållits, dra
tillbaka farliga varor och tjänster från marknaden och återkalla farliga varor och
tjänster från konsumenterna. Näringsidkare är vidare skyldiga att bedriva ett
förebyggande produktsäkerhetsarbetet samt att informera och i övrigt samarbeta med
tillsynsmyndigheten och med andra näringsidkare. Även distributörer av varor åläggs
flera skyldigheter enligt lagen, främst att inte tillhandahålla farliga varor samt att
informera och i övrigt samarbeta med tillsynsmyndigheten och tillverkare. I det
följande ska några av näringsidkarens skyldigheter beröras närmare.
Beträffande säkerhetsinformationen ska den vara utformad så att en konsument
ska kunna bedöma risken hos varan eller tjänsten och förebygga att denna orsakar
skada på person. Säkerhetsinformation behöver inte lämnas, om riskerna är
uppenbara (13 §). Enligt äldre förarbeten till lagen uppstår en skyldighet att lämna
säkerhetsinformation så snart det inte finns ett helt obetydligt behov och inte bara i
sådana fall som är särskilt allvarliga. (prop. 1988/89:23 s. 37, se även prop.
1975/76:34 s. 126). Om en vara kan föra med sig risker för vissa personer, ska
tillsynsmyndigheterna enligt artikel 8.1 c i direktivet ha befogenhet att besluta att
dessa personer i god tid och på lämpligt sätt ska informeras om dessa risker, bl.a.
genom att särskilda varningar utfärdas. I 5 § produktsäkerhetsförordningen
(2004:469) finns bestämmelser om hur säkerhetsinformation ska lämnas, bl.a. genom
märkning på varan eller den egendom som tjänsten avser eller i bruksanvisning som
följer med varan eller egendomen.
Om en tillverkare har tillhandahållit en farlig vara eller en näringsidkare har
tillhandahållit en farlig tjänst ska dessa utan dröjsmål utfärda varningsinformation
om skaderisken och om hur den kan undanröjas, om det behövs för att förebygga
skadefall (14 §). Varningsinformationen ska lämnas till dem som innehar varan eller
som tjänsten har utförts åt eller som innehar den egendom som tjänsten har avsett.
Informationen ska lämnas på ett sådant sätt att den kommer till de berördas
kännedom, t.ex. genom direkta meddelanden, annonser eller andra framställningar
som näringsidkare använder vid sin marknadsföring. Informationen ska lämnas i en
omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.
De sätt på vilka varningsinformation kan lämnas enligt lagen kan kategoriseras
som antingen generella eller individuella. Individuell varningsinformation är selektiv
och innebär att informationen går ut direkt till var och en som kan tänkas inneha
produkten (prop. 1988/89:23 s. 41 f.). Sådan information kan vara både muntlig och
skriftlig. Individuell information bör väljas, då så är möjligt, därför att den kan
anpassas till mottagaren. I de fall då individuell information inte är möjlig bör man
21