Skådespelarens praktiska kunskap

7
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
Ensam och med kamrater gjorde jag som de vuxna gjort, såsom jag uppfattat det. Eftersom jag
var barn kallade man det för att leka.
Så hittade jag min lust för att bli skådespelare. Jag såg och hörde så mycket jag kom åt där
skådespelare var inblandade. Jag läste om dem i tidningar. Allt var av intresse och osorterat.
Jag såg en bild i en veckotidning av Per Myrberg från en filmpremiär och bredvid honom stod
hans son. Det var högintressant. Jag började direkt föreställa mig hur det skulle vara att vara
barn till en skådespelare, hur de levde, gjorde, sa och bodde. Jag och min kamrat skapade hela
världar av olika, verkliga, skådespelare och deras familjer och gav dem namn, egenskaper,
intressen och funktioner. Vi hittade på situationer de förekom i och gestaltade detta timmavis.
Mitt intresse för att se TV-teater, teater och film kom ur min nyfikenhet på skådespelaren som
person och min lust att efterbilda vuxna.
Den teater som stod till buds för mig under min uppväxt, var svensk TV-teater. 5 Det
skådespeleri som visades där var, genom närbildens funktion, synligt, känslofyllt, tydligt och
teatralt på samma gång. Skådespelarna kom från teatern och var skolade. De hade en teatral
ton som signalerade teater även i det lilla, nära uttrycket framför kameran. Det var inte film,
det var teater, spelet var förhöjt. Darrningen i Gunnel Broströms mungipor gick fram. Det
hände där, framför mig, samtidigt som hon talade med teaterrösten och inte alls var naturlig.
Detta är min upplevelse av teater som mycket ung. Den levande teater som presenterades
under -50 och 60-talet för mig, var i form av barnteater. Där minns jag Kasper och polisen och
vuxna som spelade barn eller övertydligt roliga. Den teatern engagerade inte som den på TV.
Men skådespelarlivet var mest intressant. Vad får dessa människor att göra detta? Vad i mig
finns som skulle kunna göra att jag skulle kunna göra det där? Jag hade fått en gedigen
erfarenhet under min uppväxt av att agera och gestalta under de fem år jag arbetat med film.
Men kunde jag på riktigt? Som vuxen, under ett helt liv?
Estetisk linje – dramatikinriktning
I gymnasiet gick jag en estetisk linje med dramatik. 6 I min klass talade vi mycket om
scenskolan. 7 De som tänkte sig ett yrkesliv inom teatern diskuterade vilka som skulle söka,
var man skulle söka och med vad. Att överhuvudtaget säga att man skulle söka var pretentiöst.
När jag gick i tvåan gick ett rykte att en student i trean skulle söka in. Hon hade spelat en stor
5
Se Forslund, Bengt, Dramat i tv-soffan: från Hamlet till Svensson, Svensson: svensk tv-dramatik under 50 år,
(Malmö. 2006)
6
Södra Latin, 6 timmar dramatikundervisning i veckan under 2 år, med ett slutuppspel som avslutning
7
Se diss. Järleby, Anders, Från lärling till skådespelarstudent, (Stockholm 2001), s. 66-71