Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare små regionala rådgivningar har varit påtagligt lyckad. Huvudstadsregionen var inte den enda plats där man upplevde att utlokaliseringen av verksamheten var en bra lösning, utan på många andra orter våndades man över samma problem med tillgänglighet. Ofta fanns det förorter till städerna eller närbelägna orter dit hälsorådgivningen inte nådde. Till dessa platser planerade man till exempel egna fasta rådgivningar, tjänster av en ambulerande enhet, automater eller fältarbete. I stora städer konstaterades det att antalet klienter vid hälsorådgivningarna redan var så stort att verksamheten snart skulle utlokaliseras till ännu fler enheter. Små regionala rådgivningar skulle kunna skapa kontakter och erbjuda tjänster så nära drogbrukarnas egen livsmiljö som möjligt. Att upprätthålla stora hälsorådgivningar och att verka i dessa var svårt både för personalen och för klienterna. Många lyfte fram idén om dagcenterliknande verksamhet, som skulle kunna vara en del av den nuvarande hälsorådgivningen eller verka separat, men som uttryckligen skulle vara avsedd för alla sprutdrogbrukare. Flera av de intervjuade önskade att dagcentret skulle erbjuda regelbundna och långa öppettider, måltider och meningsfull sysselsättning. Man hoppades att dagcentrets basservice skulle likna den som Servicecentret vid Helsingfors Diakonissanstalt erbjuder hiv-positiva drogbrukare. Vart jag tycker att hälsorådgivningsarbetet också skulle kunna utvecklas, är att det skulle vara ett fullservicehus, att det redan skulle vara socialarbete. Sådana servicecenter för användarna och inträdesbiljetten får inte vara att du är hiv-positiv. Men jag minns också en klient då. Alltså om det finns en plats dit man kan hänvisa en bostadslös person i vinterkölden och den personen har portförbud dit också, så står man ganska handfallen i det läget. Ibland känner man bara att medlen eller anvisningarna eller råden tar slut. Önskningar om dagcenterliknande verksamhet hade kommit både från klienterna och från personalen. Personalen hade avvikande åsikter om vad som avsågs med ett dagcenter, hur det skulle förverkligas och till vem det skulle rikta sig. Åsikterna varierade från att det skulle vara en helt drogfri plats till en sådan lösning där drogbrukarna förutom samvaro skulle erbjudas ett stort antal tjänster och där det skulle vara tillåtet att vara drogad. Det finns sanslöst goda erfarenheter ute i världen av sådana värdshus med full service där boende och alla tjänster finns under samma tak, allt från substitutionsbehandlingar. De skulle vara en lösning på frågan om bostadslöshet. Inte behövs egentligen drogfria platser längre i någon större utsträckning. Det borde vara sådana här i så fall där det ändå finns en väg framåt om personen själv vill det. Det konstaterades att dagcentret skulle vara en naturlig del av hälso- och socialrådgivningen, där man också annars nuförtiden koncentrerar sig på att helhetsbetonat stöda människan och hänvisa människan till platser där hon får stöd. Möjligheten att möta, skapa kontakt samt ett tvärfackligt angreppssätt upplevdes som dagcentrens styrkor. Man ansåg att verksamheten skulle betjäna skötseln av klienternas sociala ärenden, vars utredning man ansåg tog tid, samt underlätta långa diskussioner om hälsa. Man trodde också att dag- eller servicecentren skulle fungera som lugnande element genom att hålla personerna borta från gatorna och ge dem en meningsfull miljö, där det skulle finnas meningsfull sysselsättning som följer vardagens rytm. En av de intervjuade konstaterade att ”användarens värsta fiende är sysslolöshet” och att det på detta följer frustration, brottslighet och störningar. Man konstaterade att också de splittrade tjänsterna och byråkratin hade samma följder. Så många verksamheter som möjligt under samma tak. Det underlättar för klienten och servicesystemet. Om man låter klienterna hoppa fram och tillbaka, blir de frustrerade och på det följer problem, besvikelse och störningar. Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 135
136 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare Man trodde att dagcenterverksamheten skulle fungera bäst i samband med små rådgivningar, där klienternas antal inte var stort. Understödet för verksamheten var större i mindre städer och det verkade också som om det i stora städer fanns många andra tjänster dit man naturligt kunde ledsaga klienterna. På mindre orter var tillgången på andra tjänster mer begränsad och modellen där ett så stort antal tjänster som möjligt skulle samlas under samma tak kom fram som en god lösning. Man trodde att dagcenter med många tjänster bäst skulle betjäna de som var allra mest marginaliserade och de hemlösa, men även unga användare. Ett problem med dagcentren ansågs vara att deras långa öppettider och klienternas långa närvarotider belastar personalen. På de platser där hälsorådgivningen hade bearbetats i riktning mot ett dagcenter nämndes det att klienterna kan trivas på rådgivningen hela dagen, vilket i och för sig gör att man har tid att diskutera med dem. Möjligheten att tillbringa hela dagen på en plats och inte till exempel ”snatta i affärerna i centrum” upplevdes som en del av helheten för att minska skadorna. Dessa omständigheter ansågs i sig vara goda, men nackdelen var klienternas drogade tillstånd och en tidvis stor oro bland klienterna. Man hade också provat på dagcenterliknande verksamhet vid några rådgivningar, men man hade upplevt att det var en dålig lösning att befinna sig i samma lokaliteter som hälsorådgivningens tjänster under samma öppettider. Man förmodade att det skulle kunna lyckas att ordna dagcenterliknande verksamhet i mindre lokaler, om antalet klienter redan från början kan kontrolleras, öppettiderna är långa och det finns tillräckligt med personal som kan verka både inom dagcentret och på hälsorådgivningen. Ett alternativ ansågs vara att ordna dagcenterverksamhet i hälsorådgivningens lokaliteter, men under andra öppettider. Vid flera rådgivningar kunde hälsorådgivningens lokal stå tom sex dagar i veckan. Många hälsorådgivningar önskade att de befintliga lokaliteterna och kompetensen skulle kunna utnyttjas också för andra liknande tjänster, såsom dagcenter. Flera av de intervjuade sade att även om man strävar efter att hälsorådgivningarnas tröskel ska vara så låg som möjligt, skulle även andra tjänster behöva en låg tröskel. Många sade också att tröskeln till andra tjänster, som klienterna behöver, ibland är mycket hög. 4.2.4.11.Personalens erfarenheter av sitt eget arbetet Inom hälsorådgivningsarbetet hade man i allt högre grad strävat efter att öka den tvärfackliga kompetensen och det tvärfackliga arbetet. Sammanslagningen av social- och hälsosidans verksamhetssätt, olikheterna vad gäller arbetets tyngdpunkter samt de anställdas olika utgångspunkter orsakade emellertid då och då svårigheter i det dagliga arbetet. En av de intervjuade beskriver hur det ibland kan framträda spänningar mellan de anställda och hur ett krävande klientarbete kan orsaka spänningar även inom arbetsgemenskapen. Det finns så många svåra lägen att man inte ens orkar tänka på dem. Denna ständiga resursbrist och missförhållanden i vårdkedjor som är helt ofattligt tunga. Givetvis är personalens uppfattning och tankar om vad en låg tröskel är eller vad den skulle kunna vara väldigt avvikande, vad det betyder. I det avseendet är det svårt då tröskeln är låg, att det kommer drogade människor in hit och de kan vara i vilket skick som helst. Ibland kan någon se att någon har en pistol i en ficka. Vi har alla vår gräns och de gränserna är olika. Hurudana saker och hurudana företeelser vi har råd att ta till oss och hur nära man kan låta klienterna komma. Då det är svårt att skapa gränser och strukturer uppstår det en önskan om samstämmighet eller en vilja att alla ska fungera på samma sätt med klienterna. Att man söker gränser och strukturer för små saker som för andra igen är betydelselösa. Att man finner gränserna i det som sker mellan människor då de möts och man anser att man därigenom skapar trygghet inom gemenskapen. En del kanske tror att de uppstår genom regler och noggranna bestämmelser om hur man bör gå till väga. Sådant är säkert tungt ibland.
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58:
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86: 84 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 135: 134 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 169: 168 En tvärvetenskaplig utvärderi
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?