Skådespelarens praktiska kunskap

More documents

Recommendations

Info

59 Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson Berta: I en drömsituation borde det ju vara så att varje gång man ställer sig på scen så var man väldigt modig och gjorde något man inte brukade. Så ser det ju inte riktigt ut om vi ska vara helt ärliga. Det är drömmen. Drömmen är ju att man slår in på vägar man inte gjort, att man är modig, vågar ta risker, blottar sig själv, det tycker jag egentligen är det största modet, det att ställa sig framför många människor och öppna sig, låta någon titta in i det allra mörkaste, fulaste eller vad det nu är. Det sker ju inte varje gång en skådespelare ställer sig på scen även om det är målet. Eller är det det? Är det det för alla? Det har jag undrat. Nu har jag varit ledig och gått och tittat på mycket teater, och jag funderar så himla mycket på det, vill alla, eller vill inte alla, orkar inte alla eller kan inte alla vara sådär modiga? Lisen: Varje gång så sätts ju ens mod på prov. I varenda jäkla roll om det ska bli något. Man måste igenom en massa skit och det modet måste man ha, annars blir det ju ingenting. Kanske inte skådespelarna ges möjlighet att vara modiga under arbetsprocessen, undrar gruppen. Det är olika aspekter av mod vi talar om, dels det att våga utmana sig själv, ”vågar jag undersöka det här hos mig själv?”, och dels det mod som krävs för att visa upp det inför publik. Kravet på att förevisa sitt mod är central. Själva ordet mod inte ingår skådespelarnas yrkesvokabulär. De situationer och förutsättningar vi diskuterar ingår som självklarheter men är inget man talar om eller undrar över i termen mod. De talar mycket om rädsla och om att våga. Om fruktan och tillförsikt, med Aristoteles ord. Martin säger att initialrädslan han upplevde i början av sin karriär alltid finns kvar. Nu anser han sig modig som varje gång har en vilja att övervinna den, och fortsätter Martin: Sen att jag tar genvägar ibland så, nu med viss erfarenhet, det gör vi allihopa. Man vill spränga de där gränserna varje gång, men det gör man inte. John: Men det är ju individuellt det där också naturligtvis. En del är oförskräckta eller inte, av naturen, eller i naturen, men när det blir frågan om en roll så fanns det ju att man tänkte ”nej, det här passar inte mig”. Men som ung så hoppade jag ju på allt. Vare sig det var dumt eller inte. Man hade inget annat val, inte fick man säga nej, man blev aldrig tillfrågad, det stod bara på en lapp. Och det var ju roller som man tänkte ”usch” om. Jag vet inte om man kan kalla det mod att man gjorde det då, men man mådde illa ibland. För att det var roller som man tänkte att det här är inte min roll, jag kan inte göra den bra. Men jag tycker att man ändrar sig med åren. I början var jag lydig bara och gjorde det man fick. Nu, idag när jag är pensionär, kan jag ju säga nej, men det är inget modigt i det, det kan jag inte tycka. Lisen: Så har jag aldrig tänkt. Jag har inbillat mig att jag klarar allt, sen har jag ju inte gjort det, det har ju visat sig, men jag har aldrig tänkt så innan, att ”det här klarar inte jag”. Berta: Inte jag heller.
60 Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson Att bli vald ingår i skådespelarens yrke. Som John beskriver det ovan så stod hans uppgift ”bara på en lapp”. Detta sätt att bli tilldelad roller beskriver skådespelarens upplevelse av att inte ha någon makt i beslutsordningen vid en uppsättning, och hur hanteras modet i en sådan situation? Av det Lisen och Berta reflekterar över kan utläsas ett mått av mod i att ta sig an det man blir tilldelad med stort självförtroende. Men säker på att klara av det, det kan man inte vara. Exponeringen av sitt jag kan bli svårhanterlig. ”Vilket taskigt privatliv du måste ha” Peter: Det svåraste och det modigaste som jag har gjort, det var i en uppsättning när regissören sa till mig ”i den här pjäsen måste du bära det ansvaret att gå sönder helt och hållet som människa, det krävs att den här människan går sönder”. Det var hemskt tyckte jag. Det kom till en punkt där han sa ”du bara tjänstgör”, han var lugn och sansad, ”och nu förstår jag varför du bara har fått göra småroller på X-teatern”. Det var taskigt sagt, men han petade i någonting. Peter höll sig borta från repetitionerna ett par dagar och läste pjäsen och tänkte, innan han återvände till arbetet och fortsatte. Hans pappa hade nyligen dött och Peter upplevde en stark kontakt med honom och förstod att han stått honom mycket nära. ”Min farsa var faktiskt nästan fysiskt närvarande på något konstigt sätt”, berättar han. Samtidigt sökte Peter efter ett fysiskt uttryck som kunde hjälpa honom i kravet på ”att gå sönder och att den här mannen jag gjorde skulle bryta samman totalt”, och hittade det av en slump. Han skulle vara naken med ryggen åt publiken. Peter: Jag var naken, men jag hade ju ryggen mot publiken, så det blev ju aldrig naket på det sättet. Men det svåra var ju att han krävde att man skulle gå sönder. Det där kom liksom inte, det blev en låsning för mig, det blev snarare tvärt om. Lisen: Mm, just det. Peter: Sen var det på något konstigt sätt att jag resonerade med min far, som inte finns, om det här, och så skedde det bara. Men det var också det att vi hade gått in i vårt arbete så hårt, skådespelarna tillsammans, och plötsligt så skedde det där bara. /.../Vi gick ju trots allt faktiskt sönder och ibland gick det inte, men för det mesta så funkade det. Man öppnade sig själv och hade kontakt med… och det har med min barndom och min pappa och en massa konstiga saker att göra. Men ironin i det hela är att det man är rädd för det är att någon ska komma fram till en och säga ”vilket taskigt privatliv du måste ha”, ”vilken hemsk uppfostran och hu” eller vad det nu är man har i sig, men det är det ingen som gör, utan de säger ”fan, bra, tack”.
Page 1 and 2:
SENTER FOR PRAKTISK KUNNSKAP Skåde
Page 3 and 4:
2 Skådespelarens praktiska kunskap
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10: 8 Skådespelarens praktiska kunskap
Page 11 and 12: 10 Skådespelarens praktiska kunska
Page 45 and 46: John: Men det beror ju också på v
Page 59: 58 Skådespelarens praktiska kunska
Page 85 and 86: ANEKDOTER En invigningsrit 84 Skåd
Page 101 and 102: 100 Skådespelarens praktiska kunsk
Page 111 and 112:
110 Skådespelarens praktiska kunsk
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Lisen: Ja, som det blir något kons
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Summary 154 Skådespelarens praktis
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Luterkort, Ingrid, Skådespelarens
Page 165:
show all

Skådespelarens praktiska kunskap

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?