Skådespelarens praktiska kunskap

38
Skådespelarens praktiska kunskap – Maria Johansson
Urskillningsförmågan i kollektivt arbete
Aristoteles talar om den enskilda människan, men skådespelaren arbetar oftast i ett kollektiv.
Martin i skådespelargruppen reflekterar över hur problematiskt det kollektiva arbetet kan
gestalta sig utifrån en stor grupps olika ingångar och känslor:
Martin: Jag har nyss arbetat i en ensemble med över 20 skådespelare och jag upplever det påfrestande
under repetitionerna att det är många olika viljor. Långa vettlösa diskussioner som kan vara tröttande.
Det händer ingenting, alla vill bara göra sin röst hörd. Men med den här regissören så kände man sig
som en del av processen, och att han också var det. Han var inte processen, utan han var en del av den.
Vi var ett kollektiv, vilket jag tycker är roligt. Så ska det vara, man ska uppleva att alla som deltar är
en del i en helhet. Det är inte någon som är hela processen, som sitter hemma på kammaren och
förbereder allting i minsta detalj och som sedan fokuserar det på sig själv hela tiden. Men det är
knepigt, en kollektiv konstform när den är som mest kollektiv, blir ju svår. Speciellt när man är
tjugotre personer och med ett oprövat material, som i det här fallet. Ingen hade någon aning om hur
den här berättelsen skulle gestaltas. Vi hade inget förhållande till det, det fanns ingen
bakgrundskunskap som vi kunde ta med oss in i arbetet. Men vi litade på regissörens intuition. Ja, det
var ömsesidigt. Man kände den respekten. Kom det en idé från ensemblen som var fullt användbar i
det regissören också hade tänkt, då tog vi den. Det fungerade.
Martins exempel visar just på balansen mellan de långsamma, intuitiva processerna och
beredskapen för de snabba och många förslagen i en arbetssituation. Aristoteles
urskillningsförmåga måste arbeta parallellt med intuitionen och – det-som-för-närvarande-
försiggår. Detta är en kunskap som den erfarne skådespelaren har tillägnat sig.
Blockering av intuitionen
I de stunder när allt låser sig, när man blir blockerad och inte kan lita till något i
arbetssituationen, hur handskas man med intuitionen då? Hur kommer man ur det?
Skådespelarna i gruppen blir tysta en stund.
John: Ja, säg det… men jag har ju varit med om situationer där man har kört fast…totalt.
Alla: Ja.
John: Och jag har snackat med regissören och inte fått någon hjälp, då är man ganska vilsen, jag vet
inte hur man löser det.
Neimi: Ja, det är förskräckligt.