Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare som fenomen, men dess betydelse i förhållande till hälsorådgivningsverksamheten begrundades i många intervjuer. Av diskussionerna framgick det att även om man skulle skriva helt sanningsenligt om hälsorådgivningarna, så har en viss bild fastnat i människors sinne och denna ofta negativa sinnebild förknippas också med hälsorådgivningen. Många önskade att man i medierna och offentligheten skulle fästa mera uppmärksamhet vid smittoriskerna allmänt, vid att smittorna inte gäller endast en marginell grupp och att det förekommer växelverkan mellan sprutdrogbrukarna och den övriga befolkningen. Det konstaterades också att människor tolererar sprutor och nålar och drogbrukare tämligen dåligt och att sinnebilden av drogbrukarna ibland var ensidig. Jag förstår inte att finländarna ännu har den uppfattningen att sprutdrogbrukarna faktiskt bor i ett reservat, är magra, smutsiga och långhåriga. Att så känner man igen dem. Människorna vill inte tänka på eller tänka att vem som helst kan vara sprutdroganvändare, där på stationen eller på busshållplatsen. Det är inte en sak endast för någon marginell grupp, utan det kan vara vem som helst och det kan beröra vem som helst. Man skulle önska att det betonades mera, också de smittsamma sjukdomarna. Vissa som kommer och byter ser riktigt ut som församlingsungdomar. Man tänker att det kan inte vara sant. Man skulle aldrig kunna tänka sig vem alla som använder, och mycket. Många ansåg att medierna fäste mer uppmärksamhet vid drogbrukarna och verktygen än vid själva hälsorådgivningsverksamheten eller dess ledande tanke, att förebygga smittsamma sjukdomar. Åtminstone gällde den rädsla och aversion, som ibland återspeglades till hälsorådgivningen från den bild medierna gett, just drogbruket och -brukarna, inte det preventiva arbetet mot smittsamma sjukdomar. En intervjuad berättar hur budskapet om hälsorådgivningsverksamheten och klienterna via en tolkning kan ges en negativ ton. Jo, det givna budskapet är rätt, men det förändras i huvudet på den som behandlar informationen, jag tror det beror på att de har det formatet då vi använder ord som narkoman, kriminell, så ser de det via ett perspektiv som medierna skapat. De ser att det är den världen där man dödar, slår och gör hemska saker. Om vi slutligen tänker på hela drogbrukarfältet, drogbrukarkulturen i Finland, så nog är det så att i Finland görs dråpen i fyllan, fruarna slås i fyllan, barnen i fyllan, eller männen slås i fyllan. Det är i alla fall verkligheten. Men nog har medierna och underhållningen gett människorna en sinnebild av hurdan narkomanens värld är. Många rådgivningar hade haft annonser och infosnuttar i de lokala tidningarna och i radio, och det var en helt ny kanal för hälsorådgivningen att sprida information om sig själv i medier som riktar sig till majoriteten. Dessa ansågs vara positiva kanaler att informera om verksamheten och det att de godkänts i medierna innebar också att attityderna förändrats. 4.2.1.5. Polisen Polisen och hälsorådgivningsarbetet representerar i hög grad motsatt praxis när det gäller de drogpolitiska utgångspunkterna, vilket ibland syns i det vardagliga arbetet. Förhållandena mellan polisen och hälsorådgivningen konstaterades i huvudsak vara goda och båda instanserna respekterade varandras arbete. Den slutsats man drog av de stora och växande klientmängderna var att rädslan för polisen inte stoppat majoriteten av klienterna att förbinda sig till hälsorådgivningsverksamheten. Det att polisen accepterat verksamheten konstaterades primärt bero på att smittorisken minskat. Även om poliserna ansåg att hanteringen av injektionsredskap var oangenäm, var de injektionsredskap som påträffats hos drogbrukarna allt oftare inpaketerade tack vare tillgången till sprutor och nålar och returneringsmekanismen, för många packade Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 67
68 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare de använda redskapen i en flaska, ett säkert kärl eller ett infektionsriskkärl. Dessutom upplevdes de så få hiv- och hepatitsmittofallen som möjligt för sin del förbättra polisernas arbetarsäkerhet. Inte har vi några möten, det är konsulteringshjälp vid behov. I: Men det är ett riktigt gott förhållande? S: Ja. I själva verket har stadens narkotikapolis varit med i svängarna ända från början och stött inledandet av denna verksamhet, hänvisar klienter hit och vi har kommit överens om arbetsfrid. Att då i början gjorde ordningspolisen några övertramp, men sen redde vi ut frågorna. Hälsorådgivningarnas klienter konstaterades i regel vara skygga för polisen, även om det inte förhindrade de flesta från att komma till rådgivningen. Den kontinuerliga flykten undan polisen upplevdes vara mycket vardagligt för klienterna och ofta ytterst stressande. Rädslan för polisen och myndigheterna uppgavs vara en av de främsta orsakerna till att stanna utanför hälsorådgivningsservicen. Många intervjuade nämnde att särskilt i början av verksamheten hade många klienter haft uppfattningen att poliserna patrullerade utanför hälsorådgivningen eller att hälsorådgivningen förmedlade uppgifter till polisen. Även om rädslan för polisen fortfarande antogs hålla en del av klienterna utom räckhåll för hälsorådgivningen, konstaterades polisen vara till nytta vid planeringen av fältarbetet. Polisernas kännedom om och erfarenheter av var sprutdrogbrukarna rör sig gjorde det möjligt att rikta verksamheten till vissa områden och vissa målgrupper. Också polisens uppskattning av antalet användare, till exempel i vissa stadsdelar eller människogrupper, upplevdes vara värdefull information. Även om polisen och hälsorådgivningen ibland verkar parallellt mycket konkret, har man vid alla rådgivningar undvikit större konflikter. Önskan om att polisen inte skulle patrullera intill en öppen rådgivning har förståtts på alla orter, även om man inte alltid undvikit möten. Närpolisen har utnämnts till kontaktperson, han har vanligen besökt oss en gång om året, men samarbetet med polisen är mycket småskaligt. Frånsett att en gång tänkte vi dra in en här genom dörren. Det stod en människa bakom dörren och då öppnade en timanställd dörren och sa ”hej! Kom in bara.”. Han svarade ”nej, nej, jag kommer inte nu”, vi sa ”nej men kom in nu bara, här är ingen nu”. Då måste han säga att han var en narkotikapolis. Han hade bara kommit för att kolla om vi också hade så lugnt här. Hehheh. Inte undra på att det var lugnt, när vi hade en narkotikapolis bakom dörren. En gång har jag kontaktat vår kontaktperson. Det var en otrevlig situation att polisen störtade in efter en pojke. När jag gick och frågade vad detta skulle föreställa sa de att ”håll käft! Vill du försvåra vårt arbete?” Jag blev mållös där. Då de for frågade jag efter konstaplarnas namn. Jag ringde kontaktpersonen, men pojkarna [poliserna] hade redan hunnit berätta att ”personalen där på hälsorådgivningen är så oartig”. Jag tyckte i varje fall att det var viktigt att vi tog upp frågan. Att man inte kan bete sig hur som helst. Alla intervjuade konstaterade att samarbetet med polisen fungerade väl, även om det på vissa orter var rätt litet. Då man planerat grundandet av rådgivningarna hade man nästan utan undantag kontaktat den lokala polisen och berättat om hälsorådgivningsverksamheten. Poliserna ställde sig i allmänhet mycket välvilliga till hälsorådgivningsverksamheten och personalen vid hälsorådgivningen till polisen, även om båda parterna var medvetna om de avvikande utgångspunkterna för sina arbeten. Det konstaterades att det fanns stora skillnader mellan enskilda polisers inställning till hälsorådgivningarna och deras klienter. En intervjuad konstaterade det många andra också nämnde genom att säga att: ”ju högre upp i polisväsendet man går, desto smartare inställning har de”. Polisernas inställning till
Page 1 and 2:
Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4:
2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18: 16 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 67: 66 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 101 and 102: 100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 119 and 120:
118 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?