Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare genomgående söker sig till hiv- och hepatittester endast då det finns riskbeteende i bakgrunden. Att de frivilligt sökte sig till tester ansågs i sig vara en mycket god sak, men om de endast sökte sig till tester efter att riskbeteende förekommit, så drog man slutsatsen att det förekom minst lika många risksituationer som utförda tester. Orsaken att söka sig till tester, en risk, sades lika mycket vara relaterad till gemensam användning av verktyg som till oskyddat sex. Ofta uppfattade klienterna inte riskerna anknutna till sex som stora, även om personalen försökte påminna dem om möjligheten att t.ex. hiv och hepatit B kan smitta via sex. Det finns alltid riskbeteende i bakgrunden. De kan alltid misstänka. Alltid finns det någon som de tänker kan vara smittad. I: Man kommer alltså inte utan orsak? S: Nej. Inte kommer de utan orsak. Jag har inte en enda gång hört någon säga att ”jag kom hit riktigt för skojs skull”. Alla har [en orsak] och alla darrar de. En del av klienterna lät testa sig regelbundet med tre–fyra månaders mellanrum. Den regelbundna testningen gällde främst hiv. Det konstaterades att det förekom färre hepatiter C-tester, för många var redan testade, en stor del var redan smittade och det finns inget behov av att upprepa testet. Vid många rådgivningar var man först på väg att ta med hepatit C-testerna i det regelbundna serviceutbudet och man räknade med att den effektiverade testningen till en början skulle avslöja en stor mängd nya hepatit C-smittor. Även om man strävade efter att betona regelbunden testning i det dagliga hälsorådgivningsarbetet, upplevdes det som problematiskt att klienterna skenbart skötte om sig genom att gå på regelbundna tester. Många konstaterade att personer som regelbundet testar sig har ett kontinuerligt riskbeteende och att en del av dem kunde ha en föreställning om att smittorna hålls borta om man testar sig. Vid alla rådgivningar antog personalen att hela klientelet inte testats för hiv och hepatiter. Största delen av svaren var kommentarer i stil med ”kanske har hälften testat sig någon gång” eller ”en mycket minimal del har låtit testa sig ens någon gång”. I gruppen fanns också rådgivningar som uppskattade att största delen av klientelet testat sig för hiv och hepatiter åtminstone en gång, även om testbesöken generellt upplevdes som för få. En stor del av rådgivningarnas klienter hade aldrig testats och många vågade inte söka sig till tester efter riskbeteende. Vissa klienter konstaterades vara övertygade om att de personer de hade haft oskyddat sex med eller delat verktyg med inte var smittade och att det således inte förekom någon smittorisk och inte heller ett behov av testning. Förtroende som baserats på sociala förhållanden och gruppens skenbara normer kunde ge skenet av en säker gemensam användning och riskfritt oskyddat sex. Beroende på hälsorådgivning hade testning ordnats antingen på plats eller med remiss. Testning på plats förutsatte en sjukskötare, tillräckliga öppettider och överenskomna laboratorietjänster så man kunde skicka säkringsproverna vidare. På många ställen hade möjligheten till testning arrangerats en viss dag vid ett visst klockslag. Hiv-snabbtest, där resultatet blir klart inom 15 minuter, användes på de flesta ställena. Hepatittesterna kräver alltid ett venöst blodprov och därför måste transporten av blodprover till laboratorium vara tryggad för att man skulle kunna ta proverna. HCV-snabbtesterna, som blir allt vanligare på marknaden, kan för sin del sänka tröskeln för att göra tester och underlätta testpraxisen i framtiden. På grund av besvären kring att arrangera tester hade många rådgivningar beslutat sig för remisser. De hälsorådgivningar som skrev ut remisser upplevde att denna praxis höjde tröskeln för klienterna att söka sig till tester. Orsaken till att tester inte togs på plats hänförde sig till praktiska frågor, såsom begränsade lokaliteter, öppettider och personal. För remissernas del upplevdes det vara svårt att få klienterna ända till laboratoriet, för om testresultatet förmedlades från laboratoriet till hälsorådgivningen, så var mängden av Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 75
76 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare testresultat bara en bråkdel av de utskrivna remisserna. Det utskrivna antalet remisser berättade alltså inte per automatik om hur många som sökt sig till tester. Lättillgänglig testning på plats upplevdes som mycket viktig för klienterna och grovt taget var det så att ju mer lättillgänglig testningen var, desto större del av klienterna hade testats åtminstone en gång. Man strävade alltid efter att fråga klienterna när de senast testat sig och påminna dem om vilka dagar testning erbjöds. Även om risksituationer motiverade människor att testa sig, fungerade riskerna motsatt för många, dvs. man ville eller vågade inte testa sig efter att ha tagit en risk. Många av dem som inte ville testa sig trots övertalningsförsök hade uppgett rädsla för att vara smittade som orsak. Andra hinder var testremisser och i sällsynta fall likgiltighet. Rädslan för smitta och testning ökade av de risker som tagits i umgänge utanför parförhållandet samt rädslan för att man redan hunnit smitta andra. En intervjuad nämnde att tröskeln också höjdes av andra klienter som besökte hälsorådgivningen och det var stora skillnader mellan att söka sig till de olika testerna. En mycket minimal del har låtit testa sig ens någon gång. De här vill inte komma fast vad. De bara inte vågar komma, det är en orsak. En annan är det att för många är det en hög tröskel om man beslutar att testa sig och så finns här också andra människor. Den här lokalen är så liten, man försvinner inte här bland klienterna. Alltid när man går dit, så vet alla att det är vårdrummet. Jag har sagt till klienterna att de kan säga ”hej, jag har ärende till dig, kan vi gå och tala på tu man hand?”. På något vis upplevs det som en tröskel, jag antar att det i varje fall är en tröskel. Till exempel i Helsingfors finns det så otaliga klienter att ingen noterar om man går till vårdrummet. I: Hur är det med hepatit C-test? De [hepatit C-testerna] upplevs som mycket lättare. Dem kan man tala högt om: ”Jo, jag vill ta det där hepatit C-testet! Kan man ta det nu?” I det ligger inget sådant, men hiv-testet är sedan. I hiv-testet finns också rädslan att när det är ett snabbtest, så kommer svaret genast. En klient kom häromdagen på hiv-snabbtest och berättade att han funderat på det i ett års tid. Sen kom han, kallsvettig och darrande, när han var så rädd för att för höra svaret. Det var negativt. Då personalen begrundade andelen klienter som tagit hiv- och hepatittester, var deras uppfattningar mycket likartade. Alla tänkte att det bland klienterna fanns många som aldrig låtit testa sig själva, men som ändå uppvisat riskbeteende. På basis av klientskap och testmängder uppskattades vid en rådgivning att knappa hälften hade låtit testa sig under det senaste året. Vid en annan rådgivning tippade man att cirka 15 procent av klienterna skulle ha låtit testa sig under det föregående året. I båda fallen ingick den grupp som lät testa sig upp till fyra gånger om året. Vid varje hälsorådgivning fanns det klienter som låter sig testas regelbundet, minst en gång i halvåret, och deras andel av klientelet uppskattades vara förhållandevis liten, i snitt cirka 10 procent. Hepatit C-test upplevdes nästan utan undantag vara lättare än hiv-test, även om vissa var väldigt rädda för hepatit C Vissa är verkligen noggranna och håller sina sprutor och nålar undangömda för att inte smitta ner andra. Om det kommer ett positivt hepatit C-resultat, så är många oroliga för vem de redan hunnit smitta ner. Ibland kommer hela kamratkretsen och låter testa sig under samma dag. Nog förhåller man sig i allmänhet förnuftigt till detta, man vill inte smitta ner andra. Igår fick en klient ett positivt C och var helt oberörd ”den försvinner med interferon”. En intervjuad berättade om en klient som vågat sig till hiv-test efter en risk: En flicka sa att … Som tur var hade hon en kompis med sig, en väninna. Hon var alltså helt galen i något skede, hon var så otroligt rädd. Hon sa att ”herregud, jag blir troende om jag inte har hiv nu”. Vi sa att hon inte
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26: 24 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 75: 74 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 127 and 128:
126 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?