Skådespelarens praktiska kunskap

12
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
skolan. Vi visste att hälften av oss skulle bort. Vi arbetade under tre dagar och juryn gjorde
täta besök i klassrummet. Vi fick göra rörelseprov, rytmprov, röst- och sångprov. Vi blev
intervjuade i grupp. Vi slutade arbeta på eftermiddagen den tredje dagen, och skulle sedan
vänta på listan med namnen på dem som kommit in. Några av oss försvann direkt för att vänta
i enskildhet, medan en grupp gick iväg för att dricka öl på en restaurang i närheten av skolan.
Där inväntade vi klockslaget. Diskussionen om vem av oss som hade störst chans pågick
intensivt. I efterhand ser jag hur grymt och obarmhärtigt vi bedömde varandras chanser,
svagheter och förmågor. Stärkta av öl, trötta och nervösa gick vi till skolan när det var dags.
På vägen mötte vi flera av våra medsökande som läst lappen. Av deras sätt kunde vi utläsa hur
det gått. Några hastade förbi med blicken i marken medan andra log stort. Vi trängdes vid
listan. Några vände och gick, började gråta. Mitt namn fanns med och jag stod där med några
blivande klasskamrater och allt kändes tomt och obegripligt. Vi skingrades och gick hem och
sov en stund. Några timmar senare träffades vi igen på ett klassiskt scenskoletillhåll för att
fira. Detta var tradition. Studenter som redan gick på skolan var där och vissa ur juryn. De
hälsade oss med jubel och hurrarop.
Nästa dag vaknade jag och hade en ny identitet, jag var scenskoleelev.
Gruppen
Hur bra är de andra? Tänk om juryn gjort ett misstag när det gäller mig och när ska jag
avslöjas? Frågor liknande dessa ställer sig de nyintagna studenterna.
Ingen i klassen har vetskap om varför de, eller de andra, togs in. Inga analyser, omdömen eller
genomgångar görs av detta. Vi kom in för att vi var bäst och bedömdes skulle kunna arbeta i
den klass juryn satt ihop, det är det vi fått veta från skolan.
Ett sätt vi kunde göra oss en uppfattning av varandra var genom att berätta om de prov vi gjort
i uttagningen. I min klass hade fem av de sex flickor som kom in sökt med samma monolog ur
Weskers pjäs ”Rötter”. Den texten var länge en populär text att söka med eftersom den
beskriver en ung flickas upptäckt av att hon tänker självständigt. Ett annat sätt att få kunskap
om varandras förmågor var att tala om vilka förberedande skådespelarutbildningar vi gått och
jämföra dessa. Samtidigt var det inte en merit att ha gått utbildningar före scenskolan,
eftersom man då borde ha mer kunskap i ämnet än de som inte gått någon, och så var inte
alltid fallet. Ett tredje sätt vara att berätta om hur många gånger man sökt och till vilka av de
tre scenskolorna, och i vilket prov man spruckit. Det var, outtalat, finast att ha sökt få gånger.