Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet - Regeringen

udsmän (JO) och Kammarrätten i Stockholm – har ansett att tiden nu är
mogen för en genomgripande förändring av yttrandefrihetsskyddet.
Skälen för regeringens bedömning: Frågan om en teknikoberoende
grundlagsreglering av yttrandefriheten har behandlats av Massmedieutredningen
i betänkandet Massmediegrundlag (SOU 1975:49) och Yttrandefrihetsutredningen
i betänkandet Värna yttrandefriheten (SOU
1983:70). Inte någon av de tidigare utredningarna har funnit det lämpligt
att föreslå en reglering som omfattar alla offentliga yttranden. Denna
principiella bedömning har delats av regering och riksdag i de lagstiftningsarbeten
som följt. Konstitutionsutskottet har med anledning av ett
par motioner angående denna fråga i samband med 1998 års grundlagsändringar
uttryckt att det tryckta ordet har en speciell ställning i den fria
opinionsbildningen och samhällsdebatten (bet. 1997/98:KU19).
Yttranden i form av det tryckta ordet har, som konstitutionsutskottet
uttalat, en särställning i opinionsbildningen och den samhälleliga debatten.
Denna ställning motiverar att den nuvarande uppdelningen på två
grundlagar bör bestå och att tryckfrihetsförordningen (TF) även i fortsättningen
skall vara den grundlag som ger skydd för det tryckta ordet
och det enligt de principer som gäller i dag.
Vad gäller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) infördes termen tekniska
upptagningar genom ändringar 1998 som trädde i kraft den 1 januari
1999. Genom införandet av detta begrepp kan den tekniska utvecklingen
förväntas mötas på ett tillfredsställande sätt när det gäller grundlagsskyddet
för de fysiska databärarna. Det saknas därför anledning att nu överväga
skyddet för dessa. Det som däremot kvarstår är grundlagsskyddet
för kommunikation som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Av
redogörelsen i avsnitt 4.2.2 framgår att skyddet inte omfattar alla yttranden
som förmedlas på detta sätt. Det som nu bör övervägas är att bereda
grundlagsskydd för ytterligare sådana yttranden.
1998 års ändringar av YGL byggde bl.a. på Mediekommitténs betänkande
Grundlagsskydd för nya medier (SOU 1997:49). Där föreslog Mediekommittén
bl.a. en utvidgning i form av ett frivilligt grundlagsskydd
genom utgivningsbevis för viss sådan kommunikation som sker med
hjälp av elektromagnetiska vågor. Regeringen ansåg i det lagstiftningsärendet
att tiden inte var mogen för en utvidgning av grundlagsskyddet
på det sätt som kommittén hade föreslagit.
Utvecklingen på medieområdet har emellertid gått mycket snabbt sedan
dess. Internetverksamhetens betydelse för nyhetsförmedlingen har i
dag helt andra dimensioner än för bara några år sedan. Det finns därför
skäl att nu göra en förnyad bedömning. Den fråga som då inställer sig är
hur en utvidgning av grundlagsskyddet för kommunikation med hjälp av
elektromagnetiska vågor skulle kunna göras.
Ett utvidgat grundlagsskydd för dessa nya medier som är likvärdigt det
som tryckta skrifter och andra etablerade massmedier har förutsätter att
de principer som grundlagarna vilar på kan tillämpas. En av dessa principer
är det särskilda ansvarssystemet med en enda person som ansvarar
för innehållet i ett yttrande. Principen innebär för det första ett skydd för
andra personer som medverkar vid ett yttrandes tillkomst, vilket gynnar
yttrandefriheten. För det andra innebär principen att den utpekade ansvarige
blir förhållandevis lätt att ingripa mot. De hittills grundlagsskyddade
medieformerna utmärks av att distributionen av yttranden normalt sker i
Prop. 2001/02:74
37