Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare verktyg vid köp. Via kamratstödskurserna kunde klienterna öka sin kunskap, till exempel om smittsamma sjukdomar och på det sättet kunde man slå hål på föreställningar och uppfattningar ute på fältet. Man kunde lita mer på den information stödpersonerna förde med sig, då de hade egna erfarenheter av drogbruk. Klienterna sades vara ivriga gällande möjligheten att vara med i arbetet såväl på de ställen där kurser redan arrangerats framgångsrikt som på ställen där kurser först planerades. När vi hade den första gruppen, var det en oerhört förbunden grupp, alla gick den till slut, var alltid i tid och de skulle ha velat vara ännu mera. Det att man gör något med människor ger redan förändring. I dag är alla – förutom en som var amfetaminist – från den gruppen i substitutionsbehandling. Även om det inte på något sätt är ett mål, men när man tänker på de frågorna ger det redan en förändring. Kursen tog vanligtvis fem kvällar och man gick igenom risker förknippade till drogbrukskulturen och sätt att minska på dem. Till kvällarna inbjöds experter att berätta om till exempel hiv, hepatiter, överdosering, sexualitet eller att leva med smitta. Trots att målet med utbildningen var att utbilda enskilda personer, fick de utbildade stöd av varandra via grupprådgivningen och de skapade tillsammans en säkrare drogkultur. Det var absolut inte lätt att arrangera stödverksamheterna och det fanns inte alltid garantier att den skulle lyckas, för slutligen kunde det dyka upp bara några personer. Alla som genomgått den så kallade Snöbollsutbildningen blev inte aktiva stödpersoner som kunnat ansvara för hälsorådgivningsarbete. Å andra sidan kunde drogbrukarna vid utbildningen visa upp nya sidor av sig själva och lyckas utmärkt i sina målsättningar. Inte får man med stödpersoner så där bara. Det finns en eller två av dem här och var. Snöbollen räcker en kortare tid, så dit får man nog människor, men referensverksamheten är en annan grej. Nog vet ju en användare också att han inte nödvändigtvis kan förbinda sig till gemensamma möten, vissa tider och så vidare. Då vi arrangerade den första snöbollsutbildningen, så hade utbildningen redan inletts och en av våra mest kaotiska, kanske den mest kaotiska användaren av tjack [amfetamin] kom till dörren och sa att ni håller på att köra igång en sådan där utbildning och att han absolut skulle vilja med. Vi tänkte där vid dörren att det inte kan vara sant. Vi berättade vad det rörde sig om och frågade honom att ”Tror du att du kan förbinda dig till det här och ta din plats i utbildningen? Tror du här att du vill vara med? Han svarade ”absolut”. Sedan fattades beslutet att ”välkommen”. Det visade sig vara den perfekta lösningen. Det var alltså helt motsatt till vad man kunde tro om honom, sådan här armbrytning om allt möjligt, helt kaotisk yrsel. Han var helt korrekt, ställde korrekta och skarpa frågor, skötte sitt arbete på fältet, gjorde allt hela vägen ut. Det var för en själv första gången ögonen öppnades, att de där fördomarna ofta finns mellan ens egna öron och sinnebilderna om vad dessa människor klarar av. I: Är han med ännu? S: Ja. Fortfarande. Byter större mängder och är alldeles likadan som då. Stödpersonerna kunde arbeta på hälsorådgivningarna och sköta utbyte av sprutor och nålar. Detta upplevdes förbättra de anställdas möjlighet att i lugn och ro diskutera med klienterna och underlätta den bråda öppettiden. Man hade vant sig vid stödpersonernas närvaro som en del av personalen, även om det till en början kändes mycket konstigt. Helpers, det vill säga aktiva stödpersoner, möter i sina egna nätverk bland annat unga och gamla användare, dagliga och sporadiska användare, personer med familj, studerande och arbetande användare (Malin, 2006a). Av intervjuerna med hälsorådgivningspersonalen framgick att ovannämnda användare eller Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 85
86 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare drogbrukargrupper var just de som antogs hamna utanför hälsorådgivningarnas tjänster. En av fördelarna med stödet till likställda ansågs vara att informationen rörde sig snabbt och var aktuell. Via stödpersonerna kunde man sprida information till fältet om den aktuella smittosituationen och rådande risker och man fick tillbaka information om händelser på fältet. Vanligen var det aktiva användare som verkade som stödpersoner, även om många via utbildningen fick nödvändig motivation för att söka sig till rusmedelsvård. Stödpersonernas aktivitet upphörde inte nödvändigtvis efter att de slutat ta droger, men arbetsbilden kunde förändras en del. Några av de intervjuade kom att nämna sina erfarenheter om hur personer som slutat ta droger var tvungna att ta avstånd till sin gamla bekantskapskrets och också till hälsorådgivningen. Att börja ta droger på nytt låg mycket nära för många och risken för återfall var verklig ännu flera år senare. Då man talar om användningen av kamratstöd talar man om människor som tar droger. Om man igen har varit drogfri. En anställd hade redan varit drogfri i fem år och efter arbetsskiftet frågade jag honom hur arbetet känns. Han sade att han inte trott att det skulle bli så verkligt igen, hade drömt om knarkande följande natt, fast han varit drogfri i fem år och hade NA:s stöd bakom sig. Här kommer den där drogbrukarvärlden. I det skedet som man själv slutat, så måste det också finnas tillräckligt med tid, för risken för återfall finns alltid där sen. Då måste man vara rysligt noga och fundera om till exempel hälsorådgivningen är det första stället att börja jobba på efteråt. Inom rusmedelsvården, på vårdställena är man nykter, talar man om att sluta och ställer upp mål, men här står man igen inför den grymma världen. Man ansåg att stödpersonernas roll inom hälsorådgivningen kommer att växa. På en del ställen hade stödpersonerna tagit ansvar för arbetsuppgifter vid hälsorådgivningen och skötte till exempel utbyte av sprutor och nålar. De stöder också alltmer andra användare, ger information och är med på möten. Utbildade stödpersoner sköter ofta också värvandet av nya stödpersoner. I intervjuerna nämndes att stödpersoner är mycket noga med vem de börjar rekrytera, till och mer noggrannare och strängare än personalen vid hälsorådgivningen. 4.2.2.7. Fältarbete och uppsökande arbete Uppsökande arbete utfördes vid några av de intervjuade hälsorådgivningarna och erfarenheterna av dess möjligheter att nå nya klienter var goda. Fältarbete utfördes till exempel i parker, hem för bostadslösa och drogbrukarnas hem. På en ort nådde fältarbetet på en kort tid cirka hundra personer varav hälften inte kände till att den närbelägna hälsorådgivningen existerade eller dess tjänster. Vissa hade hört om hälsorådgivningen men inte vågat besöka den. Den första kontakten med fältarbetaren uppmuntrade också många att besöka rådgivningen. Ofta hittades nya klienter via tidigare bekanta klienter. Vanligtvis tog fältarbetarna det första steget genom att säga vem och varifrån de var genom att fråga om personerna känner till hälsorådgivningen och fråga om de behöver dess tjänster. Fältarbetarna hade med sig en liten mängd rena verktyg och broschyrer om hälsorådgivningen. Problemet med att verkställa det uppsökande arbetet ansågs inte vara hur utmanande själva arbetet var, utan de små resurserna för att verkställa arbetet. Det uppsökande fältarbetet var också nästan utan undantag oregelbundet och verkställdes oftast med projektfinansiering eller i samarbete med någon annan instans. Ett utökat uppsökande arbete sågs som ett alternativ till att förlänga eller öka öppettiderna. Vid vissa rådgivningar ansågs det fältarbete som utfördes av personer i samma situation som ytterst viktigt, för de hade många kontakter och till sådana användare som de övriga anställda inte skulle kunna nå. Å andra fokuserades hälsorådgivningspersonalens fältarbete också på dem som till exempel på grund av sin ålder saknade tidigare service- eller
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36: 34 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 85: 84 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 137 and 138:
136 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?