Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet - Regeringen

han eller hon alltså för databasinnehållet och inte för själva framställningen.
Genom punkten 2 ges grundlagsskydd för sådan användning av pushteknik
som inte är grundlagsskyddad enligt 6 § eller dagens databasregel.
Användningen innebär att en databasinnehavare, som råder över innehållet
i databasen, sänder meddelanden till mottagarna med innehåll och
tidsintervaller som dessa angett i förväg. Meddelandena sänds alltså
”enligt överenskommelser i förväg”. När sådana webbsändningar som
utgörs av direktsändningar eller uppspelningar av tidigare inspelningar
överförs genom pushteknik som startas av sändaren torde det knappast
finnas något utrymme för att anse att användningen av pushtekniken faller
utanför 6 §.
Genom andra stycket blir det möjligt även för andra, såväl fysiska som
juridiska personer, än sådana massmedieföretag som avses i första stycket
att få grundlagsskydd för verksamhet som anges där. Förutsättningen
är att utgivningsbevis gäller för verksamheten. Det är alltså fråga om ett
frivilligt grundlagsskydd. Möjligheten att få grundlagsskydd omfattar
endast den som driver verksamhet genom överföringar som utgår från
Sverige. När det gäller print on demand-verksamhet kan grundlagsskydd
föreligga enligt detta stycke om överföringarna utgår från Sverige oavsett
var framställningen av exemplaren sker.
Genom att förutsättningarna för att utgivningsbevis skall kunna utfärdas
och återkallas anges i grundlagen blir skyddet stabilt. Förutsättningarna
är i princip desamma som gäller i fråga om utgivningsbevis för periodiska
skrifter. För att utgivningsbevis skall utfärdas måste verksamheten
tekniskt vara ordnad på det sätt som sägs i första stycket. Överföringarna
måste också anses utgå från Sverige. En utgivare som uppfyller
föreskrivna behörighetsvillkor (jfr. 4 kap. 2 § YGL och 3 kap. 19 § tilllämpningslagen)
måste ha utsetts för verksamheten och ha åtagit sig
uppdraget. Utgivningsbeviset måste kunna knytas till en viss databas.
Verksamheten skall därför ha ett namn. Att även verksamhet enligt första
stycket skall ha ett namn framgår av femte stycket. Namnet på verksamhet
med utgivningsbevis skall vara sådant att förväxling inte lätt kan ske
med namn på annan verksamhet enligt paragrafen.
För att möjliggöra kontroll av om det föreligger förväxlingsrisk finns i
3 kap. 18 § tillämpningslagen en regel om att den som bedriver verksamhet
enligt 1 kap. 9 § första stycket YGL skall anmäla namnet på databasen
till Radio- och TV-verket. Det föreskrivs också i 3 kap. 27 § tillämpningslagen
att verket skall föra ett register över verksamheter enligt
1 kap. 9 § första och andra styckena YGL.
Genom att utgivningsbevis har sökts och utfärdats får den som driver
verksamheten anses ha åtagit sig att se till att det finns en utgivare för
verksamheten. Han eller hon får alltså anses vara skyldig att utse utgivare,
och därmed är 6 kap. 2 § YGL om ansvarsövergång tillämplig. Underlåtenhet
att vid behov anmäla ny utgivare straffsanktioneras i 3 kap.
30 § första stycket tillämpningslagen.
I tredje stycket regleras utgivningsbevisens giltighetstid och återkallelse
av sådana bevis. Ett utgivningsbevis gäller för en period av tio år från
utfärdandet. Därefter förfaller beviset. Att ett utgivningsbevis som utgångspunkt
har en giltighetsperiod på tio år utesluter givetvis inte att beviset
kan återkallas efter en kortare tid. Ett utgivningsbevis får förnyas.
Prop. 2001/02:74
99