Skådespelarens praktiska kunskap

148
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
skådespelare som arbetade med komisk teater ledda av skådespelaren Gösta Ekman. De
reflekterande essäerna har Helander sammanställt i Den skrattretande teatern. 155
Memoarer och biografier
Inom den här kategorin har jag valt att ta exempel från svenska skådespelare, men här finns
många intressanta internationella exempel. I England finns en stark tradition att skriva mer
utförligt om yrket än vad svenska skådespelare gör, exempelvis engelsmännen Simon
Callow och Antony Sher. Memoarer är annars till stor del fyllda av anekdoter.
Exempel på svenska skådespelare som skrivit sina memoarer jag inte tar upp här: Gunnar
Nielsen, Fredrik Olsson, Lasse Pöysti, Max von Sydow, George Rydeberg, Per Ragnar,
Edvin Adolphson, Nils Asther, Gunnar Björnstrand, Sten-Åke Cederhök, Waldemar
Dahlqvist, Allan Edwall, Per Gerhard, Sven Lindberg, Stig Järrel, Henric Holmberg, Frej
Lindqvist, Mimi Pollack, Birgit Tengroth, Ingrid Thulin, Eva Rydberg, Liv Ullman, Inga-
Bodil Vetterlund-Gardelius, Pauline Brunius, Anna-Lisa Eriksson, Signe Hasso, Zarah
Leander, Viveca Lindfors, Asta Bolin, Ingrid Luterkort, Bibi Andersson, Harriet Andersson.
Exempel på böcker om svenska skådespelare: Om Nils Poppe, Stellan Skarsgård, Gösta
Ekman d.ä., Gösta Ekman jr., Karl Gerard, Perspektiv på Skådespelarkonst, Carl-Gustaf
Lindstedt, ”Tjadden” Hellström, Thor Modéen, Zarah Leander, Karin Kavli.
Svenska skådespelarmemoarer
I genren skådespelarmemoarer har jag valt följande titlar: Den vita fläcken av Anders
Henrikson, och Om ni behagar av Inga Tidblad. De är skådespelare som formulerat tankar
kring sitt arbete och reflekterar över det mitt i sina verksamma liv. De skriver
memoarböckerna samma år, men på olika sätt. Anders Henrikson för ett samtal om konsten
och ger förklaringar och exempel på hur han som skådespelare fungerar. Han diskuterar
Diderots karakteristik av skådespelaren liksom Strindbergs. De ser båda på skådespelaren
som en karaktärs– och känslolös person, vilket Henrikson opponerar sig emot. För honom är
det ett tvång, han varken kan eller vill vara utan, att söka efter rollen genom hårt arbete i
månader. 156 Inga Tidblad ger en inblick i sitt privatliv, där hon är mån om att ge en bild av
att hon lever ett liv som alla andra, och står inför samma vardagliga problem. Hon beskriver
155 Helander, Karin, Den skrattretande teatern, (Stockholm, 2009)
156 Henrikson, Anders, Den vita fläcken, (Stockholm, 1963), s. 69-73