Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet - Regeringen

hemvist. Någon möjlighet till kumulation av dessa mål eller överflyttning
för gemensam handläggning vid en domstol synes inte finnas såsom regelsystemet
är utformat. Även om bestämmelserna i 19 kap. RB skulle
kunna tillämpas subsidiärt finns det knappast där någon regel som täcker
in dessa fall. Det skulle i så fall vara 19 kap. 3 § första stycket som anger
att åtal mot flera för medverkan till brott får väckas vid den domstol där
någon av dem har att svara. När det gäller t.ex. det fallet att flera spridare
av en tryckt skrift skall hållas ansvariga torde man dock inte kunna tala
om att flera medverkat till brott eftersom varje spridning är ett brott för
sig. Bestämmelsen i 19 kap. 3 § andra stycket torde under inga förhållanden
kunna anses tillämplig eftersom de fall som täcks av den bestämmelsen
för tryck- och yttrandefrihetsmålens del regleras i 7 kap. föreskriftslagen.
Att tryckfrihetsmål avseende innehållet i en och samma tryckta skrift
kan komma att handläggas av flera domstolar måste enligt Justitiekanslerns
mening anses som otillfredsställande. Risken för att skriften kan
bedömas som brottslig av en domstol men frias av en annan är uppenbar.
Härtill kommer att det ter sig föga rationellt att flera domstolar skall ta
ställning till skriftens innehåll och detta särskilt som den speciella rättegångsordningen
för sådana mål medför att handläggningen kan vara tidskrävande.
Rent allmänt ter det sig också svårförståeligt att forumreglerna
kan leda till att just mål om flera personers ansvar för innehållet i en
tryckt skrift måste tas upp av olika domstolar medan föreskriftslagen i
kombination med rättegångsbalken medger att andra ansvarsfrågor
rörande skriften liksom vanliga brottmål med anknytning till skriften kan
tas upp vid samma domstol och också handläggas gemensamt med tryckfrihetsbrottet.
Komplikationer uppkommer också när det i samband med ett åtal skall
yrkas konfiskering av skriften. Ett sådant yrkande avser skriften i dess
helhet och torde behöva framställas i de olika tryckfrihetsmålen avseende
skriften. Två eller flera domstolar har då att ta ställning till samma konfiskationsyrkande.
Hur domstolarna sinsemellan skall lösa den konflikten
torde varken föreskriftslagen eller rättegångsbalken kunna ge svar på.
Särskilda problem uppkommer också om utgången i ansvarsfrågan blir
olika i domstolarna och konfiskationsyrkandet vinner bifall i den ena
domstolen men ogillas av den andra. Ett beslut om konfiskation har
rättsverkningar inte bara genom att exemplar av skriften skall förstöras
jämte matriser m.m. utan också genom att fortsatt spridning av skriften är
kriminaliserad i 6 kap. 3 § TF. En fråga som uppkommer vid olika utgångar
i konfiskationsfrågan är om konfiskationen kan verkställas. Än
mera tveksamt förefaller det vara huruvida den som sprider skriften efter
konfiskationen kan fällas till ansvar.
Enligt Justitiekanslerns mening finns det sålunda skäl för att forumreglerna
i föreskriftslagen bör ändras så att två eller flera mål om ansvar
eller enskilt anspråk rörande tryckfrihetsbrott i en och samma skrift kan
tas upp av en tingsrätt utan hinder av att en annan tingsrätt enligt forumreglerna
är rätt domstol för något av målen. En ny bestämmelse bör
emellertid inte enbart rikta sig mot sådana fall. Den bör också kunna tilllämpas
i yttrandefrihetsmål, exempelvis när talan förs mot flera personer
som på olika orter spridit en teknisk upptagning med straffbart innehåll
samt i s.k. ansökningsmål, dvs. när talan enbart förs om konfiskation av
Prop. 2001/02:74
Bilaga 4
153