Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet - Regeringen

Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge och Sveriges
domareförbund har framfört att i första hand bör övervägas en lösning
som innebär att tekniska upptagningar utan ursprungsuppgifter faller
utanför grundlagsskyddet. Åklagarmyndigheten i Malmö har förespråkat
en annan av utredningen diskuterad regel av innebörd att upptagningar
utan uppgifter skall anses ha lämnats ut för spridning när de påträffas om
inte något annat framgår av omständigheterna. Övriga remissinstanser
har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller tillämpningen av yttrandefrihetsgrundlagen
(YGL) har det visat sig att Justitiekanslern (JK)
stött på problem i fall av misstanke om – före 1998 års grundlagsändringar
– barnpornografibrott och olaga våldsskildring i videogram samt
hets mot folkgrupp på cd-skivor. Preskriptionstiden för tekniska upptagningar
räknas ju, som framgått ovan, från det att upptagningen lämnades
ut för spridning men enligt JK saknas ofta ursprungsuppgifter och beträffande
videogram är pliktexemplarsregeln ofta inte tillämplig eftersom
upplagorna är alltför begränsade eller det i vart fall inte går att styrka att
videogrammet getts ut i minst fem exemplar. Om den utpekade ansvarige
i sådant fall invänder att den upplaga som exemplaren ingår i har offentliggjorts
långt tidigare, så har JK i allmänhet svårt att bevisa motsatsen.
Problemet ligger alltså inte i preskriptionstiden som sådan utan i svårigheterna
att bestämma utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning.
Enligt regeringens mening är det uppenbart att något måste göras för
att komma till rätta med de problem JK påtalat. För att åstadkomma det
kan man tänka sig flera olika lösningar. En variant, som bl.a. Hovrätten
över Skåne och Blekinge förordat, vore att med förebild i stencilregeln i
tryckfrihetsförordningen (TF) göra utsättandet av vissa ursprungsuppgifter
till en förutsättning för grundlagsskydd. En annan lösning – som
JK fört fram i ett tidigare sammanhang – vore en regel som innebär att
upptagningar utan ursprungsuppgifter skall anses ha lämnats ut för spridning
när de påträffas, om inget annat framgår av omständigheterna. Ett
tredje alternativ är att för tekniska upptagningar som saknar ursprungsuppgifter
upphäva den speciellt korta preskriptionstiden enligt YGL och i
stället låta preskriptionstiderna enligt brottsbalken gälla. Detta sistnämnda
alternativ är inte direkt inriktat på svårigheten att fastställa utgångspunkten
för beräkning av preskriptionstiden men bör ändå kunna underlätta
för JK att motbevisa påståenden om att preskription inträtt. I stället
för den ettåriga preskriptionstiden skulle för exempelvis hets mot folkgrupp
av normalgraden fem års preskriptionstid gälla.
En given utgångspunkt vid valet av metod är att man måste söka en
lösning som inte onödigtvis försämrar grundlagsskyddet generellt sett,
vilket skulle bli fallet med en lösning enligt stencilregelmodellen, och
som så långt möjligt tar hänsyn till de intressen som ytterst motiverar de
särskilda korta preskriptionstiderna i TF och YGL, nämligen intresset av
att bedömningen i åtalsfrågan skall göras i nära anslutning till offentliggörandet.
Mot att välja den lösning som skulle innebära att preskriptionstiden
börjar löpa när upptagningarna påträffas talar bl.a. att den lösningen teoretiskt
sett skulle kunna leda till en evig preskriptionstid för det fall inte
preskriptionstiderna i brottsbalken anses utgöra en yttersta gräns. Mot
denna bakgrund talar enligt regeringens mening övervägande skäl för att
Prop. 2001/02:74
74