fulltext - DiVA Portal

(schemaläggning, lokaler, utrustning och materiel). Förskollärarnas erfarenheterfrån den aktuella barngruppen och av tidigare barngrupper tycktes också vara avbetydelse.Detta resonemang går i linje med vad Inger Willam-Olsson tidigare funnit istudier av verksamheten på olika förskoleavdelningar. Socialstyrelsens råd ochanvisningar upplevdes inte som angelägna. Enligt nämda forskare viladeförskolepedagogiken under 1970-talet främst på rådande tradition inom yrkeskårenoch inom institutionen. Riktlinjerna uttnyttjades inte för utveckling av denpedagogiska verksamheten. 6 Även i senare studier av förskolepersonals syn på sinsituation har det framkommit att det för vardagsarbetet inte uppfattas vara specielltintressant med ett pedagogiskt program eller andra riktlinjer. Många kände inte tillatt de fanns eller vilka de var. 7 De givna programmen kan emellertid indirekt habetydelse för verksamheten och ge stöd till personalen genom att ha enstatushöjande effekt i allmänhet. Det bekräftar att förskolepersonalen utför ettviktigt arbete. 8I det anpassningstänkande och "pedagogiserade" synsätt och arbetssätt, som varvanligast hos de undersökta förskollärarna, kan man ändå känna igen de krav påeffektivitet som växte fram i samhället mot slutet av 1970-talet och i början av1980-talet. Den barncentrade dialogpedagogiken förklarades då, som tidigare visats,vara missuppfattad till stora delar och hade tjänat ut som arbetssätt i förskolan.Den skulle alltså ersättas av en pedagogik som var mer "effektiv"^De flesta förskollärarna i undersökningen hade sin lärarutbildning från tidenomkring barnstugeutredningens och dialogpedagogikens glansdagar. Några varutbildade ännu tidigare, när utvecklingspykologi och barnobservationer starktpräglade undervisningen, men varken i tänkandet om förskolan eller iförskollärarnas handlande i barngrupp avtecknade sig således detta förhållande. Ett"psykologiserat" och "barncentrerat" synsätt eller arbetssätt kunde inte iakttasannat än i undantagsfall. Endast en förskollärare uppvisade ett någorlundakonsekvent barncentrerat tänkande och agerande. Hos andra förskollärare kunde barainslag av sådant urskiljas.Lärarkandidaterna förändrades i riktning mot ett mer pedagogiserat tänkande, devar mindre "barncentrerade" efter sin utbildning än före. De tycktes alltså ha tagitintryck av det officiellt gällande synsättet. Man kan således i analogi med dettamycket väl tänka att de yrkesverksamma förskollärarna som nyutbildade var"psykologiserade" i sin grundsyn på förskolan i överensstämmelse med detofficiellt gällande synsättet under deras utbildningstid. Många av förskollärarnabefann sig emellertid efter sin förskollärarexamen i en praktiksituation påavdelningarna där det troligen var svårt att tillämpa ett arbetssätt som tog hänsyntill varje barns individuella förutsättningar och behov. Att ha en syn på förskolansom i alltför hög grad avviker från de faktiska erfarenheter man gör torde i längdeninte vara hållbart. Föreställningarna förändras under påverkan av den verklighetman befinner sig i. Även en påverkan av praktiken utifrån de föreställningar man6William-Olsson (1981)7Kjellman (1988)8Dahlberg & Åsén(1986); Hedqvist (1988); Rohlin (1988)9 Jmf ovan kapitel 1.167