Skådespelarens praktiska kunskap

10
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
Han var fullt koncentrerad på sin uppgift och att föra den framåt, hålla tag i situationen på
scenen samtidigt som han lyssnade och observerade allt som försiggick runt omkring. Inte var
han någon annan eller någon annanstans, han var där till fullo.
Där, i den miljön, var det ännu svårare att säga att jag ville gå scenskolan. Efter tiden som
påklädare staterade jag på Dramaten i två uppsättningar. Jag tyckte om den starka nukänsla
jag upplevde då jag stod där på scenen och var folkmassa i kläder från tidigt 1900-tal eller
gråterska på ett fattigt Irland. Vi var flera, i grupp, och anonymiteten var trygg. Ritualerna
under en föreställningskväll var intressanta med alla förberedelser, noggrannheten i varje
detalj tog jag på stort allvar. Jag började söka texter att prova in med.
Söka scenskolan
Man säger så; söka scenskolan. Det heter inte att söka till scenskolan, eller söka till
Teaterhögskolan. Att komma in på scenskolan är för många sättet varpå man skaffar sig
legitimitet för att vara skådespelare. Det här med själva sökandet var det centrala för mig, att
klara provet och se om jag dög. Att få gå scenskolan var viktigare än att bli skådespelare. Det
där med att vara skådespelare var så långt borta och så främmande, det kunde ske när jag
blivit mer vuxen, någon annan. Myter om hur det gick till att söka och vad man skulle visa
florerade. Ska jag överhuvudtaget söka in? I så fall, med vad? Vad ska jag ha på mig? Vilka
andra känner jag som söker i år? I vilken stad ska jag söka utbildningen, Stockholm, Göteborg
eller Malmö? Vilka sitter i juryn? Vad vill de se? Ska jag läsa för någon pedagog/skådespelare
innan? Vilka ska jag berätta det för? Hur långe måste jag öva på proven? Vad gör jag om jag
inte kommer in? Vad gör jag om jag kommer in?
Det är en av de dyraste utbildningarna i Sverige och en av de svåraste att komma in på. Ändå
utbildar skolan till ett yrke som man kan utöva utan utbildning. Det är anmärkningsvärt. Man
utövar knappast kirurgi utan kirurgutbildning eller får anställning som kirurg utan utbildning.
När det gäller skådespelare kan det vara så. Detta faktum gör att utbildningen präglas av
vetskapen att det inte är säkert att man får arbete även om man blir en duglig skådespelare på
samma sätt som den duglige läkarstudenten kan räkna med det. Det här vet
skådespelarstudenten.
Vid avslutad utbildning förvånas klassen över att just den eller den studenten fick arbete där
och där fastän alla i klassen vet att den eller den är mycket bättre. Denna kunskap om