(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

21.8.2001 L 225/197
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
landena fram till följande dag. Bin som insamlats från yngelfria ramar rekommenderas. Insamling tidigt på
våren eller sent på hösten bör undvikas eftersom bina då har genomgått fysiologiska förändringar. Om test
måste genomföras tidigt på våren eller sent på hösten kan bina kläckas i en inkubator och födas upp med ”bibröd”
(pollen som insamlats från vaxkakan) och sackaroslösning under en vecka. Bin som har behandlats med
kemiska ämnen såsom antibiotika, varroabekämpningsmedel osv. får inte användas för toxicitetstest förrän det
har gått fyra veckor från det att den sista behandlingen avslutades.
1.5.2 Förvarings- och utfodringsförhållanden
Burarna bör vara enkla att rengöra och välventilerade. Burarna kan vara tillverkade av t.ex. rostfritt stål, nät
eller plast. Även träburar för engångsbruk kan användas. Burarnas storlek bör anpassas efter antalet bin och
vara tillräckligt rymliga. Grupper om tio bin per bur rekommenderas.
Bina hålls i mörker i ett testrum med en temperatur på 25 ± 2 °C. Den relativa fuktigheten, i regel kring
50-70 %, bör registreras under hela testförloppet. Hanteringen, såsom behandling och observationer, kan däremot
genomföras i (dags)ljus. Sackaroslösning i vatten med en slutkoncentration på 500 g/l (50 % vikt per
volym) används som foder och tillhandahålls fritt för bina med hjälp av en utfodringsanordning. För utfodringen
kan ett cirka 50 mm långt och 10 mm brett glasrör användas, vars öppna ända smalnar av till en diameter
på cirka 2 mm.
1.5.3 Förberedelse av bina
De insamlade bina kan bedövas med koldioxid eller kväve före appliceringen av testämnet. Mängden bedövningsmedel
och exponeringstiden för medlet bör minimeras. Döende bin avlägsnas och ersätts med friska bin
före testets början.
1.5.4 Förberedelse av doserna
Testämnet appliceras upplöst i en vehikel, t.ex. ett organiskt lösningsmedel eller vattenlösning med ett vätmedel.
Som organiskt lösningsmedel rekommenderas aceton men även andra organiska lösningsmedel med låg
toxicitet kan användas (t.ex. dimetylformamid, dimetylsulfoxid). I fråga om formulerade produkter som är dispergerade
i vatten och mycket polära organiska ämnen som inte är lösliga i organiska vehikellösningsmedel
kan lösningarna vara enklare att applicera om de bereds i en svag lösning av ett vanligt vätmedel (t.ex. Agral,
Cittowett, Lubrol, Triton eller Tween).
Lämpliga kontrollösningar bör beredas. I fall där ett lösningsmedel eller ett dispergeringsmedel används för att
lösa upp testämnet bör två separata kontrollgrupper användas, en som behandlas med vatten och en som
behandlas med lösningsmedlet eller dispergeringsmedlet.
1.6 FÖRFARANDE
1.6.1 Test- och kontrollgrupper
Antalet doser och replikat som testas bör väljas så att de uppfyller de statistiska kraven för bestämning av LD 50
med ett konfidensintervall på 95 %. För testet används i regel fem doser i en geometrisk serie vars faktor inte
överskrider 2,2. Doserna bör täcka området för LD 50. Antalet doser fastställs med beaktande av toxicitetskurvans
lutning (dos i förhållande till mortalitet) och den statistiska metod som används för analys av resultaten.
Ett preliminärt test kan användas som stöd för valet av lämpliga doser.
Varje testkoncentration bör ges till minst tre likadana testgrupper med tio bin per grupp.
Utöver själva testserierna bör minst tre kontrollgrupper med tio bin per grupp också behandlas. Om ett organiskt
lösningsmedel eller ett vätmedel används måste tre extra kontrollgrupper med tio bin per grupp användas
för lösningsmedlet eller vätmedlet.
1.6.2 Giftekvivalent
En giftekvivalent måste tas med i testserien. Minst tre doser bör väljas på sådant sätt att de täcker det förväntade
LD 50-värdet. Minst tre likadana burar med tio bin per bur bör användas för varje testdos. Som giftekvivalent
rekommenderas dimetoat, vars LD 50-värde (kontakt) enligt rapporterade uppgifter ligger inom området
0,10-0,30 lg verksamt ämne per bi (2). Även andra giftekvivalenter kan godtas förutsatt att man har tillgång
till tillräckliga data om förväntad dosrespons (t.ex. paration).