fulltext - DiVA Portal

göra. Genom att se på leken som "terapi" kunde denna lärare friställa tid somanvändes i handledning av enskilda barn i uppgifter hon gett dem. Dessa barnkunde då får "lära" sig något. De barn hon inte ägnade sig åt för stunden ficksamtidigt viktiga behov tillfredsställda genom sina lekar i lekhallen.Förskollärarens uppfattning om lek legitimerar m a o hennes beteende ibarngruppen.På lärarna i deltidsgrupp ställdes också sedan tidigare det uttalade kravet att gebarnen en ändamålsenlig förberedelse för den obligatoriska skolan. 10 Att barnen lärsig s k grundläggande begrepp är förväntningar både från skolan och från mångaföräldrar. Alla tre deltidsgruppslärarna i undersökningen uttryckte ocksåuppfattningar om att inlärning i förskolan innebär "begreppsbildning ochintellektuell träning." I deras handlande kunde emellertid främst uttryck förinlärning som "social fostran" identifieras.Här kan man se hur dessa förskollärares uppfattningar stämmer överens medvissa krav och förväntningar. De som arbetar i deltidsgrupp har av tradition enstarkare förväntning på sig än vad förskollärarna i daghem har att vara justförskollärare. Samtidigt finns paradoxalt nog kravet att de inte vara lärare.Förskollärare "undervisar"inte - det är lärarnas sak. 11 En förkollärare som"undervisar" kommer lätt in i en strukturering av kunskaper och ämnesstoff somtangerar skolans revir och hon riskerar att överträda revirgränserna. Att det förförskollärare är viktigt att ses som pedagoger, dock utan att sammanblandas medlärare, har diskuterats i kapitel 1. För deltisgrupplärarna torde detta förhållande iännu högre grad än för daghemmens förskollärare framstå som ett dilemma. Hurlöser då förskollärarna detta dilemma?Observationsexemplen i kapitel 7 har delvis belyst hur förskollärarna gör. Attagera så att revirgränserna mellan förskola och skola inte hotas blir lösningen. Iexemplet "Anna" framstår det speciellt tydligt hur detta kan ta sig uttyck ibarngruppen. Resonemangen om förutsättningarna för verksamheten och relationenmellan förskollärarnas tanke och handling kan också föras beträffande de flestaövriga förskollärarna.Förskolläraren i fråga förmedlar till barnen delar av det som skolan lär ut meninte betecknas som ämneskunskaper i grundskolans läroplan . I mångt och myckethandlar det om att följa delar av "den dolda läroplanen". 12 Hon förbereder barnenför skolan genom att ge dem träning i att sitta stilla med arbetsböcker. De får sittai arbetspass som bryts först när lärare eller skolklockan säger till. Innehållet iarbetsböckerna är inte det väsentliga - det är formen för verksamheten som är avbetydelse. Innehållet i böckerna är sådant som sedan ändå kommer att behandlas iskolan. Det kognitiva innehållet i de olika teman som tas upp i samlingar blir inteså väsentligt. Det viktigaste tycks vara att barnen lär sig formerna förgruppverksamhet och lärarledda aktiviteter. Däremot betonar förskolläraren10Den barnomsorgsdebatt som fördes i DN sommaren 1986 är ett tydigt exempel påhur sådana krav fanns hos förskolepersonal, hos olika "experter" och hos"allmänheten".Se DN Debatt (1986)11Se Ljungblad (1979)."Den dolda läroplanen" utvecklar jag in te här men begreppet har diskuterats i andrasammanhang både vad gäller förskola och skola. Se KRUT 1976; Kallos(1978); Broady(1981)169