Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare 2. HÄLSORÅDGIVNING FÖR SPRUTDROG- BRUKARE Den första hälsorådgivningen avsedd för sprutdrogbrukare öppnades i Helsingfors i april 1997. Projektet startade redan 1996, men på grund av det motstånd man stötte på kunde det halvåriga försöksprojektet inledas först följande år. Förutom att medierna angrep projektet, stötte man på motstånd också från socialvården och polisväsendet. Också hälsovården ställde sig negativ till verksamheten, särskilt som det föreslogs att verksamheten skulle verkställas inom ramen för de vanliga hälsotjänsterna. Attityderna blev dock snabbt mer positiva då de olika parterna kunde samarbeta och bekanta sig med verksamhetens målsättningar och praxis. (Mäkelä 1999.) Då hiv-smittorna bland sprutdrogbrukaree började öka år 1998 effektiverade hälsorådgivningsverksamheten sin kommunikation genom klienterna och fick på en kort tid många nya klienter till hiv-tester och tjänsten. Målet med att inleda hälsorådgivningen var 1) att få en allt bredare kontakt med sprutdrogbrukarna och sänka tröskeln för dem att söka vård. 2) att minska klienternas riskbeteende för att förebygga infektionsspridning inom såväl den egna gruppen som den övriga befolkningen. 3) att få information om situationen bland sprutdrogbrukarna i huvudstadsregionen och få uppgifter om riskbeteendet. (Ovaska et al. 1998, 14, Partanen et al. 2006, 8.) Bakom hälsorådgivningen låg framför allt förebyggande arbete och de hälsovårdskostnader som på det sättet kunde sparas. Man lyckades nå klienterna ytterst väl, för under sitt första verksamhetsår (4.4.1997– 31.12.1997) nådde hälsorådgivningsförsöket 508 klienter, 2157 klientbesök registrerades och vid dessa besök returnerades över 30 000 sprutor (Ovaska et al. 1997, 17). I samband med hälsorådgivningsförsöket minskade klienternas riskbeteende såtillvida att gemensam och upprepad användning av verktygen minskade, men det sexuella beteendet var så gott som oförändrat (Partanen, 1998). Den första hälsorådgivningen Vinkki verkade till en början på ett anslag från social- och hälsovårdsministeriet, varefter Helsingfors stad tog över finansieringen. (Jfr Mäkelä 1999, 195.) Hälsorådgivningarnas ursprungliga mål var att få information om epidemier bland drogbrukare och att förebygga hälsomässiga olägenheter med hjälp av rena verktyg och andra stödtjänster. Målet har hela tiden varit att förebygga nya smittor och att rikta interventionen till ett så tidigt skede som möjligt. Under årens lopp har målen för verksamheten utvidgats och alltmer börjat följa internationellt använda verksamhetsformer. År 2001 grundade hälsorådgivningarna tillsammans med Folkhälsoinstitutet och Stakes hälsorådgivningarnas sentinelnätverk, vars mål var att förenhetliga och förbättra dokumenteringen av och datainsamlingen från hälsorådgivningsarbetet. Numera anmäler alla hälsorådgivningar årligen bland annat sina årliga klientantal, klientbesök, utbytta sprutor och nålar, returneringsprocent samt antalet givna vaccinationer, remisser och tester till Stakes och Folkhälsoinstitutet. Nu har man försökt förenkla och förenhetliga datainsamlingen ytterligare genom att alla fyller i ett webbformulär. Hälsorådgivningarnas verksamhet strävar efter att påverka cirkulationen av och användningsfrekvensen för nålar och sprutor och att åstadkomma förändringar i riskbeteendet hos sina klienter. År 2005 nådde de finska hälsorådgivningarna 11 800 klienter och antalet besök beräknades till cirka 80 000 (Hälsorådgivningarnas verksamhetsstatistik Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 29
30 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare 2005). Då klientskapet baseras på en signatur kan samma person besöka flera rådgivningar och på det sättet höja det bokförda klientantalet. Problemet med anonymitet och överlappande klientskap påverkar dock inte antalet besök, vilket ger det absoluta antalet gånger tjänsterna utnyttjats. Antalet problemanvändare uppskattades till cirka 14 000–19 000 år 2005 (Partanen et al. 2007). Grovt uppskattat nådde hälsorådgivningarna år 2005 över 70 procent av sprudrogbrukarna. Amundsen (2006b) konstaterar att verkställda utbytesprogram för sprutor och nålar inte alltid är identiska och homogena interventioner och att de inte borde behandlas så i litteraturen. För det första varierar tjänsterna: gäller det endast utdelning av rena verktyg eller utbyte, omfattar paletten utbildning och en hjälpande hand, vårdhänvisning, hälsotjänster eller social- och välfärdstjänster? Den andra variationen gäller ramarna för verksamheten: är det en separat lokal, lucka, affär, apoteksutdelning, ambulerande enhet, automat eller byte med stödperson? Skillnader kan också förekomma gällande kontakterna till rusmedelsvård, öppettider, juridisk ställning, returpraxis eller priser. (Amundsen 2006b, 5.) I Finland är hälsorådgivningstjänsterna kostnadsfria för klienterna och besöken sker anonymt. I Finland verkade år 2007 c. 30 hälsorådgivningar på 26 orter. Största delen av rådgivningarna var fasta, dvs. de verkade i etablerade lokaler under vissa tider. I några städer gör man uppsökande fältarbete från hälsorådgivningarna genom att röra sig i närmiljön, andra stadsdelar eller närliggande kommuner. Verksamheten inom huvudstadsregionen är spridd så att det finns 13 fasta hälsorådgivningar 6 och en ambulerande enhet med sju hållplatser 7 . Verksamhet vid fast rådgivning är den absolut vanligaste serviceformen även om 6 A-klinikstiftelsens HR-punkter: Esbo 5 punkter, Helsingfors 4 punkter, Vanda 2 punkter. Diakonissanstalten 2 punkter i Helsingfors 7 Diakonissanstaltens mobila enhet: 5 hållplatser i Helsingfors, 2 hållplatser i Vanda. ambulerande enheter sannolikt kommer att bli vanligare. För tillfället finns det bara två i Finland. Stöd från likställda, som startats på några orter, har visat sig vara ett bra sätt att nå användarna och vara en bra kanal för utbyte av sprutor och nålar. I Finland är det i praktiken möjligt att skaffa sprutor och nålar antingen via hälsorådgivningarna eller genom att köpa verktygen på apotek. Apotekens roll som kanal för tillgång till rena sprutor och nålar är ytterst viktig på grund av deras geografiska täckning. Baserat på enkäter som gjorts åren 1997, 1999, 2001 och 2003 av Aklinikstiftelsen sker det årligen cirka 100 000 identifierade klientkontakter med drogbrukare. (Harju et al. 2000a, Perälä et al. 2003, Malin et al. 2004.) I anknytning till statsrådets narkotikapolitiska principbeslut gav social- och hälsovårdsministeriet, Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet, Finlands Apotekareförbund och Universitetsapoteket år 1999 en rekommendation till apoteken att sälja injektionsverktyg till sprutdrogbrukare. Enligt de färskaste uppgifterna säljer 85 procent av de finländska apoteken rena sprutor och nålar till drogbrukare. Försäljningen är oftast inte förknippad med hälsorådgivning eller möjlighet att returnera använda verktyg. Den vanligaste formen av hälsorådgivning som getts vid de apotek som besvarat apoteksenkäterna var att ge information om hälsorådgivningarna. År 2005 sålde apoteken mer än 300 000 sprutor och nålar till drogbrukare och dessutom över 55 000 sprutanålförpackningar (innehåller 3 sprutor och nålar, desinfektionsdukar och information om förebyggande av infektioner). (Styrelsen för Finlands Apotekarförbunds ställningstagande till apotekens roll vid narkotikabekämpning.) Av de apotek som besvarade apoteksenkäten år 2003 (av 801 apotek deltog 651) uppgav 86 procent att de sålde sprutor och nålar och cirka hälften av dem som svarade tog också emot dem. I huvudsak ansåg apoteken att tillgången till sprutor och nålar primärt skulle arrangeras
Page 1 and 2: Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4: 2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 11 and 12: 10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 29: 28 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 81 and 82:
80 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?