Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare hepatitvaccinationer om de kommer. Å andra sidan nämnde vissa att det på rådgivningen ibland dyker upp människor som inte är eller känner sprutdrogbrukare. De hänvisas till den egna hälsocentralen. Vaccinationssituationerna upplevdes vara mycket goda hälsorådgivningssituationer, för under dem kunde man tala mellan fyra ögon, och situationen var inte förknippad med likadan spänning som till exempel ett hiv-test. Vissa nämnde att en del klienter – trots sitt intravenösa missbruk – är rädda för vaccinationer och nålar, för det kunde vara mycket smärtsamt på grund av till exempel lokala inflammationer. Vaccineringen upplevdes vara en del av hälsorådgivningsarbetets tekniska sida, dit också utbytet av sprutor och nålar räknades. 4.2.2.3. Grunderna för bytesmängderna Om klienten inte kunde returnera använda verktyg, kunde han/hon få en till tio sprutor och nålar beroende på rådgivning. Servicecentret gav sina hiv-positiva klienter endast en spruta och nål om de inte returnerade några som helst verktyg. Den största mängden sprutor och nålar klienten i det typiska fallet kunde byta ut var 80 stycken, men begränsningarna varierade mellan 40 och 100 stycken. Det fanns också några rådgivningar där ett-till-ett-principen inte var absolut och där man inte ställt några övre gränser för mängden utbytta verktyg. Maximiantalen har höjts under åren och i början av hälsorådgivningsverksamheten var den största mängden sprutor och nålar 15 stycken (Ovaska et al. 1998, 14). Man kunde returnera hur många redskap som helst till alla rådgivningar, men största delen av rådgivningarna följde utbyte ett-till-ett. I semestertider eller med specialarrangemang, om någon meddelar att den kommer långt ifrån, kunde gränserna tillfälligt slopas. På många rådgivningar fick man byta en och en halv gånger fler nålar eller få lite fler nålar än sprutor om man ville. Det gick åt mer nålar, för man kunde inte alltid hitta injiceringsställe på grund av att blodkärlen var i dåligt skick eller om injiceraren var ovan. Man hade hört kritik från klienterna om dålig tillgång till sprutor och nålar på sådana ställen där bytesbegränsningar tillämpades och där öppettiderna var begränsade. Särskilt problematiska var begränsningarna för sådana personer som reste lång väg och samtidigt bytte ut verktyg för andra användare. Många klienter ville byta ut ungefär det dubbla antalet jämfört med begränsningen. En god tillgång till verktyg och alternativa sätt för att skaffa dem ansågs vara viktiga med tanke på en god prevention av smittsamma sjukdomar. Om rådgivningen var öppen en gång i veckan och man fick med sig tre sprutor och nålar, så räckte det inte på något sätt för att täcka behovet av rena redskap hela veckan. En intervjuad funderade på avlägsnande av begränsningarna då hon konstaterade: Det måste finnas små lokala enheter och det måste finnas tillgång till så mycket sprutor och nålar som det behövs på fältet. Vi arbetar också lite mot dessa principer, vi har begränsade utbytesmängder och så vidare. I: Skulle det finnas ett behov för större utbytesmängder? S: Min personliga åsikt är att det skulle finnas. Det borde vara så att man får så många redskap med sig som man har med sig hit. I början har det varit riktigt motiverat att man fått dessa indikatorer, besökare, att verksamheten inte är onödig. Målet med att begränsa utbytesmängderna var att ha en så effektiv kontroll över cirkulationen av sprutor och nålar som möjligt samt att klienterna nåddes kontinuerligt. En intervjuad funderade över orsakerna till ett obegränsat och begränsat utbyte: Om någon har med sig hundra redskap och taket ligger på ungefär 40, så låter det lite konstigt. Den klienten kan inte nödvändigtvis komma en gång i veckan just då. Om någon samlar in redskap längre ut i landskapen och kommer till rådgivningen, där man önskar att ”bara de skulle komma hit och ofta”, så kan klientens realitet vara en helt annan. De lever sitt eget liv, något helt annat liv och visiten på Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 79
80 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare hälsorådgivningen är ändå en liten stund i livet. I något skede kan hälsorådgivningen ändå vara en verkligt stor del av livet för vissa, om man följer dem en tid av någon orsak. Vare sig det gäller smittsamma sjukdomar eller tjänster. Annars är hälsorådgivningen en ganska begränsad del av den människans liv. Man försöker åstadkomma en effekt, påverka klientens kunskap och attityder så mycket att han kan föra det vidare, så man kan se det som en stor grej, snöbollseffekten. Inte är vi ju på riktigt en så stor del i människans liv, vi måste ju förstå det också. Rådgivningarna var i praktiken indelade i dem som ville hålla maximiantalen kvar och dem som inte såg någon orsak till att begränsa utbytesmängderna. Båda perspektiven övervägdes, för tillgången till verktyg och att nå kunderna sågs båda som centrala mål för hälsorådgivningen. En intervjuad funderade över om ett obegränsat utbyte skulle påverka hur klienterna förbinder sig: I huvudsak är sättet [med begränsat utbyte] bra, det finns inga motiverade orsaker till en maxgräns. Nog kommer klienterna ändå. Om någon kommer till exempel med två månaders eller en månads mellanrum och hämtar större mängder, så kan man en gång i månaden tala med personen, se till att vaccinationerna är i skick. Hur mycket mer kunde man ge åt den människan om hon kom hit en gång i veckan? Om man bara kommer ihåg att diskutera med den människan, ofta stannar de och talar om de inte besökt oss på en tid, frågar om läget. Visserligen finns det ju de som kommer varje vecka eller flera gånger i veckan, hämtar små mängder och ser om det finns bekanta här. Ofta hänger de tillsammans i centrum, men sen finns det de som kommer hit enkom för den saken. Det finns inget vägande skäl för att sätta ett tak på sprutor och nålar. Där finns också elementet med att ge egenmakt, att man får hämta stora mängder, sköta rubbet, men om de behöver hjälp eller vad som helst så kan de alltid komma. Man behöver inte vara förmyndare för människor eller ha dem att springa på rådgivningen. Och naturligtvis kan de ju föra redskap till andra också. Besök som sker sällan men kontinuerligt kunde alltså också ses som ett positivt fenomen, om personen gavs tillräckligt med rena verktyg och man reserverade lite tid för diskussion. Att besök skedde med längre intervaller antogs vara förknippat med förbättrad livskompetens och hälsa, och en ringa användning av hälsotjänsten sågs inte nödvändigtvis som ett tecken på marginalisering eller ökat riskbeteende. 4.2.2.4. Betydelsen av returnerade redskap Hälsorådgivningarna önskade att största delen av verktygen skulle lämnas till hälsorådgivningen för att förstöras, men de förstod också att det inte alltid var möjligt. Även om största delen av klienterna hade med sig lika många använda verktyg som de fick nya, så var det besvärligt eller till och med omöjligt för många personer som befann sig i en svår situation. Man kände till att hemlösa gömde använda verktyg i skogen eller att de transporterade dem i sina ryggsäckar. Av denna orsak förstörde många hemlösa ett verktyg åt gången och var således inte berättigade till mer än minimimängden rena verktyg. Också personer som använde boendetjänster och hade barn i samma hushåll nämndes ha problem med att lagra använda verktyg. Vissa funderade om kravet på returnering ska vara så absolut, om klienten förstör verktygen på ett lämpligt sätt eller om man primärt borde satsa på att det finns tillräckligt med rena verktyg. Även om det är lagligt att byta ut verktyg var man rädd för personer som rörde sig med använda verktyg särskilt på grund av polisen. Även om verktygen i sig inte är olagliga, berättades det att många fått böter för straffbart bruk av narkotika då de blivit överraskade med dem berusade. Detta fenomen nämndes i nästan alla intervjuer. Å ena sidan är polisen själv också emot detta bötesförfarande, men nog kan de ganska bra använda det sen. Till exempel för använda redskap skrivs det ut böter för straffbart bruk,
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30: 28 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 79: 78 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 131 and 132:
130 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?