Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare Utvärderingen av behovet av substitutionsvård och praxis för att få substitutionsbehandling är alldeles förnuftsvidriga. Jag kommer att tänka på ett exempel. Det var en person över femtio år som har använt opiater sedan 9årsåldern. Personen fick först metadonbehandling och avbröt själv behandlingen. Därefter fick personen delta i en poliklinisk modell, som vi utförde på prov med [det lokala] nätverket. Modellen förverkligades med fyra personer, den här personen var en av dem och kom i princip direkt från gatan till vården. Klienten avbröt vården då han fick ett arv. Nu håller personen igen på att söka sig till substitutionsvård och måste gå igenom utvärderingsproceduren från början. Klienten har utvärderats två gånger och måste nu ännu en gång gå igenom utvärderingsprocessen som pågår cirka ett halvt år. I: Ett halvt år? S: Det räcker många gånger så länge för dessa människor, eftersom de inte har mod att gå till utvärderingsstället för att kissa i burken, berätta samma historier igen, ännu en gång, som de redan har berättat två gånger i sitt liv. Ännu en gång utvärderas det om personen ska få substitutionsbehandling eller inte. En vanlig medborgare ser redan på en kilometers avstånd att denna person omedelbart borde få substitutionsbehandling. Sedan finns det även sådana rutiner, att det finns människor som i hela sitt liv har missbrukat ämnen och aldrig har varit en del av servicenätverket, eller som har haft att göra med det, men deras rusmedelsproblem har inte verifierats där. De har inte gått på tillnyktring eller någon annanstans. De låter dem springa runt – det är helt komiskt – på tillnyktring för att stadgan beskriver vad rusmedelspsykiatrins enhet. Att det måste vara så här. Så personen åker på tillnyktring och vet att det är ett humorbesök. De säger högt att ”tror ni att jag är dum? Jag måste åka på tillnyktring med barn, juniorer” – i deras ögon barn – ”och komma ut därifrån så att stadgans kriterier ska uppfyllas?”. Vi tycker att alla kan se att personen behöver substitutionsbehandlingen redan med ett ögonkast. I: Är det så att den helt drogfria tillnyktringen för många inte är ett alternativ? S: Absolut, absolut. Alltså det finns säkert många sådana människor. Sedan tänker jag också på något annat, de här är alltså personliga åsikter, att om man jämför metadon med buprenorfin, så är metadon gift jämfört med buprenorfin. Det är en självklarhet, klart som korvspad. Eftersom medicinering med buprenorfin är märkbart svårare att övervaka och dessutom dyrare, rekommenderas folk att ta metadon. Jag tycker att buprenorfin mycket väl kunde vara ett sätt att koppla många till nätverket. Med märkbart lägre tröskel och att så småningom börja sänka den neråt. I: Borde man göra något åt den här situationen? S: Nå, ovillkorligen borde man göra något, det är ju helt klart. Folk åker till Estland för att hämta väldigt mycket mediciner och tar också med sig allt annat då de kommer tillbaka, mediciner med bensodiazepiner, alkohol. Sedan har vi ett blandmissbruksdilemma. Som jag sade tidigare, inte finns det ju längre rena användare som bara använder ett ämne. De injicerar läkemedel och förstör sina ådror och sin hälsa, man måste utföra amputationer och så vidare. Sedan frågar man av enskilda poliser, till exempel ”säg din personliga åsikt, vilket är bättre på fältet, heroin eller buprenorfin?”. Då säger de genast att det är klart att Subutex är lättare för dem och givetvis är det lättare för oss också att folk använder det hellre än heroin. I: Jag har förstått att det är ett ganska ekonomiskt sätt att injicera Subutex. Om det fanns tillgängligt, så skulle folk vara beredda att sluta injicera det? Känns det som att det på sätt och vis är fråga om utbud och efterfrågan? S: Ja. Det är just så här, det är helt galet dyrt. Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 125
126 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare Nog fylls ju alltid marknaden med något. Den fylls med buprenorfin eller heroin eller med något annat. Själv tänker jag att rusmedelsanvändningen på något vis är konstant också annars. Ur hälsorådgivningens synvinkel är situationen att folk injicerar alla världens benzo i sig själva och alla möjliga mediciner helt ohygglig. Man hoppades att substitutionsvården skulle utvidgas och mer och mer flyttas till primärvården. Man hoppades att tröskeln för att få vård skulle sänkas och att vården skulle individualiseras mer för att motsvara klienternas behov. Några ansåg att substitutionsbehandlingen skulle kunna genomföras från hälsorådgivningen eller att möjligheten till vård på annat sätt borde finnas närmare klienterna. Om man håller fast vid dem, hur många misslyckade vårdförsök det nu måste vara. Jag tycker att det är vanvettigt att klienterna åker iväg för att göra misslyckade vårdförsök för att få komma till substitutionsvården. Enbart vad det kostar ekonomiskt, alldeles på riktigt. Så finns det förstås många som utan problem har varit på Wismar och vårdat sig själva, det går bra för dem och de arbetar eventuellt. De har bara inte misslyckats tillräckligt många gånger för att få substitutionsbehandling. Jag tycker att det kunde finnas substitutionsbehandling på hälsorådgivningarna, men det borde vara på en annan tid än vår normala öppettid. Men varför skulle man inte kunna få substitutionsbehandling på hälsorådgivningarna? Det skulle kunna fungera, men på en annan tid. Som ett alternativ till officiell substitutionsbehandling åker flera klienter till Estland för att hämta substitutionsläkemedel för opiatanvändare och medicinerar sig själva på detta sätt. Man upplevde inte att den huvudsakliga orsaken till att hämta substitutionsläkemedel var att bli berusad, utan det var för att kunna fungera. Man konstaterade att de klienter som åker till Estland för att hämta substitutionsläkemedel är de som inte klarar av den nuvarande substitutionsprocessen, de som väntar åratal i vårdkön eller de som ännu inte har tillräckligt många misslyckade vårdförsök bakom sig. Man menade att det ställvis kunde ta upp till två år för att få komma till medicinsk substitutionsbehandling. Enligt de erfarenheter som hälsorådgivningarnas personal hade vill en stor del av sprutdrogbrukarna få substitutionsbehandling. Det upplevdes som viktigt att öka antalet platser inom substitutionsvården och sänka tröskeln, speciellt på grund av Estlands anslutning till Schengenområdet. Redan nu visste man på många rådgivningar att klienterna varje vecka åker till Estland och man trodde att resandet mellan länderna kommer att öka då det blir lättare att röra sig. Genom Schengenavtalet upphör importen av buprenorfin mot recept helt från Estland eller försvåras åtminstone märkbart. Därför kan heroinet, som är lätt att få tag på i gatuhandeln i Estland, även hitta sin väg till de finländska drogbrukarna. De intervjuade trodde att många sannolikt kommer att övergå till heroin om tillgången på buprenorfin är dålig, även om många finländska användare hellre väljer buprenorfin än heroin. Man var orolig för att de som använder buprenorfin ska tvingas gå tillbaka till att använda heroin och att även de oftast unga buprenorfinanvändare som inte tidigare har varit beroende av heroin kommer att börja använda heroin. Man förfasade sig över att man i framtiden ska kunna resa utan pass mellan Estland och Finland och många trodde att detta kommer att ändra på utbud av och efterfrågan på droger i gatuhandeln, samt oundvikligen inverka på de finländska sprutdrogbrukarnas smittosituation. Man trodde att estniska och finländska sprutdrogbrukare inte har haft mycket att göra med varandra hittills, eftersom det missbrukas mycket heroin i Estland, medan missbruket av heroin i Finland är obetydligt. Man ansåg det möjligt att umgänget mellan populationerna kommer att öka om tillgången på buprenorfin försämras.
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58:
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76: 74 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 125: 124 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 169: 168 En tvärvetenskaplig utvärderi
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?