Skådespelarens praktiska kunskap

33
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
Skådespelarens arbete befinner sig i prövandet, förkastandet och utvecklandet, som de
beskriver ovan. Riktningen i arbetet är inte att finna en absolut kunskap att fixera och lägga
fast, den är att hitta ett förhållningssätt som gör att skådespelaren kan verka och fungera i en
utlagd bana under själva teaterföreställningens gång. Den banan är ramen kring den kunskap
skådespelaren utprovat och som behövs för just det här ramverket, den aktuella
teaterföreställningen.
Förstagångsinformation i praktiken
Jag upplever att när jag talar med skådespelarna om intuition så förhåller de sig likadant till
det som de förhåller sig till den information de får i ett repetitionssammanhang. De börjar
betrakta fenomenet intuition på det sätt de är tränade för. Ställer sig frågorna Vad vet jag om
det här? Hur påverkar det mig? Vad kan jag använda det till? Är det något i min person som
svarar mot begreppet? De börjar undersöka det på samma sätt som de gör med den
information de får i sitt arbete. De talar sig fram med en öppenhet. De har inte färdiga svar.
Om de har det så omprövar de tankarna åter och åter. Därför kan jag förledas att tro att de är
vana att prata om detta, men så behöver det inte alls vara. Det kan vara ett helt nytt begrepp
men de provar, genom sin erfarenhet, vad begreppet säger dem i den här situationen. De går in
i en dialog med det. I sin teaterpraktik vet de att de måste Handla det, Visa det. Det kravet
finns inte i våra samtal, men deras beredskap för att omvandla tankeprocessen till Handling
finns hos dem. Det är deras yrkeskunskap.
Att intuitionen finns med i vår samtalsprocess är uppenbart. I samtalet får det ta tid att
formulera, tänka om. Det finns det inte alltid tid till i skaparprocessen. Därför är
skådespelarna, av erfarenhet och tvång, snabba. De formulerar snabbt en åsikt och uttalar den.
De är beredda att överge den, eller ompröva den, när nya åsikter framläggs. Det är inte ett
uttryck för osäkerhet, utan ett erfaret arbetssätt. Vad som helst som någon annan uttrycker kan
vara en hjälp framåt i det egna skapandet, därför måste allt tas in och betraktas utifrån frågan
om vad det här betyder för just mig, just nu, i den här situationen.
Det är lätt att föra samtal med så tränade konstnärer. De kan det här. De kan lyssna, ta in,
värdera och reagera för att till sist agera. Agerar gör de i samtalssituationen genom att tala,
delge med ord, fortsätta lyssna, värdera, reagera osv. i en pågående process.
Det som slagit mig är hur de vid samtalet nästa gång, efter några månader, inte alls
återkopplar till det vi talat om föregående gång. Mellan våra samtalssejourer har de varit i
många liknade situationer i sitt arbete. Talat om för dem tidigare helt nya begrepp eller olika