fulltext - DiVA Portal

Lärarkandidaternas uppfattningar om förskolans verksamhetsbegreppÄven de flesta lärarkandidaterna har en uppfattning om arbete, där arbete tolkassom att barnen utför förelagda uppgifter (kategori 2). Detta gäller både före ochefter utbildningen. Nästan lika många tar efter utbildningen fasta på "Arbete somen vuxenaktivitet" (kategori 1). Ingen kandidat uppfattar efter utbildningen arbetesom lek (kategori 3) (se ovan figur 6). Från att ha tagit fasta på barnen och derasaktivitet har lärarkandidaterna på gruppnivå förändrats till att allt mer ta fasta påden vuxnas aktivitet.Den litteratur som användes under dessa kandidaters utbildning är lyfter framarbetsbegreppet som lämplig benämning på barnens aktivitet i förskolan. Den geräven exempel på husliga aktiviteter och uppgifter som anses vara skolförberedande(se ovan s 33). Vissa kandidater kan ha införlivat de idéer om arbete, somförmedlats genom kurslitteraturen. Anmärkningsvärt är att det är fler som eftergenomgången utbildning förbinder arbete med vuxenaktivitet, med produktion ochförsörjning. Lärarkandidaterna fjärmar sig alltså från uppfattningar som baseras påbarnen och närmar sig uppfattningar där vuxna är aktörerna.De färdigutbildade lärarkandidaterna har också fått mer "pedagogiserade"uppfattningar om lgk i förskolan. När de började sin utbildning var de något mer"psykologiserade" i sina uppfattningar. Efter utbildningen är det leken sominstrument för inlärning som framträder. I och med detta blir också förskollärarensaktiviteter viktigare och mer framträdande. De nyss utbildade visar sammauppfattningar som de yrkesverksamma förskollärarna gör. Lika många kandidaterhar uppfattningar enligt kategori 2 som enligt kategori 3.Även i ett annat avseende uppvisar lärarkandidaterna en anmärkningsvärdskillnad i intervju II jämfört med intervju 1.1 sina uttalanden om lek i den förstaintervjun betonar kandidaterna lekens inslag av fantasi och lust. I intervju II nämnsknappast alls att leken är lustbetonad. Förskollärarkandidaterna har istället vid detandra intervjutillfället en mer ordrik beskrivning av lekens betydelse och nytta; enförändring som kanske kan tillskrivas utbildningens effekt på tänkandet. Leken kanutnyttjas till något som ökar effektiviteten i förskolan genom att den kan användastill att lära barnen något. Denna förändring i kandidaternas sätt att uttrycka sigligger helt i linje med de strävanden till professionalisering och effektiviseringsom vid början av 1980-talet fanns inom förskollärarkåren och som också prägladeutbildningslitteraturen.I gruppen är det däremot få, som ger uttryck för uppfattningar om att inlärninginnebär att ge ökad kognitiv kunskap och intellektuell träning. De kandidater somföreträdde ett sådant tänkande behöll också denna uppfattning genom sin utbildning(se ovan figur 9). Den debatt som fördes i samhället om vikten av intellektuellträning och inlärning i förskolan avspeglas alltså inte nämnvärt i resultatet frånintervjuanalyserna av lärarkandidaternas uppfattningar om inlärning i förskolan.Gruppen lärarkandidater förändras i stället under utbildningstiden mot en starkare"barncentrering" vad gäller inlärning. Den tillägnar sig ett tänkande där betoningenligger på att barnen själva får ta för sig av vad förskolan kan erbjuda. Även dettaförhållande kan tänkas ligga i linje med tidigare nämnda "professionaliseringssträvanden".Man gör en avgränsning mot grundskolan genom att markera attinlärningen i förskolan är något annat än inlärning i skolan. Förskollärare ger117