Skådespelarens praktiska kunskap

More documents

Recommendations

Info

95 Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson Vitsen med anekdoter I det sceniska arbetet visas skådespelarkunskapen fysiskt och verbalt. Texten man framför är skriven av någon annan. Den tolkas och ageras fysiskt och verbalt genom rollkaraktären. Det är skådespelarkunskap. I anekdotberättandet är det privatpersonen skådespelaren som talar. Det är med egna, valda ord, eller med traderade berättelser, man visar vem man är som person. De fysiska skådespelarkunskaperna används i berättandet, man väljer gester, tonfall, kroppshållning etc. Man använder humor, pauseringar, och hela sin dramaturgiska kunskap för att göra en historia bra. Det finns en medvetenhet om gestaltningen. Anekdoten är platsen för personen skådespelaren att visa sig inför kolleger och medarbetare. Man skapar kommunikation genom anekdoterna och kommunicerar t ex känslor, åsikter, kritik i arbetssituationen, om arbetssituationen, genom arbetssituationen. Anekdotberättandet visar att jag kan det här, jag har varit med om det här och jag har de här erfarenheterna. Anekdoten man berättar appellerar till just den här situationen, just nu. Törs man inte säga till någon att stå still och tala ganska högt, kan man referera till anekdoten. Genom anekdotberättandet kan man befästa statusförhållanden, men också paradoxalt nog ta sig förbi hierarkier och maktförhållanden. Rätten att berätta en anekdot har alla till skillnad från att ge öppen kritik. Anekdoten kommunicerar sådant som inte får plats i arbetssituationen. Ofta hör man skådespelare emellan säga att ”mötena ska ske på scenen och inte i fikarummet”. Jo, de mötena är också viktiga. Det är där man kommunicerar allt det som inte får plats i arbetssammanhanget och det är där man har plats att visa en stor del av sin skådespelarpersona. Anekdotberättandet är ett sätt att ständigt skapa ett arbetsspråk. Det finns inget konkret i begreppet ”att skådespela”, vilket är vår aktivitet. Genom att använda ord som ”snickra”, ”skissa”, ”bygga” om det vi gör i skapandet av rollkaraktärer, lånar vi konkreta, arbetbara verb för att ringa in vad vi sysslar med.
96 Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson SKAPANDET - VETSKAPEN OM ATT DET ALLTID KAN BLI BÄTTRE ”Det är långt mellan lycka och leda” 100 Att skapa sker i en process som pendlar mellan hopp och förtvivlan, mellan lycka och leda. Det obönhörliga i att det pågår, rullar på, ställer frågor, kräver handling, eftertanke, reflektion, möte, nötande, förkastande, stillastående, framåtrörelse. Det är en verksamhet som inte har en bestämd lunk, inte ett regelbundet tempo. Det är tärande och tröttande blandat med lycka och hopp. Bara att gå in i ett projekt är att hålla beredskapen för alla dessa parametrar levande. Man vet att pendlingarna mellan ytterligheterna kommer att infinna sig, man måste vara beredd på att orka och hålla sig öppen för tjatigheten, gnället, stillaståendet, idétorkan, tråkigheten och olusten. Den är inbyggd i utövandet. Hos människor som inte har detta fysiska skapande som yrke möter jag ofta föreställningen att det bara är lustfyllt. När jag arbetade som regissör med ett stort sommarspel där både professionella skådespelare och amatörer medverkade blev detta tydligt. Proffsen kom till repetitionerna lite sura, motvilliga, ofta med något privat problem med sig som de var tvungna att lufta innan de kunde börja arbeta. Amatörerna kom piggögda och taggade och ville prata och umgås innan repetitionen. Proffsen drog sig undan och surade, ville inte prata, fika och umgås. En av dem väste till mig: ”Det är provocerande att de tycker det är så roligt! Det är det inte, det är jobbigt och tröttande!”. Han visste vad han skulle igenom under dagens repetition i form av överväganden, fysiska prövanden, ändrat tankemönster, möten med de andras viljor och föreställningar. Han hade ett hårt arbetspass framför sig som inte skulle lämna honom då han åkte hem. Han skulle grubbla och ompröva inför nästa repetition. Amatörerna gjorde entusiastiskt det jag ville ha dem att göra. Jag matade dem med motivation och viljor för att få spelet levande. De kunde inte ställa frågor kring agerandet eftersom de inte visste vad som krävdes för det. Proffsen krävde dialog med mig om sitt arbete, krävde att jag skulle se och reagera på det. Se dem och förstå deras intentioner, ifrågasätta dem och ge dem frågor för att de själva skulle kunna utveckla och tänka vidare. När repetitionen var slut åkte proffsen tysta hem efter en hård arbetsdag. Amatörerna gick med picnickorgar och badade efter ett roligt samkväm. 100 Lundell, Ulf, ur sångtexten ”Posörerna”, Längre inåt landet, Parlophone, 1980
Page 1 and 2:
SENTER FOR PRAKTISK KUNNSKAP Skåde
Page 3 and 4:
2 Skådespelarens praktiska kunskap
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 Skådespelarens praktiska kunska
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46: John: Men det beror ju också på v
Page 47 and 48: 46 Skådespelarens praktiska kunska
Page 85 and 86: ANEKDOTER En invigningsrit 84 Skåd
Page 95: 94 Skådespelarens praktiska kunska
Page 101 and 102: 100 Skådespelarens praktiska kunsk
Page 125 and 126: Lisen: Ja, som det blir något kons
Page 147 and 148:
146 Skådespelarens praktiska kunsk
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Summary 154 Skådespelarens praktis
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Luterkort, Ingrid, Skådespelarens
Page 165:
show all

Skådespelarens praktiska kunskap

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?