Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet - Regeringen

med de båda sistnämnda alternativen. Mot den bakgrunden framstår de
olägenheter som är förenade med ett system med utgivningsbevis som
fullt hanterbara. Enligt regeringens mening talar således övervägande
skäl för att välja den ordning som utredningen föreslagit.
Den närmare regleringen av det frivilliga grundlagsskyddet
Som förutsättning för utfärdande av utgivningsbevis skall gälla att verksamheten
är ordnad på samma sätt som gäller för de aktörer som har automatiskt
grundlagsskydd. I övrigt bör förutsättningarna i princip vara
desamma som gäller för utgivningsbevis för periodiska skrifter. Behörig
utgivare skall ha utsetts och åtagit sig uppdraget. För att verksamheten
skall kunna identifieras bör den bedrivas under ett särskilt namn. Namnet
skall vara sådant att förväxling inte lätt kan ske med annan verksamhet
enligt databasregeln. Mediegrundlagsutredningen har dessutom föreslagit
att det inte skall föreligga en förväxlingsrisk i förhållande till titlar på
periodiska skrifter. Motivet för detta är att en sådan regel skulle förhindra
obehörigt bruk av tidningars namn. Detta syfte är ett annat än syftet bakom
den föreslagna regeln om risk för förväxling av namn på databaser
och motsvarande regel i TF om förväxling av namn på skrifters titlar.
Med hänsyn härtill och då behovet inte förefaller betydande anser regeringen
att en sådan reglering onödigtvis skulle belasta prövningssystemet.
Eftersom vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att utgivningsbevis
skall utfärdas, måste det bli fråga om ett ansökningsförfarande.
Förutsättningarna bör dock vara angivna direkt i YGL. Straffansvar bör
komma i fråga för den som lämnar oriktig uppgift i en ansökan om utgivningsbevis.
Beträffande finansieringen av ansökningsförfarandet bör en självkostnadsprincip
gälla. Ansökningsavgiften får nämligen inte vara så hög att
den i praktiken omöjliggör eller väsentligt begränsar möjligheten att
skaffa grundlagsskydd. Som jämförelse kan nämnas att Patent- och registreringsverket
i dag debiterar 2 000 kr för en ansökan om utgivningsbevis
enligt TF. Enligt vad regeringen har inhämtat från den myndighet
som avses handha utgivningsbevis enligt YGL kan avgiften hos den
myndigheten komma att ligga i samma storleksordning.
Enligt TF gäller utgivningsbevis för periodiska skrifter för en period av
tio år från utfärdandet med möjlighet till förlängning. Denna bestämmelse
infördes 1998. Bakgrunden var att det hade framkommit att en stor del
av de registrerade titlarna avsåg skrifter som inte längre gavs ut och att
sådana oanvända titlar hindrade eller i vart fall försvårade möjligheterna
att utnyttja titlarna i periodiska skrifter. Även om behovet av motsvarande
reglering kanske inte är lika stort när det gäller databasverksamhet
talar ordningsskäl för att, som Patent- och registreringsverket föreslagit,
införa en tidsbegränsning av giltigheten av utgivningsbevis enligt YGL.
Utgivningsbevis måste kunna återkallas när förutsättningarna för att utfärda
sådant inte längre föreligger. Om t.ex. verksamheten inte längre är
ordnad så att endast den som driver den kan ändra innehållet, måste beviset
kunna återkallas. Annars kan inte principen om ensamansvar upprätthållas.
I övrigt bör återkallelse kunna ske på i princip samma grunder
som gäller utgivningsbevis för periodiska skrifter. Ett bevis skall kunna
Prop. 2001/02:74
50