Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

1. INLEDNING En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare 1.1. Problemanvändning Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk EMCDDA definierar problemanvändning av droger/narkotika som användning av sprutdroger eller långvarig/regelbunden användning av opiater, kokain och/eller amfetaminer (Narkotikaproblem i Europa 2005). Kännetecknande för drog- och rusmedelsberoende är att man skaffar och använder rusmedlet kontinuerligt, ofta återkommande eller tvångsartat trots brukets sociala eller hälsomässiga skadliga verkan (Duodecim, hälsobiblioteket. Päihde- ja huumeriippuvuus [Rusmedels- och drogberoende], Huttunen). Tabell 1. Utvecklingen av antalet amfetamin- och opiatproblemanvändare i Finland åren 1997–2005. I Finland har man uppskattat och följt upp antalet av problemanvändare sedan år 1997. År 2002 uppskattades antalet problemanvändare av droger i Finland uppgå till cirka 16 000–21 000 personer. Den nyaste uppskattningen gäller år 2005 och då fanns det cirka 14 000–19 000 problemanvändare av amfetamin eller opiater i Finland 1 . Antalet problemanvändare verkar inte längre ha ökat efter år 2002 1 Amfetamin- eller opiatbruk, som har förorsakat användaren sociala- eller hälsoskador. Därtill har bruket förorsakat myndighetsingripande av något slag, vilket framgår ur myndighetsregister (Partanen, P. 2007.) En statistisk uppskattning som baserades på fyra register 2 tydde på att amfetamin- och opiatproblemanvändarna år 2005 skulle ha utgjort 0,5–0,7 procent av den 15–55-åriga befolkningen. (Partanen et al. 2007.) År 2005 utgjorde kvinnorna ca 20–25 procent av problemanvändarna i båda ämnesgrupperna. Könsfördelningen har varit så gott som konstant sedan år 1999. År 2005 bestod en klar majoritet bland problemanvändarna, 75–85 procent, av amfetaminanvändare, som uppskattades uppgå till cirka 12 000–22 000. Opiatanvändarna uppskattades uppgå till 3 700–4 900. 1997 1998 1999 2001 2002 2005 Hela Landet 9400-14700 11500-16400 11100-14000 13700-17500 16100-21100 14500-19100 Opiatanvändare 1500-3300 1800-2700 2500-3300 3900-4900 4200-5900 3700-4900 Amfetaminanvändare 6800-11600 7600-13000 8300-12400 10100-15400 10900-18500 12000-22000 Huvudstadsregionen 4000-7400 4200-6000 4100-5400 4900-6600 5300-7800 5100-8200 Opiatanvändare 900-2000 1000-1600 1200-1900 1800-2700 2000-3200 1300-2400 Amfetaminanvändare 2800-7400 2600-6000 2500-5000 3200-6900 3300-6000 4000-6000 Södra Finland nd 6200-10300 6500-8700 10100-20100 9900-14900 7000-12000 Västra Finland nd 2400-3900 2600-4200 3800-5700 4000-5800 3500-5200 Östra och Norra Finland nd 700-1800 2000-3000 1500-2000 2100-3800 2000-3800 Det uppskattade intervallet för amfetaminanvändarna är betydligt bredare än för opiatanvändarna vilket beskriver heterogeniteten i gruppen av amfetaminanvändare. (Partanen et al. 2007.) I Alhos et al. (2007) undersökning var opiaterna, främst buprenorfin, den vanligaste (73 %) sprutdrogen bland klienterna på hälsorådgivningarna i huvudstadsregionen, medan användningen av amfetamin (24 %) var klart mindre (Alho et al. 2007). Enligt 2 Vårdanmälningsregistret, Informationssystemet för polisärenden, berusade bilförares register och det nationella registret för smittosamma sjukdomars Chepatitfall. Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 15
16 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare uppskattningen fanns det år 2005 5 100–8 200 amfetamin- och opiatproblemanvändare i huvudstadsregionen, cirka 30–40 procent (liksom år 2002) av alla problemanvändare i Finland. Enligt ett estimat ligger antalet problemanvändare i huvudstadsregionen närmare uppskattningens övre gräns. (Partanen et al. 2007.) Enligt hälsorådgivningarnas verksamhetsstatistik besöktes huvudstadens hälsorådgivningar år 2005 av cirka 9 300 problemanvändare. Partanen et al. (2007) konstaterar att effekterna av anonymiteten vid datainsamlingen särskilt kan ses i huvudstadsregionen där klienterna vid hälsorådgivningarna använder flera tjänster på samma område och det bland klienterna också finns personer från andra orter. Med beaktande av detta sjunker antagligen klientantalet vid hälsorådgivningarna inom ramarna för det ovannämnda statistiska uppskattningsintervallet. (Ibid.) I huvudstadsregionen är hälsorådgivningarnas förmåga att nå problemdrogbrukarna generellt mycket god. Då Partanen et al. (2007) jämför det uppskattade problemdrogbrukarantalet i huvudstadsregionen med hälsorådgivningarnas klienter, konstaterar de att på de orter där hälsorådgivningar finns, lyckas dessa få en ansenlig mängd av områdets problemanvändare till sina tjänster. De konstaterar också att hälsorådgivningsnätverket inte är geografiskt täckande, så en del av sprutdrogbrukarna hamnar oundvikligen utanför verksamheten. (Ibid.) År 2005 fanns cirka 50–60 procent av alla problemanvändare i södra Finland (60–70 % år 2002). Det fanns uppskattningsvis 7 600– 12 900 amfetamin- och opiatproblemanvändare i Södra Finlands län år 2005. (Partanen et al. 2007.) Enligt hälsorådgivningarnas verksamhetsstatistik nådde rådgivningarna i Södra Finlands län cirka 10 000 personer år 2005. Av de 3 500– 5 200 uppskattade problemdrogbrukarna i Västra Finlands län nådde länets hälsorådgivningar år 2005 cirka 1 600 klienter. Det sammanlagda antalet problemanvändare i Östra Finlands, Uleåborgs och Lapplands län uppskattades år 2005 till cirka 2 000–3 800 personer. I dessa tre län är tillgången på hälsorådgivningstjänster mest begränsad. Enligt verksamhetsstatistiken var det totala klientantalet vid hälsorådgivningarna i dessa tre län 175 personer år 2005 (cirka 200 år 2006). Klientantalet vid hälsorådgivningarna och de uppskattade problemdrogbrukarantalen beskriver inte direkt räckvidden, för hälsorådgivningarna besöks i regel enbart av sprutdrogbrukare och de register som mäter antalet problemanvändare kan också innefatta personer som inte använder injektionsdroger eller som kan klassas som så kallade sporadiska användare. Å andra sidan minskar den möjliga andelen sporadiska användare då observationerna kommer från flera register. (Partanen et al. 2007.) De uppskattade problemdrogbrukarantalen är vägledande med tanke på täckningsgraden för hälsorådgivningarna och de hjälper till att fokusera verksamheten samt lyfta fram arbetets nödvändighet på vissa områden. Det bör noteras att det uppskattade antalet problemanvändare inte har ökat sedan år 2002 medan hälsorådgivningarnas sammanlagda besökarantal växer årligen. Hälsorådgivningarnas förmåga att nå klienterna förbättras således kontinuerligt. Trots det rätt stora uppskattade antalet problemanvändare har antalet hiv-smittor via sprutdroger hållits mycket litet. 1.2. Klienterna inom drogbrukarvården Rusmedelsvårdens klientprofil undersöks årligen med klientenkäter för att utreda bland annat vilka droger som tas, hur vanliga sprutdroger är samt förekomsten av smittsamma sjukdomar. Enligt datainsamlingen om Rusmedelsvården 3 var opiaterna (41 %) år 2006 det vanligaste problemrusmedlet som ledde till att man sökt sig till rusmedelsvården. Andelen personer som sökt vård på grund av missbruk av 3 STAKES Rusmedelsvårdens drogklienter 2006. Deltagare 133 enheter och 4865 klienter
Page 1 and 2: Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4: 2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 11 and 12: 10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 15: 14 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 67 and 68:
66 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?