(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

L 225/154 21.8.2001
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
Följande vävnader och organ bör bevaras i det mest lämpade mediet med hänsyn till typen av vävnad och planerade
efterföljande histopatologiska undersökningar: alla organ och vävnader med stora skador, hjärnan (representativa
regioner inbegripet storhjärna, lillhjärna och hjärnbrygga), ryggrad (på tre nivåer: cervikal, thorakal
(mellersta) och lumbal), hypofys, sköldkörtel, bisköldkörtel, bräss, matstrupe, salivkörtlar, magsäck, tunntarm
och tjocktarm (inklusive Peyers plack), lever, bukspottkörtel, njurar, binjurar, mjälte, hjärta, luftstrupe
och lungor (konserverade genom inflation med fixermedel och därefter immersion), aorta, könskörtlar, livmoder,
accessoriska könsorgan, honornas bröstkörtlar, prostata, urinblåsa, gallblåsa (mus), lymfkörtlar (helst en
lymfkörtel som omfattar tillförselvägen och en annan långt från tillförselvägen för att täcka systematiska effekter),
perifer nerv (ischias- eller tibialnerven), helst nära muskeln, ett snitt av ryggmärgen (alternativt färskt benmärgsaspirat),
hud och ögon (om förändringar har observerats under oftalmologiska undersökningar). Kliniska
eller övriga fynd kan indikera att ytterligare vävnader behöver undersökas. Dessutom bör man bevara alla
organ som på grund av testämnets kända egenskaper förmodas vara målorgan.
1.5.2.4 Histopatologi
En fullständig histopatologisk undersökning bör utföras på bevarade organ och vävnader från alla djur i kontroll-
och högdosgrupperna. Om behandlingsrelaterade förändringar observeras i högdosgruppen bör undersökningarna
utsträckas till djuren i alla övriga dosgrupper.
Alla stora skador bör undersökas.
Om en satellitgrupp används bör histopatologisk undersökning utföras på de vävnader och organ på vilka
verkningar har konstaterats i dosgrupperna.
2. DATA OCH RAPPORTERING
2.1 DATA
Uppgifter bör rapporteras individuellt. Därutöver bör alla uppgifter sammanställas i en tabell över antalet djur
i varje testgrupp vid testets början, antalet djur som hittats döda under testet eller som avlivats av humanitära
skäl samt tidpunkten för avlivning, antalet djur som uppvisat tecken som tyder på att testämnet är toxiskt, en
beskrivning av observerade tecken på toxicitet, inbegripet tidpunkten då sådana första gången upptäcktes, varaktighet
och hur allvarliga de toxiska verkningarna är, antalet djur som har skador, typ av skada och procentandelen
djur för varje typ av skada.
Om möjligt bör numeriska resultat utvärderas genom en tillämplig och allmänt godtagbar statistisk metod. De
statistiska metoderna och data för vilka analys planeras bör väljas när testet utformas.
2.2 TESTRAPPORT
Testrapporten skall innehålla nedan angivna uppgifter.
2.2.1 Testämne:
— Aggregationstillstånd, renhet och fysikalisk-kemiska egenskaper.
— Identifieringsdata.
— Vehikel (i förekommande fall). Motivering för val av vehikel, om annan än vatten.
2.2.2 Försöksdjur:
— Art och stam som använts.
— Djurens antal, ålder och kön.