Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet - Regeringen

En möjlig väg vore – som vissa remissinstanser förordat – att åstadkomma
ett frivilligt grundlagsskydd genom något slag av stencilregel på
samma sätt som gäller för vissa skrifter. Skyddet skulle då uppkomma
genom att databasinnehavaren anger vissa uppgifter om t.ex. vem som är
utgivare för databasen och vem som driver verksamheten. Angivandet av
sådana uppgifter skulle dock inte vara tillräckligt för grundlagsskydd.
Även ett krav på att informationen i databasen är avsedd för allmänheten
skulle behöva uppställas, eftersom grundlagsskyddet är avsett för massmedial
kommunikation. Vidare skulle ensamansvaret kräva att databasen
är anordnad så att databasinnehavaren har kontroll över innehållet. Om
något av dessa ytterligare krav inte skulle vara uppfyllt, skulle grundlagsskydd
saknas trots att ursprungsuppgifter satts ut. Denna utformning av
ett frivilligt skydd skulle alltså innebära en viss osäkerhet för meddelare
och andra medverkande. En annan komplikation är att ursprungsuppgifter
i en databas inte är definitiva utan kan tas bort och ändras under det
att publiceringsverksamheten pågår. Detta skulle kunna medföra bevisproblem
rörande vem som bär ansvaret för ett visst innehåll vid en viss
tidpunkt. De redovisade nackdelarna är så stora att detta alternativ för ett
frivilligt skydd inte bör väljas.
En annan möjlighet är att – som utredningen föreslagit – göra grundlagsskyddet
beroende av om utgivningsbevis sökts och utfärdats. En sådan
lösning är inte heller invändningsfri med tanke på att det försvårar
för medverkande och meddelare att bedöma sitt eventuella ansvar. Man
kan inte direkt av databasen avgöra om grundlagsskydd föreligger eller
inte utan måste genom egen kontroll förvissa sig om att utgivningsbevis
finns. Å andra sidan kan man vara säker på att skydd gäller om utgivningsbevis
finns. En annan nackdel är att en sådan lösning blir förenad
med kostnader i form av bl.a. avgift för den som söker utgivningsbevis.
Ytterligare en komplikation med en sådan lösning är att den som vill ha
grundlagsskydd måste vända sig till en myndighet. Det kan inte helt uteslutas
att det finns risk för att myndigheten i en spänd samhällssituation
tillämpar ansökningsreglerna på ett sådant sätt att grundlagsskydd nekas
med hänsyn till det väntade innehållet i databasen. Denna risk kan dock
undanröjas om förutsättningarna för utfärdande respektive återkallelse av
utgivningsbevis – dvs. förutsättningarna för grundlagsskydd – anges direkt
i grundlagen.
Å andra sidan är en avgjord fördel med ett system med utgivningsbevis
att man på detta sätt åstadkommer det mest effektiva sättet att ingripa
mot missbruk av yttrandefriheten. Ett utvidgat grundlagsskydd innebär
att YGL:s tillämpningsområde utvidgas. Det är långtifrån osannolikt att
denna utvidgning kommer att innebära fler överträdelser av tryck- och
yttrandefrihetens gränser som skall bedömas enligt grundlagarna. Ett
system med utgivningsbevis – motsvarande vad som sedan länge gäller
för tryckta periodiska skrifter – kan då antas ge betydligt bättre förutsättningar
för lagföring än vad t.ex. en stencilregel skulle ge. Med ett system
med utgivningsbevis uppstår exempelvis inte några problem med att avgöra
vem som bär ansvaret för ett visst innehåll vid en viss tidpunkt.
Givet utgångspunkten att en anpassning av grundlagsskyddet till den
mediala verkligheten bör ske är alternativen till ett system med utgivningsbevis
ett generellt grundlagsskydd eller någon form av stencilregel.
Som regeringen utvecklat ovan finns det betydande nackdelar förenade
Prop. 2001/02:74
49