Skådespelarens praktiska kunskap

117
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
Det här var ett intressant experiment för mig. Jag vågade utsätta oss, och vår vänskap, för en
ny dimension och ge honom ett nytt förhållningssätt till sitt spel och sina egenheter. Jag kände
mig modig, men det var i honom den fysiska upplevelsen skedde. Jag kunde se och föreställa
mig vad den gjorde med honom, genom mina skådespelarkunskaper. Utifrån det kunde vi
arbeta vidare och han säger själv att det innebar en ny fas för honom som skådespelare. Han
fick tillgång till andra dimensioner i sitt arbete än dem han haft förut.
Det här var ett lyckat experiment.
I mitt nästa uppdrag kände jag inte skådespelarna och försökte mig på ett liknande experiment
som inte alls föll väl ut. Vi nådde aldrig samförstånd och jag drev dem för långt åt det håll jag
ville. Jag sa för mycket vid fel tidpunkter, gav för mycket förslag och hetsade dem att pröva
idéer de inte omfattade. Jag gav dem inte egen tid, såg inte deras tempo, utan påtvingade dem
mitt.
Jag hade inte lärt mig kalibrera min skådespelarkunskap till regikunskap. Men jag
fortsatte,”trial and error, boys, trial and error”. 110
Vad kännetecknade regijobbet? Liksom skådespelarjobbet innehöll det moment, åtagande,
situationer och ansvarsområden jag blev varse med tiden. Just det där att sitta i salongen och
dirigera skådespelare efter ett uttänkt mönster, som jag, trots min skådespelarerfarenhet,
trodde var huvudsaken i regisysslan, visade sig bara vara en ringa del av regifunktionen.
På samma sätt som jag tänkt, som ung, att det att vara skådespelare var att stå på scen och
gestalta inför publik, blev jag nu medveten om allt kringarbete som krävdes.
Regissörens arbetsledarfunktion hade jag dålig uppfattning om som skådespelare. Nu fick jag
lära mig.
Jag gjorde en operauppsättning vid ett stort operahus. Det var en opera för två röster och en
orkester på 13 musiker. Jag fick bra betalt, en fin gästlägenhet och makt. Jag fick välja och
bestämma, allt från scenograf till repetitionsupplägg, marknadsföringsplaner och detaljer ner
på mikronivå. Jag tillfrågades om allt i det stora maskineriet, från dekorbygge till orkesterns
skor. På kollationeringen hade jag låtit sångarna läsa librettot högt inför hela arbetsteamet.
Efteråt kom en scentekniker fram och sa att det var roligt att få veta vad operan handlade om,
det var nytt för honom. Jag hade gjort som man gör på teatern. I repetitionssalen lärde jag mig
operasångarnas speciella förutsättningar för att kunna sjunga och agera. Utåtvridningen för
hörbarheten som ställde till problem för något agerande jag var ute efter. Sångarna var öppna,
kompromissvilliga och provade mina förslag. Det uppstod krockar som blev arbetbara. Mötet
110 Lundell, Ulf, ur sångtexten ”Högtryck”, Högtryck, EMI, 2005