17.09.2013 Views

Skådespelarens praktiska kunskap

Skådespelarens praktiska kunskap

Skådespelarens praktiska kunskap

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

150<br />

<strong>Skådespelarens</strong> <strong>praktiska</strong> <strong>kunskap</strong> – Maria Johansson<br />

eftersom det är de som upplevt det. Han beskriver rollarbetet som att han har en massa som<br />

bearbetas. Den har provats genom personliga känslor, och blivit fri från dem och blivit<br />

rollens känslor. Det är de som sedan används i rollen. 162 Ur Berit Gullbergs intervjubok<br />

Samtal med tolv skådespelare, har jag valt Lena T Hansson. Hon är född på 1950-talet och<br />

formulerar skådespelarens ansvar inför regissören, att skådespelaren aktivt måste producera<br />

förslag och ge regissören arbetsmaterial. 163 Hon talar om nödvändigheten av att som<br />

skådespelare ha ett eget brännande öde. Med det menar hon smärtsamma erfarenheter som<br />

blir till hennes material i rollskapandet. 164 Hon tycker skådespelarna är de som utför det<br />

konstnärliga arbetet på teatern och att regissörens uppgift är att leda skådespelaren rätt. 165<br />

Skådespelare om skådespelarkonst<br />

I Teatern i centrum – en bok om Stadsteatern intervjuas de sju skådespelarna Krister<br />

Henriksson, Jan Mybrand, Gunilla Röör, Allan Svensson, Claire Wikholm, Sven Wollter<br />

och Philip Zandén. Frågorna som ställs handlar om varför man blir skådespelare, om<br />

skådespelare och regissörer och om omvärlden. Sven Wollter säger, bl. a:<br />

”Det är bara skådespelarna som har det absoluta intresset för kampen, motsättningarna,<br />

gestaltningsproblemen, ångesten, glädjen, ja säg vad fan som helst, för alla andra är scenens<br />

händelser teori, hantverk, estetik, litteratur, teknik, levebröd. Det innebär inte att jag tycker<br />

att andra inte behövs, är oengagerade, okonstnärliga eller så. Men det är bara för<br />

skådespelarna det gäller bokstavligen livet. Därför är ansvaret vårt. Och just nu är vi djävligt<br />

dåliga på att ta det”. 166 Skådespelaren Erland Josephson har reflekterat skriftligt kring sitt<br />

yrkesliv och yrkeskunnande, bl. a har han gjort anteckningar i dagboksform under en lång<br />

världsturné som resulterade i Rollen, där han menar att ”för att förnya oss själva måste vi<br />

förnya beskrivningen av oss själva.” 167 Han återkommer ständigt i sammanhang där<br />

skådespelarens yrkesliv diskuterats. Skådespelerskan Agneta Ekmanner uppehåller sig vid<br />

vikten av både den kroppsliga och intellektuella aspekten när det gäller det språkliga arbetet<br />

med en roll, med ambition att förklara yrkets beståndsdelar för människor som inte arbetar<br />

med teater. Detta diskuterade hon under ett Dialogseminarium på Dramaten 1986 då hon<br />

162 Ibid. s. 34-37<br />

163 Gullberg, s. 20<br />

164 Ibid. s. 14<br />

165 Ibid. s. 21<br />

166 Teatern i Centrum – en bok om Stadsteatern, (Stockholm, 1990) s. 149<br />

167 Erland Josephson, Rollen, (Stockholm, 1989), s. 196

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!