Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

More documents

Recommendations

Info

En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsrådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare ursprungliga efter att behandlingen avslutats. Dessa patienter ges behandling mot symtomen, vilket i något skede också kan omfatta levertransplantation. (Leinikki 2003a, 191–192, 194.) Även om läkemedelsbehandlingen för hepatit C är förhållandevis effektiv, är den också dyr, komplicerad och ger eventuellt biverkningar. Därför bör behandlingsmotivationen vara hög hos patienten (Ristola 1999, 227). En behandlad C-hepatit förhindrar inte heller att man får en ny smitta. En person som redan tidigare fått hepatit C-viruset kan insjukna i en ny hepatit C-infektion för viruset har flera subtyper som alla kan orsaka nya infektioner (Partanen et al. 2006, 62). Själva drogbruket i sig förhindrar inte behandling, men en ständig användning av droger innebär ofta att man kontinuerligt utsätts för ny smittorisk och därför har de finländska modellerna för läkemedelsbehandling förutsatt drogfrihet (Ristola 1999, 227). Innan man inleder behandling brukar man vanligen förutsätta att tidigare problemanvändare varit nyktra från alla droger och alkohol i minst ett år. (Karvonen 2003.) Det viktigaste målet för HCV primärprevention är att förhindra ny smitta. Metoder för detta är upplysning och rådgivning, att trygga tillgången till rena injektionsverktyg samt att minska det allmänna riskbeteendet. Med tanke på sekundärpreventionen är det viktigt att hitta smittobärarna och förhindra att smittan sprids via dem. Genom att ansluta HCVundersökningen till de stödåtgärder som riktats till drogbrukare kan man främja sekundärpreventionen av sjukdomen, dvs. hitta smittorna och skydda andra personer. (Leinikki 2003a, 191, 194.) En central del av sekundärpreventionen för HCV-sjukdomen är att förhindra senkomplikationerna och detta kan påverkas exempelvis genom att informera om den fara som alkoholkonsumtion orsakar. (Leinikki 2003a 193.) Hepatit C-viruset är tämligen vanligt bland drogbrukare och en stor del av de finländska drogbrukare använder också rikligt med alkohol. Därför bör man vid hälsorådgivningen även betona betydelsen av att avstå från alkohol. (Ristola 2003, 572.) Alkoholkonsumtion ökar märkbart risken för levercirros. Också hiv ökar risken för leversjukdom 5 (Leinikki 2003a, 194.) I hälsorådgivningsverksamheten fokuseras på att minska smittorisken, finna smittor och styra smittade till behandling. Remiss till HCV-antikroppstester ges vid en del av hälsorådgivningspunkterna för sprutdrogbrukare (Leinikki 2003a, 191, 194.). Man uppskattar att HCV-infektionerna senast efter några tiotal år kommer att innebära en betydande belastning för hälsovårdssystemet. Uppskattningarna visar att runt år 2020 behandlas årligen flera hundra personer med läkemedelsbehandling, allvarliga leversjukdomar diagnostiseras hos 100-300 personer och HCV är grundorsaken till 30-50 extra dödsfall årligen (Leinikki 2003a, 192.) . Redan i slutrapporten för det första finländska hälsorådgivningsförsöket från år 1998 konstaterar Ovaska et al. att man i hälsorådgivningen strävade efter att betona förebyggandet av spridningen av hepatit C och att hepatit C på den tiden var den vanligaste smittsamma sjukdomen bland sprutdrogbrukare (Ovaska 1998, 32). Även om antalet smittor har blivit färre sedan toppåren är hepatit C fortfarande den vanligaste smittan bland sprutdrogbrukare och att förhindra spridningen av den är ett av de mest centrala målen för hälsorådgivningen. 1.5.4. Hepatit A Vanligtvis har främst hepatit B och C räknats som hepatitrisker för sprutdrogbrukare och deras etiologi är klart förknippad med risk för blodsmitta. Under de senaste tio åren har det dock noterats att samma målgrupp också har en förhöjd risk för hepatit A och flera hepatit 5 T.ex. Leinikki, P. (2003) Virushepatiitit [Virushepatiter]. i verket Koskenvuo, K. (ed.) Sairauksien ehkäisy [Förebyggande av sjukdomar]. Förläggnings Ab Duodecim. Delfinansiering: Social- och Hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande verksamhet; projektnummer 142/KTL/TE/2007 och 019/TRO/TE/2006 23
24 En tvärvetenskaplig utvärderingsstudie om effektiviteten av smittoförebyggande hälsorådgivningstjänster riktade till sprutdrogbrukare A-epidemier har beskrivits. Det har tidigare ansetts att hepatit A i huvudsak är en fekaloral smitta, främst via kontaminerade livsmedel, vatten eller via personkontakt som beror av bristfällig hand- och toaletthygien. Hos sprutdrogbrukare har epidemiutredningen visat både på de ovan beskrivan smittvägarna, särskilt problem med bristfällig hygien, men i några fall har man också fått indikationer om att epidemin uppkommit på grund av att drogleveransen kontaminerats av avföring. Dessutom har en noggrannare utredning av sjukdomens etiologi avslöjat att viruset särskilt i den akuta fasen förekommit viremiskt i blodomloppet. Detta kan hos sprutdrogbrukare leda till ett otypiskt smittsätt via blod. Den omfattande hepatit A-epidemin som observerades bland amfetaminister i Helsingforsområdet åren 1994–1995 gav indikationer om att viruset härstammade från att drogen i samband med transporten kommit i kontakt med avföring (Leino et al. 1997). Hepatit A-epidemier förekom senare på 2000talet bland problemanvändare också inom huvudstadsregionen. Därefter har epidemier förebyggts genom vaccinationer. I Finland blev vaccination mot A-hepatit en del av det allmänna vaccinationsprogrammet för sprutdrogbukarnas del år 2004. 1.6. Skademinimering samt principen om låg tröskel och lättillgänglighet 1.6.1. Från skademinimering........... Begreppet att minska eller minimera skador är en central del av hälsorådgivningsverksamheten och det kan anses vara den ideella grunden för verksamheten och det som styr arbetet. Att minimera skadorna är en samling åtgärder som strävar efter att minska skadliga hälsomässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser som beror på individens handlingar och vissa beteenden. Målet för skademinimeringen är det hälsovådliga riskbeteendet, som till exempel kan uppträda som ett visst sätt av använda droger, alkohol eller tobak. Till samma kategori kan också räknas risker anknutna till sexuellt beteende, dvs. bristfälligt säkert sex. Då skademinimering relaterad till drogbruk diskuteras fokuserar man oftast på det farligaste sättet att använda droger, det intravenösa bruket. Enligt WHO (2005) förstås i hälsovården skademinimering som en målsättning att förebygga och minska hälsoskador som orsakas av ett visst beteende. I samband med sprutdroger riktas åtgärderna för att minska skadorna till att förebygga hiv och andra smittsamma sjukdomar som smittar via smutsiga injektions- och beredningsverktyg. (WHO 2005.) Praktiska åtgärder för att minska drogskador är mer kontroversiella än interventioner mot exempelvis alkohol- eller tobaksrelaterade risker, vilka accepteras betydligt bättre och används allmänt (jfr Mäkelä 1999, 194). Att minska drogskador avser de åtgärder som används för att minska skador orsakade av drogbruk då det inte är möjligt att avstå från användandet. I ett tidigt skede kan det innebära rådgivning för att förebygga att sporadisk användning övergår till missbruk eller att ge råd om användningssätt som minskar de negativa effekterna. I ett sent skede arrangeras till exempel medicinsk substitutionsbehandling eller utbyte av använda injektionsverktyg mot rena. (Mäkelä 1999, 194.) Okonventionell intervention mot drogbruk väcker känslor eftersom drogbruk är ett samhälleligt tabu och det är olagligt och definieras som kriminell verksamhet. På samhällsnivå har man vant sig vid att se drogbruk som ett onormalt beteende, vilket för sin del har kunnat påverka det att användare ofta ansetts vara utomstående och marginella, vilket eventuellt har förstärkt marginaliseringen och de sociala problemen från samhällets sida. (Jfr Tammi & Hurme 2006.) En drogbrukare vågar inte nödvändigtvis tala om sitt rusmedelsproblem inom exempelvis primärvården och primärvården har eventuellt
Page 1 and 2: Anne Arponen • Henrikki Brummer-K
Page 3 and 4: 2 En tvärvetenskaplig utvärdering
Page 11 and 12: 10 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 23: 22 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 75 and 76:
74 En tvärvetenskaplig utvärderin
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
100 En tvärvetenskaplig utvärderi
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169:
show all

Förtroende och fri vilja som grund för ... - Julkari

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?