Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet - Regeringen

yttrandefrihetsmål som avses i 4 § handläggas i samma rättegång som ett
mål om tryck- eller yttrandefrihetsbrott när de har samband med varandra.
Bestämmelsen i 7 § medger att andra åtal som har samband med
ett åtal som skall handläggas som tryck- eller yttrandefrihetsmål får
handläggas i samma rättegång som det sistnämnda målet om det är
lämpligt. Ett vanligt brottmål kan också under vissa förutsättningar
handläggas i samma rättegång som ett tryck- eller yttrandefrihetsmål.
Den möjlighet till kumulation med ett tryck- eller yttrandefrihetsmål som
7 § innebär avser endast brottmål som inte är tryck- eller yttrandefrihetsmål,
t.ex. mål om förseelser mot TF:s ordningsföreskrifter. Vidare
kan exempelvis ett åtal enligt TF eller YGL mot en anskaffare handläggas
i samband med ett åtal mot denne rörande det sätt på vilket uppgifter
anskaffats.
När det gäller ett åtal för tryckfrihetsbrott i en inte periodisk skrift är
alltså huvudregeln att hemvistet för den som svarar för skriften är styrande
för vilken av de behöriga tingsrätterna som skall ta upp målet. När den
ansvariges hemvist kan fastställas torde reglerna i 7 kap. föreskriftslagen
inte medge att målet tas upp av någon annan behörig tingsrätt. Det framgår
sålunda klart av förarbetena (se prop. 1977/78:62 s. 37) att den subsidiära
regeln om tryckorten i 7 kap. 2 § bara är tillämplig när den ansvarige
inte har känt hemvist här i landet. Inte heller kan övriga regler i 7 kap.
leda till att ett åtal för tryckfrihetsbrott kan tas upp av någon annan tingsrätt
än den tryckfrihetsdomstol som pekas ut genom den ansvariges hemvist.
Bestämmelserna i TF och YGL liksom i föreskriftslagen torde innehålla
en fullständig reglering beträffande forum för tryck- och yttrandefrihetsmål
och möjligheterna till kumulation av mål och därmed utesluta
att forumreglerna i 19 kap. rättegångsbalken tillämpas subsidiärt (jfr
prop. 1977/78:62 s. 72 ff.).
Eftersom åtal för tryck- och yttrandefrihetsbrott endast kan väckas mot
en av dem som enligt bestämmelserna i 8 kap. TF och 6 kap. YGL ansvarar
för brottet torde det mera sällan bli aktuellt att flera personer skall
åtalas för innehållet på ett grundlagsskyddat medium. Reglerna om att
hemvistet styr var målet skall tas upp har därför hitintills i praktiken inte
vållat några tillämpningsproblem. Samtidigt måste det emellertid beaktas
att TF och YGL inte utesluter att åtal för tryck- och yttrandefrihetsbrott
väcks mot flera personer. En bok med brottsligt innehåll kan exempelvis
ha flera författare och ett samlingsverk som avses i 8 kap. 6 § TF kan ha
flera namngivna utgivare. Om endast spridare kan hållas ansvariga kan
flera personer var för sig anses som spridare. I ett hos Justitiekanslern nu
aktuellt ärende kan fråga om väckande av åtal komma upp beträffande ett
nytryck av en bok som författats av en avliden person och som i nyutgåvan
försetts med ett förord av en namngiven, nu levande person. Både
förordet och det äldre verket kan falla inom det straffbara området och
både författaren av förordet och utgivaren kan därför vara ansvariga.
Under förarbetena till de nuvarande reglerna i 7 kap. föreskriftslagen
har man inte gått in på frågan hur man skall se på det fallet att åtal väcks
mot flera personer med olika hemvist för innehållet i en tryckt skrift som
inte är periodisk (se prop. 1977/78:62 och 1990/91:179). Frågan synes
över huvud taget inte ha observerats. I avsaknad av närmare bestämmelser
eller förarbetsuttalanden torde det följa av reglerna i föreskriftslagen
att åtal måste väckas vid flera domstolar om de misstänkta har olika
Prop. 2001/02:74
Bilaga 4
152