(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

L 225/252 21.8.2001
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
Om det däremot finns bevis på att testämnets koncentration i lösningen har hållits tillfredsställande inom
± 20 % av den nominella eller uppmätta startkoncentrationen under hela testperioden, kan nominella eller
uppmätta startvärden användas som grund för resultaten. Om avvikelsen från nominell eller uppmätt startkoncentration
är större än 20 % bör resultaten uttryckas i form av tidsvägda medelvärden (se tillägg 5).
2. DATA OCH RAPPORTERING
2.1 BEHANDLING AV RESULTATEN
Syftet med testet är att bestämma hur testämnet påverkar antalet levande avkommor som produceras av varje
föräldradjur som har överlevt testet. Totalantalet avkommor per föräldradjur beräknas för varje testkärl (varje
replikat). Om föräldradjuret i något av replikaten dör under testet eller visar sig vara en hane, tas replikatet i
fråga inte med i analysen. I ett sådant fall baserar sig analysen på ett reducerat antal replikat.
För uppskattning av LOEC och NOEC med avseende på kemikaliens verkan på reproduktionskapaciteten är
det nödvändigt att beräkna den genomsnittliga reproduktionskapaciteten för replikaten per koncentration och
den resterande standardavvikelsen. Detta kan göras med variansanalys (ANOVA). Medelvärdet för varje koncentration
bör därefter jämföras med kontrollsatsen med hjälp av en lämplig metod för multipeljämförelse.
Dunnetts eller Williams test kan användas för ändamålet (14) (15) (16) (17). Det är nödvändigt att kontrollera
hållbarheten hos ANOVA:s antagande om variansens homogenitet. Det är tillrådligt att detta görs grafiskt,
hellre än genom ett test avseende formell signifikans (18). Ett lämpligt alternativ är att köra ett Bartlett-test.
Om antagandet inte är hållbart måste man överväga att transformera data för att homogenisera varianserna
innan ANOVA utförs, eller att utföra viktad ANOVA. Storleken på den verkan som kan detekteras med
ANOVA (dvs. den minst signifikanta skillnaden) beräknas och rapporteras.
För uppskattningen av den koncentration som skulle orsaka en minskning på 50 % av reproduktionskapaciteten
(dvs. EC 50) bör en lämplig kurva, t.ex. den logistiska kurvan, anpassas till data med hjälp av en statistisk
metod, t.ex. minsta kvadrat-metoden. Kurvan bör parametriseras så att EC 50 och standardfelet kan uppskattas
direkt. Därigenom underlättas beräkningen av konfidensintervallen kring EC 50. Tvåsidiga konfidensintervall på
95 % bör tillämpas, utom om det finns goda skäl för att välja andra konfidensnivåer. Anpassningsproceduren
bör helst ge tillgång till ett medel för bedömning av signifikansen eller bristen på signifikans. Detta kan göras
grafiskt eller genom att dela kvadraternas restsumma i ”brist på passning” och ”rena felkomponenter” och
utföra ett signifikanstest avseende brist på passning. När man jämför behandlingar som ger låg fertilitet med
behandlingar som ger hög fertilitet är det mer sannolikt att de senare leder till en högre varians avseende
antalet avkommor som produceras. Därför bör man överväga viktning av de observerade värdena så att de
återspeglar de olika varianserna i de olika behandlingsgrupperna (bakgrundsinformation finns i referens 18).
Vid analysen av data från det slutliga ringtestet (2) anpassades en logistisk kurva med hjälp av följande modell
(även andra lämpliga modeller kan användas):
där
c
Y =
x
1+
x0
Y: det totala antalet avkommor per föräldradjur som är vid liv vid testets slut (beräknat för varje testkärl).
x: ämnets koncentration.
c: det förväntade antalet avkommor när x = 0.
x 0: EC 50 i populationen.
b: lutningsparametern.
Denna modell kan tillämpas i många situationer, även om den inte är lämplig för alla test. En kontroll av
modellens giltighet bör göras på det sätt som föreslås ovan. I vissa fall kan det vara lämpligt med en hormesis-modell
där låga koncentrationer ger ökade verkningar (19).
Man kan även uppskatta koncentrationerna för övriga verkningar, t.ex. EC 10 eller EC 20. Det kan dock vara
bättre att använda en annan parametrisering än den som används för uppskattning av EC 50.
b