Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare konstaterar att rutiner för att minska skadorna å det snaraste borde riktas mot en effektivare bekämpning för att förebygga hepatit C. Undersökningen om hanteringen av risker bland sprutdrogbrukare i London visade att hepatit C-smittan uppfattas som ett vanligt och oundvikligt resultat av drogbruk som sker genom injicering. (Rhodes et al. 2004.) Andra iakttagelser som Rhodes et al. (2004) gjorde om sådant som främjar spridningen av hepatit C var de intervjuades okunskap och osäkerhet om uppgifter gällande hepatit C. Smittoriskerna, med andra ord i vilka situationer som man kan smittas, var inte klara, liksom inte heller uppfattningen om de hälsomässiga konsekvenserna av hepatit C. Det rådde även ovisshet om vad resultatet av HCV-antikroppstestet innebär. De intervjuade drogbrukarna upplevde att ett positivt testresultat för hepatit C ignorerades bland drogbrukare och ansågs vara mindre allvarligt jämfört med hiv. De intervjuade ansåg att tillgången på rena verktyg var god och största delen av dem meddelade att de aldrig använder gemensamma sprutor och nålar. Till delandet hörde emellertid många situationer där delande av verktyg inte ansågs som delande, utan var förknippat med sociala, moraliska och omgivande element, som lindrade eller avlägsnade tanken på direkt delande av verktyg. Den viktigaste observationen i Rhodes undersökning var att hepatit C förstås i förhållande till hiv och att informationen om riskerna med hepatit C ursprungligen har förts in i ett riskramverk som koncentrerar sig på hiv. Man kan förmoda att ett riskförhållande av denna proportion försämrar uppfattningarna om minskningen av riskerna i anslutning till hepatit C. Största delen av de intervjuade upplevde inte att hepatit C var den största faran med sprutdogbruk, utan hiv ansågs vara det största hotet bland virusinfektionerna. (Rhodes et al. 2004.) Man kan se liknande resultat utifrån intervjuerna på hälsorådgivningarna och konstatera att hepatit C ofta jämförs med hiv, att hiv är den mest fruktade smittan också bland finländska drogbrukare och att det fortfarande finns mycket okunskap kring hepatit C. Minskningen av nya hepatit C-smittor visar att riktningen är positiv, trots att man fortfarande påträffar nästan tusen smittor varje år. På grund av att hepatit C är så vanlig och mycket smittsam är antalet hepatit C-smittor bland sprutdrogbrukare runt om i världen större än antalet hiv-smittor. Eftersom hepatit C smittar dåligt sexuellt har den övervägande delen av de smittade sannolikt varit utsatt för någon slags risk i samband med sprutdogbruk eller annan blodexponering. Eftersom hepatit C-test ingalunda utförs vid alla hälsorådgivningar är det möjligt att många får och sprider smittan utan att veta om det. Hör spridningen av hepatit C-smittor ihop med att man gemensamt använder sådana tillbehör vars smittorisk man inte uppfattar vid gemensam användning, såsom att man fördelar drogdosen från en spruta till en annan utan att ta bort kolven eller nålen 21 från mottagarens spruta eller delar på en färdig ranson från samma spruta? Det är också möjligt att man gemensamt använder olika verktyg vid missbruk av olika droger och att till exempel de som använder buprenorfin oftare delar filter än amfetaminister. Bara genom att ta reda på de verkliga situationerna då droger missbrukas kan man sträva efter att förstå varför hepatit C fortsätter att spridas, trots att det finns tydliga antydningar om ett minskat riskbeteende. I en klientenkät som gjordes på hälsorådgivningsbyrån Milli i Åbo 2005 frågade man klienterna om vanan att använda egna verktyg flera gånger. 41 procent svarade att de dagligen använder egna använda verktyg. Utifrån denna information började man aktivt betona för klienterna att sprutor och nålar är engångsartiklar och att man ska använda rena verktyg vid varje injicering. I och med att man betonade engångsanvändning var det endast 27 procent som använde egna använda verktyg i följande års enkät och 21 ”Backloading” och ”frontloading” Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 151
152 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare 53 procent av dem som svarade meddelade att de aldrig använder andras verktyg. Förutom smittorisken i samband med gemensam användning av sprutor och nålar finns det skäl att uppmärksamma skador orsakade av bakterier vid upprepad användning av använda verktyg. Dessa skador kan minskas med rena verktyg som bara används en gång samt genom att använda filtret endast en gång. Betoningen av engångsanvändning av verktyg har märkbart minskat antalet inflammationer bland klienterna. Övergången till engångsanvändning syntes även i undersökningen Riski, där de svarande vanligen använde egna använda verktyg två gånger och i slutintervjun som gjordes ett och ett halvt år senare bara en gång (Partanen et al. 2006, 47). 5.16. Regional täckning som grundar sig på det verkliga behovet av hälsorådgivning Med tanke på hälsorådgivningens täckning och att nå ut till drogbrukarna är det speciellt viktigt att tjänster finns tillgängliga där drogbrukarna finns. Det kan vara svårt att ordna hälsorådgivning på små orter till följd av brist på arbetare och genomdrivare. Inledningen av verksamheten kan även försvåras om verksamheten utsätts för mycket motstånd från medborgare eller beslutsfattare. Därför behövs samarbete mellan många aktörer då man planerar verksamheten. På små orter kan hälsocentralen vara den naturligaste platsen för tjänsten och personalen bör garanteras utbildning och stöd för att verksamheten ska lyckas. Hälsorådgivningarnas personal ger vid behov varandra hjälp och råd. Uppskattningar av antalet användare år 2005 visar att drogbrukarna i Östra Finlands, Uleåborgs och Lapplands län uppskattas till 2 000–3 800 stycken. Även om antalet i verkligheten skulle vara mindre når områdets hälsorådgivningar för tillfället ut till högst fem procent av områdets användare. Trots att man försökt ordna hälsorådgivningsverksamhet i Lapplands län fanns där år 2006 inte en enda hälsorådgivning och i Uleåborgs län fanns bara en hälsorådgivning. I Östra Finlands län har man strävat efter att grunda hälsorådgivningar i de största städerna och av dessa tre län är tillgängligheten på rådgivningar bäst i Östra Finlands län. Det existerar ingen uppskattning av drogbrukarna i Ålands län och där finns ingen hälsorådgivningsverksamhet. Även på många andra områden som i huvudsak är svenskspråkiga saknas hälsorådgivning helt. Nätverket av hälsorådgivningar täcker inte hela landet och regionalt finns det också stora luckor i tjänsternas tillgänglighet vilka släpper igenom smittor. 5.17. Nödvändigt att utreda antalet användare regionalt Hanteringen av de regionala riskerna borde fås under klart bättre kontroll än nu. Därför skulle det finnas skäl att genomföra lokala informationsbaserade uppskattningar av det verkliga antalet sprutdrogbrukare och utveckla hälsorådgivningsverksamheten utifrån detta. Rusmedelsvårdens eller hälso- och socialvårdens klient- och verksamhetsstatistik ger på grund av hemlighållandet av missbruk vanligen inte vid separat granskning information om problemets verkliga regionala omfattning, vilken är nödvändig för detta behov. Att stöda sig på den uppskattning som dessa ger kan lätt leda till tänkandet ”att stoppa huvudet i sanden”, vilket kan slå tillbaka om de dolda riskerna någon gång förverkligas. Därför borde man använda andra inriktade sätt för att utreda den verkliga risk- och användarsituationen. Rätt genomförda är sådana metoder till exempel anonyma enkäter och regionala utredningar av typen capturerecapture. Utan kunskapsbaserade uppskattningar av behovet av utbyte av injektionsredskap uppfylls inte den skyldighet som fastslagits för
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58:
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 151: 150 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 169: 168 En tvärvetenskaplig utvärderi
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?