Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare 4.2.3.3. Att hänvisa till tjänster Genom att hänvisa till tjänster försökte man tillsammans med klienten hitta tjänster som är lämpliga med tanke på klientens mål samt hjälpa och stöda klienten att använda tjänsterna. Vägledningen av klienterna ansågs vara ”den andra sidan av jobbet”, till skillnad från de tjänster som är direkt relaterade till hälsa. Det finns många som en gång för alla inte vet hur det lönar sig att gå till väga, var de ska söka efter något. Ganska ofta vägleder vi vart det lönar sig att gå, vi reder ut saker, till exempel med socialen, vad som bör lämnas in vart. Inte behöver vi heller veta allt, men vi kan ringa och fråga om råd. Nästan alla intervjuade nämnde att det ibland var svårt att söka sig just till rusmedelsservicen. Det var svårt för många att hålla överenskomna tider, klienterna hade dåliga erfarenheter av servicesystemet och de var rädda för att bli dåligt behandlade. Det skulle jag tänka på att när våra klienter till exempel går till – nu pratar jag igen illa på bandet – men när de till exempel går till akuten. När de förs dit, så vet jag att personalens inställning där är så ohygglig att de säger att de inte går dit. ”Jag går sen inte dit”, säger de. Om man säger att nu till akuten, nu måste du gå. Jag tycker att deras berättelser har varit förskräckliga. En klient blev tvungen att gå dit. Den här klienten hade fått något i benen, hade väl injicerat i dem, kanske det fanns en infektion i dem eller nåt. Klienten hade gått till akuten och väntat på sin tur, och sen hade läkaren kommit till dörren och sagt åt personen att klä av sig i väntrummet där det fanns andra människor. Läkaren sa ”Dra ner byxorna, jag tittar här”. Det här är det värsta som jag har hört. Det är alltså verkligen förnedrande, men så här behandlas de. Eller också undersöks de inte alls eller körs bara ut. Då gråter de förtvivlat där. Då de mår dåligt så mår de verkligen dåligt. Jag tycker att det är så fel. Hälsorådgivningens personal fungerade som kontaktpersoner mellan klienten och servicesystemet, som tolkar, medhjälpare och stöd. Klienterna hade, även om de ville, ofta inte medel och kunskap om var de kunde söka hjälp för sina problem, hur och vart de borde ta kontakt. Det var en utmaning för personalen att berätta om tjänster, eftersom till exempel tjänsterna vid huvudstadsregionens hälsorådgivningar oavbrutet användes över stadsgränserna och även på andra håll i Finland anlände klienter från andra orter. Därför måste personalen vara ajour vad gällde flera städers eller kommuners servicerutiner och vårdmöjligheter. En del av personalen vägledde konkret till tjänster, till exempel genom att föra nuvarande och före detta klienter till avtalade möten såsom vårdbedömningar, föra hiv-mediciner till klienterna samt genomföra substitutionsbehandlingar. Jag tycker inte att hälsorådgivningsverksamheten är någon självständig enhet, en isolerad ö. Nog tycker jag att hälsorådgivningen hör till rusmedelsvårdssystemet eller till hälsovårdssystemet i allmänhet. Det finns fasligt många samarbetspartner, det är inte heller meningen att vi på rådgivningen skulle, att vi borde vara experter inom alla områden. Det är mer som att det här är en plats där vi vägleder till tjänster. Jag anser att det i hälsorådgivningsarbetet även betyder alldeles konkret att man går bredvid klienten. Vi går till specialpolikliniken för drog-, alkohol- eller läkemedelsberoende gravida kvinnor, till socialvården, till hälsocentralen, till Akliniken, till rusmedelspsykiatrins poliklinik. Det att personalen ändå är ganska medveten om vilka serviceplatser det finns, men att det skulle behövas någon från varje område här. Bara det att vi vet vart vi ska hänvisa och vart vi ska gå med klienten för att sköta dessa saker. I en del kommuner finns det särskilda sådana serviceledare från kommunens sida, men vi har ingen. Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 95
96 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare 4.2.3.4. Klienternas kunskap om smittsamma sjukdomar Trots att man upplevde att hälsorådgivningarnas klienter hade mycket korrekt information om smittsamma sjukdomar och om drogbruk och risker i anslutning till droger, fanns det även inkorrekt information och okunskap. Allra mest felaktig information eller okunskap fanns det bland klienterna om hepatit C. Den största enskilda föreställningen bland klienterna var inkapsling av C-hepatit. På största delen av rådgivningarna hade klienterna pratat om inkapsling av C-hepatit och om att den inte längre kan smitta då den kapslas in. Man hörde fortfarande talas om inkapsling, trots att det redan under en tid hade konstaterats vara den vanligaste feluppfattningen. Det sades att felaktig information, speciellt om inkapsling, var förarglig, eftersom klienterna också förde den felaktiga informationen vidare. Klienterna har verkligt svårt att förstå vad bärare betyder, att den smittar och vad det innebär om man har insjuknat men inte är bärare eller smittar. Hälsovårdspersonalen, som inte har särskilt mycket att göra med dessa saker, har inte nödvändigtvis exakt information, och därför kan fel information även komma från det hållet. C-hepatit var också relaterad till bristfälliga kunskaper om dubbelinfektion och vaccination. I intervjuerna kom det fram att väldigt få klienter vet att C-hepatit kan smitta igen, och de kände i allmänhet inte till så kallad dubbelinfektion/återkommande infektion. Ofta tänkte de att om två eller flera personer har hepatit C eller hiv, så kan de använda samma verktyg. En annan oklarhet eller föreställning gällde vaccination, klienterna trodde att om man hade blivit vaccinerad mot A- och B-hepatit, så hade man även fått vaccination mot hepatit C. Ingen sade att de hade hört direkt felaktiga uppfattningar om hiv, trots att kunskaperna om hiv kunde vara bristfälliga. Allmänt taget hade klienterna en hel del korrekt information om hiv, och inte en enda klient hade varit okunnig om riskerna när det gällde hiv i anslutning till drogbruk. En av de få föreställningar man hört om hiv var rädslan att man genast dör om man blir smittad. Allmänt taget upplevdes hiv som ett mycket skrämmande hot, som oundvikligen hörde samman med injektions drogbruk. Det rådde lite oklarhet om hiv-medicinering, närmast om hur man skulle förbinda sig till den och hur genomförandet av medicineringen skulle lyckas i praktiken. Man visste att några av de värsta enskilda myterna eller missuppfattningarna om hiv berodde på klienternas mentala problem, d.v.s. de trodde inte att de hade hiv-infektionen eller också trodde de att det fanns ett hemligt vaccin mot hiv. Dessa fall var emellertid mycket sällsynta. Klienterna förstod eller visste inte alltid till fullo att många infektioner kan uppträda på varandra eller parallellt och vad det kan innebära för hälsan. Man strävade speciellt efter att betona för dem som fått hiv- eller hepatitinfektion att det är speciellt viktigt att skydda sig själv och andra från nya infektioner och att man borde undvika fler infektioner och att ständigt utsätta sig för nya smittor. Flera smittor eller en fortsatt exponering gjorde det svårare att inleda eventuell behandling och att lyckas med behandlingen samt försämrade märkbart hälsotillståndet hos de smittade. Av denna orsak ska man till exempel undvika gemensam användning, där en hiv-positiv person tillåts använda gemensamma verktyg sist. Då och då sades det råda en sådan uppfattning att könssjukdomar inte smittar via munnen. Andra uppfattningar i anslutning till drogbruk och smittorisker som nämndes gällde bland annat att slicka nålar eller tunna ut blodet med aspirin. Drogbruket ledde många gånger till att menstruationen uteblev och det sades att klienterna ibland trodde att man inte kan bli gravid om man inte har mens. Oregelbunden menstruationscykel konstaterades onödigt ofta skapa en illusion av prevention. Det sades att gravida drogbrukare ibland trodde att drogbruk inte påverkar fostret. I en lokal användarkrets hade det rått en uppfattning att det allra tryggaste sättet att använda droger var att injicera. Det sades även råda ovisshet om
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46: 44 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 95: 94 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 147 and 148:
146 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?