(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

L 225/168 21.8.2001
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
Om en lösningsagent används för att underlätta beredningen av testlösningar får agentens slutkoncentration i
testkärlet inte överskrida 0,1 ml/l och samma slutkoncentration bör helst användas i alla testkärl (se avsnitt
1.6.3). Man bör dock sträva efter att undvika användning av lösningsagenter.
1.8.4 Kontrollsatser
Antalet spädvattenskontrollsatser beror på testutformningen (se avsnitten 1.7–1.7.2). Om en lösningsagent
används bör testet även omfatta lika stort antal kontrollsatser för lösningsagenten som för spädvattnet.
1.8.5 Frekvensen för analytiska bestämningar och mätningar
Under testets gång bör testämnets koncentrationer bestämmas med regelbundna intervall (se nedan).
Vid genomflödestest bör flödeshastigheterna för spädlösning och testämnets stamlösning kontrolleras regelbundet,
helst dagligen. Under testets förlopp får flödeshastigheterna inte variera med mer än 10 %. Om det förväntas
att testämneskoncentrationerna kommer att hållas inom ± 20 % av de nominella värdena (dvs. inom området
80–120 %, se avsnitten 1.6.2 och 1.6.3) är det tillrådligt att analysera de högsta och lägsta testkoncentrationerna
åtminstone vid testets början och därefter varje vecka. Vid test där det inte förväntas att testämneskoncentrationen
kommer att hållas inom ± 20 % av de nominella värdena (med hänvisning till testämnets stabilitetsdata)
är det nödvändigt att analysera alla testkoncentrationer, men enligt samma schema.
Vid halvstatiska test (förnyelsetest) där det förväntas att testämneskoncentrationen kommer att hållas inom
± 20 % av de nominella värdena är det tillrådligt att analysera de högsta och lägsta testkoncentrationerna
åtminstone när de är nyberedda och strax före förnyelsen. Detta görs vid testets början och därefter varje
vecka. Vid test där det inte förväntas att testämneskoncentrationen kommer att hållas inom dessa gränser
måste alla testkoncentrationer analyseras enligt samma schema som används för stabilare ämnen.
Det rekommenderas att resultaten grundar sig på de uppmätta koncentrationerna. Om det däremot finns bevis
för att testämnets koncentration i lösningen på ett tillfredsställande sätt har hållits inom ± 20 % av den nominella
eller uppmätta startkoncentrationen under hela testperioden, kan resultaten grunda sig på nominella eller
uppmätta värden.
Proverna kan behöva filtreras (t.ex. med porstorlek 0,45 lm) eller centrifugeras. Centrifugering rekommenderas.
Om testmaterialet inte adsorberas på filter kan dock även filtrering godtas.
Under testets gång mäts upplöst syrgas, pH och temperatur i alla testkärl. Totalhårdhet och salthalt (om relevant)
mäts i kontrollsatserna och i ett kärl med den högsta koncentrationen. Upplöst syrgas och salthalt (om
relevant) mäts minst tre gånger (vid testets början, mitt och slut). Vid halvstatiskt test rekommenderas att upplöst
syrgas mäts oftare, helst före och efter varje vattenförnyelse eller minst en gång i veckan. Vid halvstatiskt
test mäts pH i början och i slutet av varje vattenförnyelse och vid genomflödestest minst varje vecka. Hårdheten
och alkaliniteten mäts en gång per test. Temperaturen bör mätas dagligen och helst övervakas kontinuerligt
i minst ett testkärl.
1.8.6 Observationer
Vikt: Vid testets slut vägs alla fiskar (våtvikt, dvs. avtorkade exemplar) antingen i grupper per testkärl eller individuellt.
Vägning per testkärl är att föredra eftersom individuell vägning förutsätter att fiskarna har märkts
individuellt. Om man gör individuella vägningar för bestämning av individuell specifik tillväxthastighet bör
den märkningsteknik som väljs stressa djuren minimalt (ett lämpligt alternativ till frysmärkning är t.ex.
användning av färgad tunn fisklina).
Under testperioden bör fiskarna inspekteras dagligen och alla yttre abnormaliteter (t.ex. blödningar eller avfärgning)
och onormalt beteende bör registreras. Varje fall av fiskdöd bör registreras, och döda fiskar bör avlägsnas
så snart som möjligt. Döda fiskar skall inte ersättas eftersom fisktätheten och antalstätheten är tillräcklig för att
tillväxten inte skall påverkas av ändringar i antalet fiskar per kärl. Mängden foder som ges måste dock justeras.