Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare vilket är helt mot förnuftet. Det har inget att göra med sunt bondförnuft. Det är en orsak till att särskilt hemlösa kastar bort sina använda verktyg. Om polisen ger böter så varför skulle man då bära dem med sig? Det önskades att man inte skulle ingripa i enbart innehav, utan att personerna skulle få byta ut sina verktyg till rena. Flera intervjuade berättade om sådana klienter som inte orkade eller brydde sig om att returnera använda verktyg, utan de hade med sig det antal sprutor och nålar man fick utan returnering. Dem fick man tidvis påminna och till och med tillrättavisa att tanken med verksamheten är att returnera verktyg, inte endast dela ut dem. I många fall gick budskapet fram och också de mest envisa klienterna började returnera sina verktyg. Det upplevdes att returneringen skapade ansvarskänsla och ansvar för det egna drogbruket, vilket också verkade vara viktigt för drogbrukarna själva. Returneringen konstaterades berättiga hela verksamheten och man ville inte hitta sprutor och nålar på offentliga platser eller dåligt förstörda. Hemlösa eller användare med barn hemma kunde inte alltid lagra stora mängder använda verktyg, utan de förstörde dem ett och ett med blandavfallet. Det berättades att klienterna ganska väl kände till hur sprutorna och nålarna skulle packas och förstöras säkert, och de ville inte själva heller lämna dem på offentliga ställen eller så att någon skulle kunna bli utsatt för ett stick. En intervjuad konstaterade att klienterna hade tagit åt sig kritiken från samhällets sida såtillvida att de ville städa bort verktyg som andra användare och ”turister” lämnat på offentliga platser och sörja för att de förstörs korrekt. På det sättet ville många visa att användarna kan ta ansvar för sitt drogbruk och göra det utan att skada andra. Det nämndes också att klienterna ofta håller efter varandra så att de förstör verktygen rätt och använder rena verktyg. Många hade observerat att det blivit en norm och självklar sak för de flesta att använda rena verktyg och att det verkade bli allt vanligare. Det berättades att klienterna ofta transporterar och byter verktyg för andra. Då ombads de komma ihåg att de själva kan bli stuckna av varandras verktyg och att verktygen alltid borde packas noggrant. Man gav positiv respons för bra och säker packning, och klienterna var väl rutinerade i att packa verktygen säkert till exempel i förslutna flaskor eller kärl. Särskilt vid varmt väder påmindes klienterna om att ta med sig använda verktyg de hittar hemma och i knarkkvartar, för bakterierna frodas och verktyg som ännu innehåller smittande blod kan användas på nytt. Vikten av att städa till exempel knarkkvartar och annars också returnera använda verktyg betonades alltid med tanke på drogbrukarnas egen säkerhet och hälsa. Många konstaterade att returneringen som helhet är en bra sak, för det berättigar verksamheten och minskar tendensen att använda verktyg återanvänds bland användarna. Trots detta var nästan alla respondenter redo att ge rena verktyg också utan utbyte, för det allra viktigaste ansågs vara tillgången till rena verktyg. Å andra sidan funderade många vad som är tillräckligt och om resten av hälsoriskerna också skulle försvinna med ännu större mängder verktyg. Returneringen hade också en politisk innebörd för att verksamheten accepteras allmänt. Många sa också att hälsorådgivningen inte ursprungligen kunde ha inletts om det hade rört sig om utdelning istället för utbyte. För många hade utbytet av verktyg blivit en rutin och de veckovisa besöken vid hälsorådgivningen ansågs vara en lika vardaglig händelse som butiksbesök. Trots rutinaktigheten och de goda returneringsprocenterna kritiserade många etttill-ett-principen för verktygsutbytet. Det konstaterades att en stor del av verktygen sannolikt skulle bli returnerade även om man skulle avstå från ett-till-ett-returneringen och att man ofta bara kunde byta ut endast ett visst antal verktyg. Klienterna sades vara tvungna att göra fler returneringsbesök om mängden verktyg som delades ut mot använda verktyg var liten och begränsad. Detta kunde för sin del minska motivationen att returnera använda eller skaffa rena verktyg. Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 81
82 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare 4.2.2.5. Skriftligt material i hälsorådgivningsarbetet Vid alla hälsorådgivningar erbjöds skriftligt material till exempel om smittsamma sjukdomar och hur man skyddar sig mot dem. Materialet var ofta i form av broschyrer och frågorna presenterades så kort men täckande som möjligt. Broschyrerna behandlar hiv, hepatiter, könssjukdomar, säker injicering, prevention, ställen för rusmedelsvård och droger. Folk tar vanligtvis broschyrer med sig. När det på något plan vaknar en tanke att man borde söka sig till vård, så tar de en broschyr om ett vårdställe. Den ges alltid, även om det inte skulle ge något resultat på ett halvt år, ett år eller två år. Det är varje fall en viss tankenivå, att man skulle kunna söka sig till vård i något skede och det är ju bra. I något skede ger det något resultat. Då man ger testresultat är hepatit C en rejäl chock för många. De kan inte ta emot all information. Då ger man konkret broschyrerna i handen på dem och råder dem att komma och tala då de är klara. Den största rollen verkade hiv- och hepatit Cbroschyrerna ha, då de lästes mest och användes mest i klientarbetet. Sämst gick broschyrerna om säkert sex åt. I dem behandlades bland annat användning av kondom och könssjukdomar. Andra ämnen som klienterna hade getts eller producerats skriftligt material om var bland annat över- och underanvändning av läkemedel, tandvård, första hjälpen, överdoseringar, våld, guide till självavgiftning, områdets ”viktigaste telefonnummer” och näring. Broschyrerna om smittsamma sjukdomar och andra ämnen hade inte fokuserats enligt preventivt eller reparerande syfte. På basis av intervjuerna användes materialet om hepatit C-smitta mest efter att smitta konstaterats, medan information om säker injicering och droger i stor skala utnyttjades preventivt. Den skrivna informationens preventiva nytta upplevdes generellt vara begränsad, även om klienterna i allmänhet hade bekantat sig med de frågor som behandlades i materialet. Många konstaterade att textmängden och dess kvalitet i betydande grad kunde inverka på om broschyren lästes. Beroende på ämne konstaterades broschyrerna ibland vara för generella och ibland för detaljerade. Det sades att hepatit C behandlades i tio olika broschyrer som alla tog upp viruset, smittoriskerna och livet som smittad på olika sätt och i olika omfattning. Å andra sidan nämndes att hepatit C redan på grund av sin vanliga förekomst är en smitta som klienterna hade mycket frågor om och som det var bra att ha olika slags kunskap om, såväl detaljerad som generell. Man konstaterade att broschyrernas åtgång också påverkades av hur de var framsatta. Vid en rådgivning hade ett knippe broschyrer om varbölder av misstag lämnats på bytesdisken, vilket gjorde att klienterna tog dem i utbytessituationen och började diskutera ämnet. Om alla broschyrer alltid hölls framme på samma sätt i hyllan, konstaterades åtgången vara mindre, och man började inte heller lätt tala om de ämnen som behandlades i dem. Placeringen av broschyrerna ändrades regelbundet och man strävade efter att tidvis sätta upp affischer om olika ämnen på väggarna. Många hade också tagit i bruk temamånader, då man försökte tala om ett visst ämne, t.ex. säkert sex, med alla klienter. Man ansåg att den skriftliga informationens nackdel var att det ibland fanns för mycket av den och att kvaliteten var ojämn. Vid en del rådgivningar upplevdes det som frustrerande att det inte fanns information om hurdana broschyrer som finns och att nästan alla rådgivningar tillhandahöll olika broschyrer om t.ex. hepatit C. Klienterna konstaterades ”drunkna i material” och man var rädd för att dess ursprungliga betydelse lider om man försöker ersätta kvalitet med kvantitet. Många sa att de själva skrivit informationspaket om sådana ämnen där det bara fanns ”ditt och datt” och samlat ihop den bästa och mest centrala informationen i ett. Alla hade en klar uppfattning om att texten i broschyrerna inte får vara för komprimerad, dryg eller annars heller svårläslig. Dock konstaterades det att en text som handlar om hiv eller hepatit C också
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32: 30 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 81: 80 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 133 and 134:
132 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?