(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

L 225/242 21.8.2001
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
För beredning av det eluerande lösningsmedlet används HPLC-klassificerad metanol och destillerat vatten eller
citratbuffert. Blandningen avgasas före användningen. Isokratisk eluering bör användas. Om blandningar av
metanol och vatten inte är lämpliga kan man försöka med andra blandningar av organiskt lösningsmedel och
vatten, t.ex. etanol och vatten eller acetonitril och vatten. För joniserbara blandningar rekommenderas användning
av buffertlösningar för stabilisering av pH. Stor vikt måste fästas vid att undvika saltutfällning och
kolonnförsämring, vilket kan inträffa med vissa blandningar av organisk fas/buffert.
Inga tillsatser av typen jonparsreagenser bör användas, eftersom de kan påverka den stationära fasens sorptionsegenskaper.
Sådana ändringar i den stationära fasen kan i vissa fall vara irreversibla. Därför måste alla försök
där tillsatser används utföras med separata kolonner.
1.7.4 Upplösta ämnen
Test- och referensämnen upplöses i den rörliga fasen.
1.8 TESTETS UTFÖRANDE
1.8.1 Testbetingelser
Temperaturen under mätningarna bör registreras. Det är högst tillrådligt att hålla kolonnen i temperaturkontrollerad
miljö för att garantera konstanta betingelser under kalibrerings- och bestämningskörningarna och vid
mätning av testämnet.
1.8.2 Bestämning av dödtiden t o
För bestämning av dödtiden t o kan två olika metoder användas (se även avsnitt 1.2).
1.8.2.1 Bestämning av dödtiden t o med användning av en homolog serie
Detta förfarande har visat sig ge tillförlitliga och standardiserade värden på t o. Närmare uppgifter finns i testmetod
A.8 (Fördelningskoefficient (n-oktanol/vatten), HPLC-metoden).
1.8.2.2 Bestämning av dödtiden t o med användning av inerta ämnen som inte bromsas upp i kolonnen
Denna teknik baserar sig på injicering av lösningar av formamid, urea eller natriumnitrat. Mätningarna bör
utföras minst två gånger.
1.8.3 Bestämning av retentionstiderna t R
Referensämnena bör väljas enligt beskrivningen i avsnitt 1.3. Vid bestämning av retentionstiderna kan de injiceras
som en blandad standard, förutsatt att det finns belägg för att retentionstiden för varje referensstandard
inte påverkas av närvaron av de andra referensstandarderna. Kalibreringen bör utföras med regelbundna intervall
minst två gånger dagligen så att man kan beakta inverkan av oväntade förändringar i kolonnens prestanda.
Det bästa förfarandet är att göra injektionerna före och efter injektionerna av testämnet, för att bekräfta att
retentionstiderna inte har förskjutits. Testämnena injiceras i så små mängder som möjligt (för att undvika överbelastning
på kolonnen) och deras retentionstider bestäms.
Bestämningarna bör göras minst dubbelt för att öka mätningarnas tillförlitlighet. De värden på log K oc som
härletts från individuella mätningar bör falla inom ett område på 0,25 logaritmiska enheter.
1.8.4 Utvärdering
Kapacitetsfaktorerna k¡ beräknas utifrån dödtiden t o och retentionstiderna t R hos de valda referensämnena
enligt ekvation 4 (se avsnitt 1.2). Referensämnenas värden på log k¡ plottas sedan mot deras värden på log K oc
från mätningar vid jämvikt i uppslammat prov (se tabellerna 1 och 3 i tillägget). Med hjälp av den erhållna
kurvan kan log k¡-värdet för ett testämne därefter användas för att bestämma ämnets log K oc-värde. Om de
aktuella resultaten visar att log K oc för testämnet ligger utanför kalibreringsområdet måste testet upprepas med
användning av andra, lämpligare referensämnen.
2. DATA OCH RAPPORTERING
Rapporten måste innehålla följande uppgifter:
— Identifiering av test- och referensämnen och deras renhet samt, om det är relevant, pK a-värden.