05.05.2013 Views

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

21.8.2001 L 225/151<br />

Europeiska gemenskapernas officiella tidning<br />

SV<br />

1.4.2 Förberedelse av doserna<br />

Testämnet tillförs via sondmatning, foder eller dricksvatten. Den metod som väljs för oral tillförsel beror på<br />

testets syfte och testämnets fysikalisk-kemiska egenskaper.<br />

Vid behov kan testämnet lösas upp eller suspenderas i en lämplig vehikel. Om möjligt man bör i första hand<br />

överväga vattenlösning eller vattensuspension, sedan oljelösning eller oljeemulsion (t.ex. majsolja) och d<strong>är</strong>efter<br />

eventuella övriga vehiklar. I fråga om andra vehiklar än vatten måste de toxiska egenskaperna vara kända.<br />

Testämnets stabilitet vid tillförselförhållandena bör fastställas.<br />

1.4.3 Testförhållanden<br />

1.4.3.1 Försöksdjur<br />

Rekommenderat försöksdjur <strong>är</strong> råtta, även om testet kan utföras med andra gnagare (t.ex. mus). Djuren bör<br />

vara unga och friska vuxna exemplar som h<strong>är</strong>rör från normala laboratoriestammar. Hondjuren får inte ha fött<br />

ungar och får inte vara dräktiga. Doseringen bör inledas snarast möjligt efter avvänjningen och under alla förhållanden<br />

innan djuren <strong>är</strong> nio veckor gamla. Vid testets början bör variationen i vikt mellan de använda djuren<br />

vara minimal och får inte överstiga ± 20 % av vardera könets medelvikt. Om testet utförs som inledning till<br />

ett långtidstest avseende kronisk toxicitet måste djur från samma stam och ursprung användas för båda testen.<br />

1.4.3.2 Antal och kön<br />

Minst 20 djur (tio honor och tio hanar) bör användas för varje dosnivå. Om avlivningar <strong>är</strong> inplanerade under<br />

testets gång bör antalet djur ökas med det antal djur som avlivas innan testet har slutförts. Beroende på tidigare<br />

kunskaper om kemikalien eller en n<strong>är</strong>a besläktad kemikalie bör man överväga att ta med ytterligare en<br />

satellitgrupp på tio djur (fem per kön) för kontrollgruppen och toppdosgruppen. Efter behandlingsperioden<br />

observeras satellitgruppen med avseende på reversibla eller kvarstående toxiska verkningar. Längden för denna<br />

period fastställs med beaktande av de observerade verkningarna.<br />

1.4.3.3 Dosnivåer<br />

Minst tre dosgrupper och en parallell kontrollgrupp bör användas, utom om gränstest utförs (se 1.4.3.4). Dosnivåerna<br />

kan basera sig på resultaten från test med upprepad dos eller från prelimin<strong>är</strong>a test för dosbestämning,<br />

och de bör fastställas med beaktande av alla toxikokinetiska data som finns tillgängliga för testämnet eller n<strong>är</strong>besläktade<br />

ämnen. Den högsta dosnivån väljs så att den framkallar toxiska verkningar utan att orsaka dödsfall<br />

eller svårt lidande, förutsatt att det inte finns begränsningar som beror på testämnets fysikalisk-kemiska natur<br />

eller biologiska verkningar. D<strong>är</strong>efter väljs dosnivåerna i fallande skala så att en dosrelaterad respons kan påvisas,<br />

och samtidigt så att inga påvisbara skadliga verkningar (NOAEL) kan observeras vid den lägsta dosnivån.<br />

Två- till fyrfaldiga dosintervall <strong>är</strong> ofta optimala för de fallande dosnivåerna. Tillägg av en fj<strong>är</strong>de testgrupp <strong>är</strong><br />

att föredra framför användning av mycket breda intervall mellan dosnivåerna (t.ex. en faktor som <strong>är</strong> större än<br />

cirka 6–10).<br />

Kontrollgruppen <strong>är</strong> en obehandlad grupp, eller en vehikelkontrollgrupp om vehikel används för tillförsel av<br />

testämnet. Förutom att djuren i kontrollgruppen inte behandlas med testämnet bör de hanteras på exakt<br />

samma sätt som djuren i dosgrupperna. Om en vehikel används bör kontrollgruppen tillföras vehikeln i den<br />

största volym som används. Om testämnet tillförs via fodret och man m<strong>är</strong>ker att foderintaget minskar, kan det<br />

vara till fördel med en parallellt utfodrad kontrollgrupp för att kunna avgöra huruvida minskningen beror på<br />

att testämnet påverkar fodrets smak eller på att det förekommer toxikologiska förändringar i testmodellen.<br />

Följande egenskaper hos vehikeln och övriga eventuella tillsatsämnen bör beaktas: verkningarna på absorption,<br />

distribution, metabolism eller kvarhållande av testämnet; verkningarna på testämnets kemiska egenskaper i den<br />

utsträckning dessa verkningar kan påverka testämnets toxiska egenskaper samt verkningarna på försöksdjurens<br />

foder- eller vattenintag eller deras n<strong>är</strong>ingstillstånd.<br />

1.4.3.4 Gränstest (Limit-test)<br />

Om ett test med en dosnivå om minst 1 000 mg per kg kroppsvikt och dag genomförs på det sätt som<br />

beskrivs h<strong>är</strong> och inga toxiska verkningar kan observeras, och om toxicitet inte förväntas på grundval av uppgifter<br />

om strukturellt n<strong>är</strong>besläktade ämnen, kan ett fullständigt test med tre dosnivåer anses vara överflödigt.<br />

Gränstest tillämpas utom n<strong>är</strong> exponering på människor indikerar att en högre dosnivå behövs.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!