Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare drogbrukarkontakter. Vid nästan alla rådgivningar upplevdes det som särskilt viktiga utvecklingsobjekt att det uppsökande arbetet ökas, upprätthålls eller inleds. De borde våga komma, för våra långvariga användare har själva börjat som mycket unga, redan som 11-, 12-, 13-, 14- och 15-åringar. Tänk om man då skulle ha träffat dessa människor, hurdana skulle de vara i dag? Det uppsökande arbetet är mycket svårt att verkställa då det gäller minderåriga. Hur reagerar föräldrarna, myndigheterna, barnskyddet, alla? Det är inte entydigt. Hellre låter man dem komma och uppge sin ålder. Om man går och ger en minderårig en broschyr om en hälsorådgivning, och någon mamma eller pappa hittar den i fickan, så kommer de på oss via linjerna, att ”vad ger ni för drogreklamer till vårt barn?”. Händerna är verkligen bundna. I det skedet skulle det vara mycket viktigt att det skulle finnas någon kontakt, även om kontakten skulle vara att man besöker hälsorådgivningen. Det finns ändå en vuxen människa där som behandlar en människovärdigt och på sätt och vis ger utrymme att fundera på saker, producera vad man vill. Sen uppkommer förtroendet och på det viset kan man påverka. Man får inte skrämma bort dem. Att nå minderåriga och unga genom uppsökande arbete ansågs vara en fungerande praxis, men det upplevdes moraliskt vara ett mycket svårt och känsligt ämne. Många funderade över sätten och god praxis för att underlätta det uppsökande arbetet och att nå minderåriga. 4.2.2.8. Det personliga mötets möjligheter Klienterna hade inte nödvändigtvis andra kontakter till samhällets tjänster och hälsorådgivningarna kunde för många vara den första kontakten till samhällets servicesystem. Hälsorådgivningarna fungerade ofta också som kontaktpunkter och tolkar mellan användare och samhällets servicesystem. Rådgivningarnas och personalernas roll i klienternas liv kunde också vara förknippade med att få en viss normal social kontakt. Av många intervjuer framgick det att hälsorådgivningen ibland, trots lättillgängligheten, ses som en del av ”det onda samhället” och en manifestation av det kodex man utgångsmässigt protesterar mot och som många har dåliga erfarenheter av eller fördomar om. Just nyligen fick vi en rejäl utskällning. Ifrågavarande persons beteende har varit mycket gränslöst, vi har fått hot och gett portförbud. Hans beteende har varit verkligen problematiskt. Vi talade igen med honom, men inte blev det just annat än skällor. Motiveringen är ”då jag tillbringat hela mitt liv på anstalter så kan jag inte tåla regler och förbud”. Vi konstaterar åt honom att vi själva också varit på anstalter och att regler och förbud ibland är tråkiga, men att du måste anpassa dig till samhället, samhället behöver inte anpassa sig till dig. Och att man inte måste komma hit, att man kan stanna borta om personalen är så hemsk. Ingen tvingas komma. Andra upplever att detta är en jättebra service, man talar också om personliga saker. Förtroendet är viktigt. En tidigare sjukskötare hade arbetat ett år och först ett år senare hade en besvärlig typ konstaterat då han gick ”sist och slutligen är du en riktigt helvetes bra typ”. Å andra sidan växte förtroendet för hälsorådgivningen och samhället i allmänhet i och med de åratal långa klientförhållandena. Till exempel en klient, som när han kom till oss, så hade han mycket – kanske det hänger ihop med tillit och att hitta den – flackande blick och han såg aldrig rakt i ögonen, och man kunde inte heller riktigt förstå vad han sade. När han satte sig där började han alltid svettas. Så småningom när man började diskutera med honom, så blev han egentligen en stödperson i grannstaden. Nu sitter han i fängelset och har skrivit brev därifrån, kommit och besökt oss på sina permissioner. På något vis har förhållandet ändrats totalt, han har hittat något han kan lita på. Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 87
88 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare Det sades att hälsorådgivningen för många klienter verkade som ett uppfostrande element, som gav klienterna kunskap och förmåga att klara sig i samhällssystemet och som gav stor vikt åt ärlighet och artig kommunikation. Hälsorådgivningspersonalen hade avsiktligt tagit vänlighet och saklighet som utgångspunkt för sitt arbete, men också en viss nivå av bestämdhet. Det konstaterades att klienterna ofta var multiproblematiska, i bakgrunden låg verkligt långvarigt drogbruk och många motsatte sig samhällets rådande officiella eller inofficiella normer. Klienterna använde ofta samma metoder då de uträttade ärenden med myndigheterna som i sin egen referensgrupp. Man lär dem inte fel beteende, annars stöter man på andra ställen i vårdsystemet på att de beter sig så, då detta sätt har fungerat för dem vid hälsorådgivningen. De har fått något genom att hota. På bostadsbyrån når de inget genom hot. Diskussioner med klienterna var de bästa sätten att fundera över frågor kring hälsa och annat välmående och innehållet i diskussionerna utgjordes i stor utsträckning av att lyssna och att i all oändlighet repetera saker, såsom sätt att undvika risker. Vikten av utbytet av verktyg erkändes och upplevdes vara verksamhetens grundval, men för själva hälsorådgivningens del betonades diskussionernas vikt. Genom samtal försökte man driva igenom tanken varför rena verktyg ska användas och varför det lönar sig att sörja för sin egen hälsa. Man talade om många andra frågor än drogbruket med klienterna. Diskussionsstödet i den egna levnadskretsen kunde vara ringa och klienterna tyckte att det var lättande att tala till utomstående. För att delta i NA-grupper måste man vara drogfri, och aktiva användare upplevdes inte ha många ställen där de kunde få sin röst hörd utan krav på drogfrihet, att söka sig till behandling eller att presentera sakerna i deras bästa sken. Det hade ofta blivit ett problem att kommunikationen försiggick på samma sätt som i drogbrukarvärlden. Många hade inga andra bekanta än användare och användarsamfundets sociala kommunikationspraxis går inte att få bort ur den dagliga verksamheten. Förutom sättet att tala och vara kunde drogbrukarnas samtalsämnen kretsa enbart kring droger. De intervjuade begrundade hälsorådgivningens betydelse i klienternas liv och hurdan roll personalen har i klienternas liv. Det sociala nätverket utgjordes ofta så gott som helt av andra användare och livsstilen och identiteten var primärt rusmedelscentrerade. För många gick största delen av vardagen åt till att drogbruket. I många fall är [det bästa] att klienten sätter sig ner och man talar om något vardagligt. Ofta säger de att det är jätteskönt att kunna tala om annat än att skaffa knark, rådda på eller ta ämnen. I den egna kamratkretsen är alla användare, så samtalsämnena är ganska begränsade. Vi representerar ändå på något sätt det där vardagslivet. Humanitet för människan. Ett personligt serviceförhållande upplevdes vara baserat framför allt på förtroende och på att klienten vid hälsorådgivningen bemöttes av en professionell och pålitlig person. Klienterna upplevde det som viktigt att de kunde berätta att de höll sig undan polisen och annars också kunde berätta om sina saker utan att försköna eller ljuga. Å andra sidan försökte man hålla vissa ämnen, såsom allvarliga brott, utanför diskussionerna. Stödet från personalen kunde anses viktigt till exempel i situationer där klienten väntade på att få komma till vård, bli tagen till fängelse, testresultat eller om klienten upplevt att han/hon fått dålig service någonstans på grund av att han/hon är drogbrukare. Även om klienterna trivdes flera timmar åt gången vid hälsorådgivningen, ansåg svararna att alla i huvudsak kom till platsen för att få rena sprutor och nålar och att det sociala och trivseln på sätt och vis var mervärde. Jokinen (2005) utredde vilka frågor diskussionerna vid hälsorådgivningarna i huvudsak gällde. 15 hälsorådgivningar bokförde under en dag de diskussioner de haft med klienterna. Diskussionerna räckte i
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38: 36 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 87: 86 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 139 and 140:
138 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?