Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare genomsnitt 5–10 minuter och behandlade rusmedelsvård (33 %), injicering (21 %), smittsamma sjukdomar (18 %), sexuell hälsa (11 %) och andra frågor (17 %). (Jokinen 2005.) En liknande uppfattning uppkom på basis av intervjuerna även om det verkade som om de så kallade andra frågorna, såsom vardagens med- och motgångar hade en mycket betydande roll i diskussionerna och var utgångspunkter för hanteringen av vård- och hälsorelaterade frågor. Vikten av den personliga kontakten sågs i hur de centrala hälsobudskapen upprepades, för det berättades att man också för bekanta klienter upprepade samma saker om och om igen till exempel gällande smittorisker, säkert sex och betydelsen av rena verktyg. Att anamma och konkret utnyttja informationen var långsamt och å ena sidan visste man att klienterna ofta glömmer de diskuterade frågorna. Det viktigaste är att få till stånd en tankeförändring. Den måste presenteras för klienten att fundera över, så att han förstår och anammar den som sin egen tanke. Klienterna förstår att ”jag vill göra så här, så här ska man göra i den här situationen”. Det kan fast finnas hundratals sprutor och nålar, men ändå använder man rutinmässigt samma verktyg med flickvännen. Det är verkligen viktigt att det sker något i människans tankar, så att det här inte uppfattas som alltför verktygscentrerat. Visserligen är den tekniska sidan med vaccinationer och tester på hälsorådgivningen viktig, men det internationellt använda behavioural change är viktigt, även om det bara är en liten förändring. Om någon bryr sig så mycket om sig själv att den använder en mindre nål, så kan det vara en stor förändring i den personens system. Man försöker upprätthålla fostrande rådgivningsarbete, det gör arbetet meningsfullt. Att bara byta ut sprutor och nålar är som att jobba på en fabrik, om inte det övriga skulle finnas. Största delen av dem som svarade upplevde att anonymiteten var grundpelaren för en lättillgänglig verksamhet och sade att hälsorådgivningsverksamheten absolut måste baseras på namnlöshet. Anonymitetens betydelse var särskilt stor i början av ett klientförhållande och man sade att den ofta var förknippad med misstanke och rädsla för tjänsten också annars. Då klientförhållandet utvecklades och förtroendet växte minskade anonymitetens betydelse och det var inte längre så vanligt att skydda den egna identiteten. Även om man vid alla rådgivningar kände många klienter vid namn, strävade man efter att tilltala dem med deras signatur. Man gick med på att uppge det egna namnet då man fick vaccinationer och det sades att många öppet bad om hjälp att fylla i olika ansökningar och papper, där personuppgifterna var synliga. En stor del av klienterna hade en såtillvida brottslig bakgrund att de varit eller var på väg till fängelse, att poliserna letade efter dem eller att de berättat om brott de begått. Personalen ville utan undantag hållas utanför dessa saker och man påpekade alltid för klienterna om de i diskussionerna ”berättade för mycket”. Vissa konstaterade att anonymiteten och utelämnandet av brottsligheten från diskussionerna skyddade både personalen och klienten. En intervjuad sa att om besöken uträttades med eget namn eller om en klient berättade att han begått ett brott, kunde personalen vara tvungen att vittna om vad de hört och kunde därefter inte fortsätta sitt hälsorådgivningsarbete. På grund av anonymiteten har de anställda inte heller någon skyldighet att berätta mer om sig själva än nödvändigt. I många fall kunde berusade klienter börja berätta om till exempel brott de begått och då försökte man avbryta situationen och tala om andra saker. Det sades att klienterna ibland blev generade då de insåg att de berättat för mycket för personalen och att de därefter inte täcktes besöka rådgivningen på en tid. Även om brottsligheten uppgavs vara vardag för hälsorådgivningarnas klienter då hela deras existens i princip var kriminaliserad, upplevdes brottsligheten inte vara särskilt stor. Kunderna konstaterades för det mesta vara Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 89
90 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare ”grundanvändare”, ”småskurkar” eller ”knackkorvstjuvar” och större försäljare eller langare konstaterades inte just besöka hälsorådgivningarna. Man gissade att den högre nivåns drogkriminella inte just själva använder droger. Personalen hade egentligen inte upplevt våldssituationer i sitt arbete, särskilt på små punkter, men också vid dessa förekom ibland hot och utpressning, till exempel om klienten ville byta ut fler sprutor än maximigränsen tillade. Personalen vid större hälsorådgivningar hade ibland hotats, slagits och misshandlats på fritiden, men dessa fall var dock relativt få och de hade skett på de oroligaste och klientmässigt största rådgivningarna. I många intervjuer konstaterades de verbala förolämpningarna och de högljudda svordomarna till och med belasta mer än de sporadiska fysiska tillbuden och ibland kunde den kontinuerliga mentala belastningen ta sig uttryck i upprepade sjukledigheter. En intervjuad berättar ett extremt exempel på hur krävande klienter ibland blir nervösa över de långsamma tjänsterna och vad de kan leda till: Det värsta är när man är ”f**ns gamla kor”, när man är så helvetes långsam. Detta får man alltid höra när de inte genast får service. Sen hotar man att döda, hotar att misshandla, ibland har familjen hotats och ”jag vet var du bor” och ”jag vet att ditt barn är sånt och sånt”. Det är alltså jättetungt, du förstår hur tungt det är i något skede, pust, man tänker att man inte alltid orkar. I: Skulle de då ha förmågan att göra något, att tröskeln inte är hög? S: Jo jo. Den är inte hög. De säger att ”det kvittar. För mig kvittar det. Dråp ger 5 år. Det gör detsamma, jag har redan suttit så många gånger i fängelse eller jag har redan dödat en eller fem gånger, eller hur många gånger det nu sen är”. De säger att ”jag förlorar inget på det”. Och det är riktigt sant, de förlorar inget på det. Det är nog tungt, och alla klarar det inte. Vi har haft en och annan lång sjukledighet efter dylika fall. I: Så man talar om sådant psykiskt? S: Psykiskt våld, jag tycker det är den allra råaste formen. Fast inte är det roligt att bli slagen heller. För en drogbrukare är ”jag dödar dig” samma som att ”sidu morjens” [övers. anm. Finlandism: ung. ”sidu hejsan”]. De förstår inte att en så kallad vanlig människa inte nödvändigtvis orkar höra det varje dag, ännu till mellan tänderna. ”Du kan alltså inte stoppa mig när jag går där, där kan jag inte bli begränsad”. Det är inte riktigt något roligt att höra. Klienternas sätt att sköta ärenden vare ibland beklämmande, men om man kommenterade deras dåliga beteende så var de oftast mycket ledsna och bad om ursäkt. Stora klientmängder gjorde lokalen orolig och svårare att hantera, vilket för sin del ansågs höja risken för våld. Stora klientmängder upplevdes också öka droghandeln inom rådgivningen och föra bort fokus från själva hälsorådgivningen. Man kände till att stora klientmängder och långa besök på rådgivningen hindrade andra klienter från att dyka upp och ställvis kunde situationen bli mycket påfrestande och orolig. På vissa rådgivningar hade man lyckats minska oroligheten och folkmängden genom att minska på kaffe- eller matservering och öka på antalet verktyg som byts ut per gång. Att spjälka upp stora rådgivningar i mindre och mer utspridda enheter upplevdes vara den bästa lösningen för att minska oroligheten och förbättra arbetarsäkerheten. Klienterna upplevdes dock i huvudsak vara lugna och våldshotet hörde verkligen inte till vardagen. Amfetaministerna kunde ibland vara oroliga och hallucinerande och personer som vid sidan av droger också använder hormoner upplevdes till och med vara lite skrämmande, men våldet upplevdes i varje fall vara sällsynt. Vissa nämnde att de ibland sett klienterna ha vapen och till exempel knivar, men personalen hade aldrig hotats med dem. Många sade att nästa alla klienter bär med sig något eggvapen eller vapen, men de hade inte orsakat problem. Eftersom personalen generellt inte hanterar använda verktyg hade det inte förekommit stickolyckor och smittorisken via blod
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40: 38 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 89: 88 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 141 and 142:
140 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?