Skådespelarens praktiska kunskap

More documents

Recommendations

Info

101 Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson hon med extra fokus på den. Det här är oundvikligt. Det finns metoder inom konstarten där det förespråkas att man inte ska tänka på den roll man ska göra, utan försöka ”hälla i sig” pjäsen förutsättningslöst. Det är en svår metod eftersom skådespelaren automatiskt börjar tänka på sitt arbete. Jag ser den hermeneutiska processen som den centrala utgångspunkten för skådespelarens arbete. Processen innefattar inne bara hennes rollarbete, utan också hennes livsvärld. Också som forskare befinner jag mig i en hermeneutisk process allt eftersom arbetet fortskrider. Mina frågeställningar, i ett för mig välkänt område, fördjupas, jag förändras, mina frågeställningar och kunskaper förändras och utvecklas. Luckor som öppnas Jag frågar skådespelarna i gruppen, vad innebär begreppet att skapa? John svarar: John: Ja, det undrar jag fortfarande. Jag tror att fantasin är oerhört väsentlig när det gäller skapande. Fantasi, det måste man vara utrustad med om det ska vara någon mening med det. Det kan man inte lära sig på en elevskola. Antingen har man fantasi eller också inte. Men den kan väckas. Lisen: Det är luckor som öppnas. De öppnas i olika situationer. De öppnas på natten, och det öppnas när man läser något eller hör något, helt plötsligt och under ett jävla slitande med en roll. Plötsligt öppnar sig luckor och man går ett steg vidare och ett steg vidare och det kan bli bra. Ibland blir det inte alls bra för det är stängt. För mig känns det som att det är insikt i olika bitar som gör att man kan komma vidare. Att det öppnas, att det inte är stängt. John pekar på fantasins betydelse med innebörden av att det är en medfödd egenskap. Han håller med om att den kan väckas, men beskriver inte här vad fantasi innebär för honom. Han har arbetat som skådespelare i över 60 år och undrar fortfarande vad det är att skapa, eller är det hans sätt att hålla fast det ogripbara i det som sker? Eller hålla kvar öppenheten i att inte precisera den processen? Hur deras sätt att skapa tar sig uttryck eller hur de förhåller sig till begreppet, är inget skådespelare samtalar om. Lisen har en klar bild av hur hennes skapande går till genom lucköppningsmetaforen. Den bilden är tydlig även om den är högst individuellt uttryckt genom Lisen. Hon påtalar vikten av att vara öppen, inte stängd, vilket blir tydligt genom lucköppningen hon associerar till. Hon talar om att få insikter i olika bitar genom att förhålla sig öppen, och att det är en ständigt pågående process under ett rollarbete. Det är inte begränsat till repetitionssalens gemensamma arbete med kolleger och regissör, utan pågår överallt, dag som natt.
102 Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson Det här känner alla igen som haft ett intresse riktat åt ett visst håll. Jag tänker på när jag väntade barn och såg barnvagnar överallt, något jag inte gör längre när barnen vuxit upp. Under den tiden var det mitt primära fokus som blivande mor som gav min uppmärksamhet den blicken. Hos skådespelaren är det pjäsen och den rollfigur man arbetar med. Skillnaden är att det inte är ett speciellt fokus på t ex ett objekt, som barnvagnarna, utan att impulser till nya ”bitar”, som Lisen säger, kan finnas i allt, överallt. Det hon beskriver som ”luckor som öppnas” i alla olika situationer handlar om detta. Det kan vara hur en nyhetsuppläsare håller huvudet, hur brevbäraren skjuter upp dörren eller vad som helst. Plötsligt ger det en bild, man skapar en bild, man får ett intresse för just det, den handlingen, och måste prova i sin kropp. Man måste fråga sin kropp vad som utlöste just den gesten, rörelsen. Man måste omsätta det i sin kropp för att känna hur det känns när jag gör så med huvudet, så som nyhetsuppläsaren just gjorde där i tv-rutan. Vad händer i min kropp? Hur känns det för mig att hålla huvudet så, vilka känslor och tankar ger det mig? Kan jag använda den huvudhållningen till den rollfigur jag arbetar med och vad ger det mig i skapandet av den rollfigurens kropp? Det här, menar jag, är grundläggande i det skapande arbetet. Det oreflekterade sökandet. Oreflekterat eftersom det blir ett sätt att leva, ett sätt att se på världen. Det var det vi lärde oss, börja leva med och i på scenskolan när vi studerade våra teorilärare och härmade dem. Det var det vi gjorde när vi provade de begrepp vi lärde oss, t ex fvp:arna, överallt och i alla sammanhang. Det var det vår lärare inte förstod utan tyckte var oseriöst att vi gjorde utanför scenframställningssalen. Han var inte skådespelare själv och hade inte skaffat sig det här sättet att se allt omkring sig som potentiellt arbetsmaterial. Det är en skådespelarkunskap. Jag var på en föreläsning och blev fascinerad över hur föreläsaren höll armarna och rörde dem medan hon talade. I pausen var jag tvungen att gå runt hörnet och prova hennes armrörelser. Jag måste prova det i min kropp. Vad låg bakom, mellan, under den gesten? Vilka känslor och tankar kan ha föregått rörelsen? Och vilka tankar och känslor i mig appellerar till den rörelsen? Det är det som undersöks. Det är så skådespelaren står i beredskap, som person, hela tiden, som ett sätt att vara i världen. Det går inte att likna vid att man upprättar en bank där man kan plocka fram de här exakta rörelserna när man vill. De lägger sig snarare som en reminiscens av en känsla, en erfarenhet som kan dyka upp genom att jag gör något annat som påminner om den gesten eller känslan som föregick gesten. Det är det som innefattar att vara öppen under skapandet, öppen för att bli påmind av förut provade handlingar och därigenom kända känslor. Men jag upplever inte att det går att aktivt försöka minnas känslan. Min skådespelarutbildning innefattade inte att arbeta med känslominnen så
Page 1 and 2:
SENTER FOR PRAKTISK KUNNSKAP Skåde
Page 3 and 4:
2 Skådespelarens praktiska kunskap
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 Skådespelarens praktiska kunska
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
John: Men det beror ju också på v
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52: 50 Skådespelarens praktiska kunska
Page 85 and 86: ANEKDOTER En invigningsrit 84 Skåd
Page 101: 100 Skådespelarens praktiska kunsk
Page 105 and 106: 104 Skådespelarens praktiska kunsk
Page 125 and 126: Lisen: Ja, som det blir något kons
Page 153 and 154:
152 Skådespelarens praktiska kunsk
Page 155 and 156:
Summary 154 Skådespelarens praktis
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Luterkort, Ingrid, Skådespelarens
Page 165:
show all

Skådespelarens praktiska kunskap

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?