Skådespelarens praktiska kunskap

104
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
Hans-Georg Gadamer beskriver denna typ av cirkelrörelse som en form för förståelse. Han
ger här en beskrivning hämtad från språkinlärning, men den uttrycker det jag är ute efter här i
skådespelarens arbete.
Det vi lär, är att vi först måste `konstruera´ satsen innan vi försöker förstå dess samlade
språkliga betydelse. Denna konstruktion är i sig själv dock motiverad av en
meningsförväntan, som kommer av det redan givna sammanhanget. Givetvis måste
denna förväntan kunna korrigeras, när texten så kräver. Det betyder att förväntan
modifieras så att texten kan sluta sig till enhetlig mening i ljuset av en annan
meningsförväntan. Sålunda rör sig förståelsen ständigt från helhet till del och tillbaka
till helhet. Uppgiften är att vidga den enhetligt förstådda meningen i koncentriska
cirklar. Att alla enskildheter fogar sig till en helhet är det kriterium man har för
förståelsens riktighet. Uteblir sammanfogningen havererar förståelsen. 104
Gadamers begrepp meningsförväntan är träffande när det gäller det skådespelaren gör i sitt
arbete. Den mening man utgår ifrån, det som i skådespelarnas fall är det man bestämt att
pjäsen ska visa och som Gadamer säger kommer ur det redan givna sammanhanget, korrigeras
under hela arbetet. Meningen i det man arbetar mot modifieras och korrigeras genom de
övriga i ensemblens tankar och inspel. Eftersom man hela tiden är i en process där
meningsförväntan modifieras når man aldrig ett slutgiltigt mål. Istället utmärks arbetet genom
de många små delar som sammanfogas till en helhet, som också den genomgår förändringar
hela tiden.
Det här är ett enskilt arbete som samtidigt görs i det kollektiva. Lisens ”luckor som öppnas”
består av samma typ av vidgning av förståelsen, men hon beskriver den process som sker
även när man inte ”tittar på texten”, utan i det man möter i sin vardag som ger associationer.
Det som ligger ”mellan, under, bakom” både pjästexten och allt mänskligt handlande. Neimi
säger också att skapandet är vetskapen om att det kan bli bättre. Det uttrycker på ett bra sätt
framåtrörelsen i skådespelarens arbete, att det inte går att låsa fast någonting, att det alltid
finns en rörelse som är avhängig de människor som utför just det speciella arbetet just den
stunden.
Berta fortsätter med vad som krävs för den processen:
104 Gadamer, (1997), s. 137