Skådespelarens praktiska kunskap

149
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
hur hon efter att ha arbetat som skådespelare i över tjugofem år får frågan ”– Varifrån har du
fått din gåva?”, av regissören Olof Molander. Härifrån börjar hon reflektera över sitt
yrkesliv. 157
Intervjuböcker
Lars Öhngren gjorde 1963 intervjuer med svenska skådespelare i Att vara skådespelare, med
syfte att ringa in yrkets beståndsdelar och hur skådespelarna förhöll sig till dessa. Det är en
intervjubok fri från anekdoter och stjärnglans där skådespelarna på ett personligt sätt
reflekterar över vad som är viktigt i arbetet. Han samtalar där med 11 skådespelare om deras
yrke. Inga Tidblad talar om gåvan hon fått, om källan som finns inom henne att utforska, om
nyfikenheten på sig själv, det intressanta i att upptäcka alla reserver inom sig. Hon utgår från
pjästexten och litar till sitt första intryck, den första bilden, av rollen. Målet med arbetet är
att smälta samman med den bilden, att bli ett med rollfiguren. Hon har erfarenheten av att
det blir rätt när hon följer sin intuition även om regissören vill få henne att göra annat. På
frågan om yrket är konst svarar hon ja, det är för henne en konstnärlig verksamhet. 158
Anders Henrikson däremot nalkades en roll försiktigt, för att långsamt undersöka den, han
talar om att vädra sig till författarens intentioner, bygga den med gedigen grund. På frågan
om yrket kan räknas till konst svarar Henrikson att det är många omständigheter som ska
samverka för att få en föreställning att klaffa. Visst kan det bli konst, men det är inget som
går att kalkylera med. 159 Jan Olof Strandberg, född 1926, uttrycker meningen med yrket
såhär: ” Vi ska med vår fantasi och allt vi har av skapande kraft försöka hjälpa en människa
– författaren – att uttrycka något. Det är väl egentligen det hela…yrket kräver vissa utvalda
– men det gör ju de flesta yrken.” 160 Hans syn på yrket som konst är att det visst kan bli
konst om allt stämmer, men att skådespelaren aldrig kan vara en självständig konstnär
eftersom han hela tiden ingår i ett kollektiv. 161 Lars Ekborg, också född 1926, tycker arbetet
är mer konsthantverk än konst. Han definierar det skapande i arbetet som det som sker i
mötet mellan artist och publik. När det fungerar, när hans replik ut i salongen ger reaktion,
då är yrket skapande, när det inte inträffar är skådespelarens funktion återskapande. Ekborg
menar att denna kommunikation borde studeras av forskare, men definieras av skådespelare,
157 Tidblad, Inga, Om ni behagar, Stockholm, 1963, s 15
158 Öhngren, Lars, Att vara skådespelare, Stockholm, 1963, s 15-17
159 Ibid. s. 46-47
160 Ibid. s. 137-138
161 Ibid. s. 140