Skådespelarens praktiska kunskap

81
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
karl” 85 i pressen. Han spelar på kropp, humor och intensitet, men snart skriver pressen att de
vill se honom i karaktärsroller.
(Skamkänslan)
Efter avsnittet om kvickheten skriver Aristoteles, inom parentes, om skamkänslan. Han vill
inte karakterisera den som en dygd, eftersom att skämmas är något man gör ofrivilligt och
inte kan sträva efter att uppnå. Eftersom man rodnar när man skäms ser han den som något
kroppsligt. Han ser skamkänslan snarare som en affekt av en karaktärsinställning. Vidare ser
han skamkänslan som något som hör ungdomen till, eftersom den är förknippad med
felaktigt handlande, och en vuxen, rättskaffens människa ska inte handla fel. Men han kan i
hypotetisk mening se skamkänslan som något positivt. Det är om en rättskaffens person gör
något felaktigt och skäms, då har han ju haft det goda omdömet att skämmas.
Att känna skam som skådespelare är vanligt, och jag tror inte att det bara hör unga
skådespelare till. Oftast beror det på att sammanhanget man deltar i ändrar karaktär och inte
är överenskommet. Skamkänslan kan infinna sig både i produktionsförhållanden och i frågor
som rör den privata personen skådespelaren.
Är en föreställning inte bra kan skådespelarna känna skam, särskilt, eller även om, det inte
är deras enskilda arbete som orsakat detta. Detta för att det är skådespelaren som står för
produktionen inför en ovetande publik. Huruvida skådespelaren gjort något fel och därför
skäms kan diskuteras, han gör ju det arbete han är ålagd att utföra. Det kan inte ses som ett
felaktigt handlande. Detta är en intressant komplikation som det sällan talas om.
1952 hade kyrkoherde Anders Frostenson i pressen ifrågasatt riktigheten i att skådespelare
ikläder sig osympatiska roller och på det sättet plågar sig. Också hur de av regissörer kan
tvingas till gestaltningar utan möjlighet att protestera. Karin Kavli uttalade sig i frågan:
85 Wennerholm, s. 85
Jag vill påstå att ingen verklig artist är i stånd att hundraprocentigt gå in för sin
uppgift och samtidigt demonstrera sitt ställningstagande mot författare och regissör
under en föreställning. Under den aktuella arbetstiden är en dylik tudelning sällsynt.
Under repetitionstiden reagerar man ofta mot påtryckning och det som många kallar
regissörsdespoti,/…/ Men jag undrar om han inte råkat någon av vårt skrå som djupt