Skådespelarens praktiska kunskap

121
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
Mike Leigh är filmregissör. Han arbetar mycket improvisatoriskt med skådespelarna och
beskriver deras inbördes relation så här i en intervju.
Hur gör du för att skådespelarna ska lita på dig och våga följa med på den här resan?
– Tillit är något som man måste förtjäna, och det gör man genom att vara öppen, ärlig och direkt, och
fri från skitsnack. Man måste veta vad man pratar om, eller erkänna när man inte vet. Sådan försöker
jag vara. Men jag sitter inte och tänker ”hur ska jag få de här människorna att lita på mig”, då blir man
ju Hitler i bunkern.
Du måste ju också lita på dem.
– Absolut, vi ger oss ut på den här färden tillsammans, och det är mycket farligt. Det är inte enkelt, det
är inget nio till fem-jobb. Det är en allvarlig, farlig, konfrontativ, grundlig upplevelse – men just därför
en mycket rik sådan för alla inblandade. 115
Här uttalar han sig om en filminspelning, men när han arbetar som teaterregissör arbetar han
på ett liknande sätt, vilket skådespelaren Antony Sher berättar om i sina memoarer. 116 Leigh
uttrycker den ömsesidiga tillit som utmärker den kommunikativa trianguleringen
Martin berättade i exemplet med den sammanbrutna kommunikationen att han haft otaliga
samtal med regissören. Han hade i dem gjort klart för Martin att det var viktigt för honom,
regissören, att Martin gjorde exakt som regissören bestämt. Martin säger att de hittade vägar
till slut, men att lusten då redan försvunnit för Martin.
Skjervheim skriver: ”Att ta den andre på allvar är detsamma som att vara villig att ta upp hans
meningar till eftertanke, eventuellt till diskussion.” 117
Berta berättar om en regissör som var utbildad terapeut och som ville massera henne mellan
brösten för att hon skulle komma i rätt stämning. Hon blev arg och gjorde klart för honom att
det var hennes jobb att komma i den stämning han ville att hon skulle förmedla. Det är här
konsten kommer in, menar hon och säger att ”man behöver inte gå tillbaka till barnkammaren
varje gång”. Regissören såg sig som en förlösare och Berta protesterade mot honom genom
ilska. Hon menade att han inte alls behöver veta vad hon tänker i en scen för att nå det han
vill, det är hennes arbete som han måste förlita sig på. Hon tycker att han var en regissör som
arbetade, eller försökte, arbeta genom manipulation. ”Det handlar om integritet, vi hade inte
115 Leigh, Mike, SvD kultur, 7 januari 2011
116 Sher, Antony, Beside Myself – An Actor’s Life, (London 2009), s. 147-161
117 Skjervheim, s. 13