Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare också själv utbildningar och deltar i referensstödgrupper för barn i drogbrukarfamiljer och gruppen för missbrukande barns föräldrar, har samarbete med socialverket. Man har också varit med i förortscentra och provat på att joura, klienterna fick komma och tala, äldre damer kunde mäta sitt blodtryck och hela rusmedelsvården beskrevs. Man far och simmar med klienterna på sommaren med mera. I: Tror du att ni har blivit bättre accepterade i och med den omfattande verksamheten? S: Jo, utbytet av sprutor och nålar är i varje fall verksamhetens hjärta, allt annat byggs kring detta. I en liten stad är det inte någon idé att separera dessa, alla användare får komma hit. Det är en bra sak. Klienterna har anpassat sig väl, fast de ibland kallar varandra för ”knarkare eller suputer”. På tisdagar och torsdagar äter alla sida vid sida. Man ska inte skapa onödiga skillnader. Endast ett par intervjuade upplevde att hälsorådgivningsverksamheten flyttats närmare primärvården och att där fanns kunskap och kännedom om hälsorådgivningsarbetet. Oftast uppstod den bästa och närmaste relationen till infektionsläkaren eller -skötaren, men de var i stor utsträckning begränsade till några kontakter utanför rådgivningen. Bland goda och fungerande samarbetspartner nämndes också de lokala rusmedelstjänsterna, såsom drogkliniken. Kommunikationen med hälsovården inom området upplevdes som speciellt viktig särskilt med tanke på att hålla sig ajour kring läget med smittsamma sjukdomar. Om det t.ex. fanns en läkare i rådgivningens styrgrupp gav denna värdefull information om smittosituationen, som sedan tillämpades till exempel genom att erbjuda effektiverad testning. På en ort hade man just via läkaren i styrgruppen fått höra att hepatit C-smittor börjat förekomma i vissa stadsdelar och man började aktivt utveckla interventionsmetoder. Man önskade att de professionella inom social- och hälsovården skulle bekanta sig med hälsorådgivningsarbetet och principerna för skademinimering, så att arbetsbilden skulle bli klarare också för primärvården. Vissa rådgivningar hade bjudit in personal från hälsocentralerna för att bekanta sig med verksamheten, men deltagarantalet var lågt. Många upplevde att om kännedomen om hälsorådgivningsverksamheten inom primärvården var bättre, skulle läkare och skötare kunna hänvisa drogbrukare och klienter som inte var medvetna om tjänsten till hälsorådgivningen. I intervjuerna misstänkte man och ibland visste man av erfarenhet att till exempel alla sjukskötare inte hade beredskap att aktivt bemöta sprutdrogsklienter och att hanteringen av sprutor och nålar samt mötande av drogbrukare kunde upplevas som motbjudande. En intervjuad konstaterade om hälsorådgivningsarbetet att ”detta är inte en sjukskötares grundarbete, inte hälsovårdens grundarbete och inte alltid heller acceptabelt”. Hälsorådgivningsarbetet konstaterades också vara en egen profession, som alla inte nödvändigtvis kan uppfatta, och där det är av yttersta vikt att klargöra attityden och arbetets utgångspunkter för sig själv. Det konstaterades även att klienterna kände på sig om någon som arbetade med hälsorådgivningsarbetet hade en arrogant eller besvärad attityd eller om den kände motvilja mot klienterna. Många sa också att man behöver en viss attityd till arbetet och respektera klienterna om man vill klara sig i hälsorådgivningsarbetet, men att bara ha viljan att hjälpa inte räcker till. Timanställda har konstaterats vara ett bra sätt att förena hälsorådgivningen, som är en köptjänst, och primärvården. Timanställda som är fast anställda på hälsovårdscentralen, på staden, ökade kännedomen om arbetet och det blev mer accepterat på hälsocentralerna. De skapade en mycket god kanal för informationsutbyte. Vid de rådgivningar som staden själv arrangerat arbetade personalen primärt vid en hälsocentral, så informationskanalen var på detta sätt öppen. En del upplevde att tjänsten ska hållas separat från den övriga hälsovården, då viktiga Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 63
64 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare aspekter för att nå kunderna och upprätthålla förtroendet är personalens attityder, att hålla hälsorådgivningstjänsterna separerade och att klienterna träffar den bekanta personalen. Som en service vid hälsocentralen skulle verksamheten inte nödvändigtvis nå en lika stor klientmängd, arbetsbilden skulle kunna ändras och förtroendet skulle knappast vara lika gott. Många betonade att kontakten med klienterna var kontinuerlig vid hälsorådgivningarna till skillnad från övriga drogbrukar- eller rusmedelstjänster och att man kunde ge klienterna betydligt mer tid än inom övriga tjänster. Att skapa en personlig kontakt och ge klienterna tid upplevdes som en central del för att arbetet skulle nå sina mål. Tid är ett sådant begrepp som på något sätt är oklart i dagens läge. Allt borde ske jättesnabbt, kvartalsvis. Här kan det gå flera år innan en klient blir en människa. Det är inte längre en signatur, utan en människa. Jag kommer att tänka på flera exempel. Signaturen ”Paha Pena” satt i tre års tid gömd under sin keps, ingen såg honom riktigt och han sa inte ett ord. Sen en vacker dag, vips bara, stiger kepsen och han börjar tala. De här är fina grejer. Det att människorna själva börjar fungera och öppna sig. Nog är det säkert det att notera attitydförändringen, själv har jag varit här sju år, så nog har attityderna blivit mer positiva, samhällets attityder mot den här verksamheten. Det är väl också ett slags arbetsseger. Också hälsorelaterade risker och att informera om dessa upplevdes som hälsorådgivningens starka sidor, för yrkesmänniskorna inom primärvården hade inte nödvändigtvis strukturerad kunskap om till exempel hepatit C-smitta och hur man skyddar sig mot den. Den så kallade vanliga hälsovårdens budskap var inte nödvändigtvis tillräckliga eller tillräckligt fokuserade för just denna klientgrupp. Dessutom behövde klienterna information om frågor som hör till socialservicen: bostadsfrågor, fängelsestraff samt andra icke-hälsorelaterade saker. Ledarna för staden eller hälsotjänsterna hade besökt största delen av rådgivningarna och deras besök hade upplevts som ytterst positiva. Till exempel primärvårdens överläkare, stadsdirektör, rusmedelsvårdens ansvariga läkare och biträdande stadsdirektör hade varit på besök. Hälften av rådgivningarna upplevde att förhållandena till primärvården och stadens ledning var goda och att de hade en ytterst god uppfattning om hälsorådgivningsarbetet, verksamheten, målen och betydelsen. Informationsutbytet fungerade väl i båda riktningarna och förtroendet för hälsorådgivningsverksamheten var djupt. Andra hälften ansåg igen att förhållandena till hälso- och rusmedelsvårdens ledning var någorlunda fungerande och goda, men att stadens ledning tog avstånd från hälsorådgivningsverksamheten och inte hade en sanningsenlig bild av arbetet, dess mål eller karaktär. Jag tror att de inte nödvändigtvis känner till riktigt hela verksamheten. Det vill säga att det på sätt och vis ses som en väldigt begränsad verksamhet, när det i förordningen står att ”prevention av smittsamma sjukdomar”. Att man byter ut de där sprutorna och nålarna. Inte är de här styrgruppens möten så värst populära, fast tidtabellerna för mötena i förskott är ganska väl kända. I: Men det finns ett forum där de kan ta reda på? S: Ja. Rusmedelsvårdens ansvariga läkare besökte oss på våren. Den nya hälsovårdsdirektören började nu i januari och jag har framfört en inbjudan, men ännu har det inte blivit något besök. Informationsflödet och inställningen till verksamheten uppvisade inga skillnader mellan köptjänsterna och kommunernas egna rådgivningar, utan en viss distans kunde noteras i båda fallen. Många av dem som svarade upplevde att staden har ”köpt ett gott samvete” genom att köpa en hälsorådgivningsservice som från början startats med en underdimensionerad summa
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14: 12 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 63: 62 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 115 and 116:
114 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?