(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

21.8.2001 L 225/153
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
1.5.2.1 Kroppsvikt samt foder- och vattenkonsumtion
Alla djur bör vägas minst en gång i veckan. Foder- och vattenkonsumtion bör mätas minst en gång varje
vecka. Om testämnet tillförs via dricksvattnet bör även vattenkonsumtionen mätas minst en gång i veckan.
Mätning av vattenkonsumtionen kan också övervägas för foder- eller sondmatningstest under vilka vattendrickandet
kan förändras.
1.5.2.2 Hematologi och klinisk biokemi
Blodprov bör tas från ett angivet ställe och förvaras under lämpliga förhållanden. I slutet av testperioden tas
blodprov strax före eller som ett led i avlivningsförfarandet.
Följande hematologiska undersökningar bör göras då testperioden avslutas och varje gång eventuella blodprover
tas under testperiodens gång: hematokrit, hemoglobinkoncentration, räkning av röda blodkroppar, totaloch
differentialräkning av vita blodkroppar, blodplättsräkning samt mätning av koaguleringstid och koaguleringsförmåga.
Kliniska biokemiska bestämningar för att undersöka större toxiska effekter i vävnader, särskilt verkningar på
lever och njurar, bör utföras på de blodprov som tas från alla djur strax före eller som ett led i avlivningsförfarandet
(med undantag för de djur som hittas döende eller avlivas under testets gång). På samma sätt som för
hematologiska undersökningar kan blodprover för kliniska biokemiska undersökningar tas under testets gång.
Det rekommenderas att djuren fastar natten före blodprovstagningen ( 1 ). Undersökningarna av plasma eller
serum bör omfatta natrium, kalium, glukos, totalkolesterol, urinämne, urinämneskväve, kreatinin, totalprotein
och albumin, minst två enzymer som indikerar verkningar på leverceller (t.ex. alaninaminotransferas, aspartataminotransferas,
alkaliskt fosfatas, gamma-glutamyltranspeptidas och sorbitoldehydrogenas). Mätningar av ytterligare
enzymer (från lever eller av annat ursprung) och gallsyror kan under vissa förhållanden ge användbar
information.
Eventuellt kan dessutom följande urinanalyser utföras under sista veckan av testet med uppsamling av urin på
fasta tider: utseende, volym, osmolalitet eller specifik vikt, pH, protein, glukos och blod eller blodceller.
Dessutom bör undersökning av serummarkörer av allmänna vävnadsskador övervägas. Ytterligare bestämningar
som bör utföras, i det fall att testämnets kända egenskaper kan eller misstänks påverka närbesläktade
metaboliska profiler, omfattar kalcium, fosfor, fastevärden av triglycerider, specifika hormoner, metahemoglobin
och kolinesteras. Dessa bestämningar behövs för kemikalier inom vissa klasser eller från fall till fall.
Överlag krävs en viss flexibilitet i fråga om tillvägagångssätt, beroende på djurart och på de observerade eller
förväntade verkningarna av ett givet ämne.
Om historiska basdata är otillräckliga bör man överväga bestämning av hematologiska och kliniska biokemiska
variabler innan doseringen påbörjas. I allmänhet rekommenderas inte att dessa uppgifter genereras före
behandlingen (7).
1.5.2.3 Obduktion
Alla försöksdjur bör genomgå en fullständig obduktion som omfattar omsorgsfull yttre granskning av kroppen,
alla kroppsöppningar samt kranium, bröst- och bukhåla och deras innehåll. Lever, njurar, binjurar, testiklar,
bitestiklar, livmoder, äggstockar, bräss, mjälte, hjärna och hjärta från alla djur (med undantag för de djur som
hittas döende eller avlivas under testets gång) putsas från angränsande vävnad och deras våtvikt bestäms så
snart möjligt efter dissekering för att undvika uttorkning.
( 1 ) För vissa mätningar som görs på serum och plasma, särskilt i fråga om glukos, är fasta över natten att föredra. Den viktigaste orsaken
till detta är att resultaten annars oundvikligen uppvisar större variationer, vilket tenderar att maskera svaga verkningar och göra det
svårare att tolka resultaten. Å andra sidan kan fasta över natten leda till störningar i djurens allmänna metabolism och särskilt i fråga
om exponeringstest störa den dagliga exponeringen för testämnet. Om fasta över natten tillämpas bör de kliniska biokemiska bestämningarna
göras efter funktionsobersrvationerna.