(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
L 225/206 21.8.2001<br />
Europeiska gemenskapernas officiella tidning<br />
SV<br />
1.8 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UTFÖRANDE AV ADSORPTIONS- OCH DESORPTIONSTEST<br />
1.8.1 Analysmetod<br />
Följande nyckelparametrar kan påverka sorptionsmätningarnas noggrannhet: noggrannheten hos den metod<br />
som används för att analysera lösningen och de adsorberade faserna, testämnets stabilitet och renhet, uppnåendet<br />
av sorptionsjämvikt, storleksordningen på lösningens koncentrationsändring, förhållandet mellan jord och<br />
lösning samt ändringar i jordens struktur under jämviktsprocessen (35) (59-62). Noggrannheten tas upp i<br />
några av exemplen i tillägg 2.<br />
Analysmetodens tillförlitlighet måste kontrolleras inom testets sannolika koncentrationsområde. Det står laboratoriet<br />
fritt att utveckla en lämplig metod med lämpliga v<strong>är</strong>den i fråga om noggrannhet, reproducerbarhet,<br />
detektionsgränser och utbyte. Anvisningar för hur ett sådant test kan utföras ges nedan.<br />
En lämplig volym av 0,01 M CaCl 2 (t.ex. 100 cm 3 ) rörs om under 4 timmar med en viktmängd (t.ex. 20 g)<br />
jord som har hög adsorptionsförmåga, dvs. hög halt av organiskt kol och lera. Dessa vikter och volymer kan<br />
variera beroende på analysbehoven, men ett jord-lösningsförhållande på 1:5 <strong>är</strong> en lämplig utgångspunkt.<br />
Blandningen centrifugeras och vattenfasen kan filtreras. En bestämd volym av testämnets stamlösning tillsätts<br />
till vattenfasen så att den nominella koncentrationen kommer inom testets sannolika koncentrationsområde.<br />
Volymen skall vara högst 10 % av vattenfasens slutliga volym, så att karakt<strong>är</strong>en hos den jämviktade jordlösningen<br />
ändras så lite som möjligt. Lösningen analyseras.<br />
Ett blindprov bestående av systemet jord + CaCl 2-lösning (utan testämne) måste ingå, för kontroll av falska<br />
indikationer i analysmetoden och matriseffekter orsakade av jorden.<br />
Bland de analysmetoder som kan användas för sorptionsmätningar ingår gas-vätskekromatografi (GLC), högtrycksvätskekromatografi<br />
(HPLC), spektrometri (t.ex. GC-masspektrometri och HPLC-masspektrometri) och<br />
vätskescintillationsräknare (för radioaktivt m<strong>är</strong>kta ämnen). Oavsett vilken metod som används gäller kriteriet<br />
att metoden anses lämplig om utbytet <strong>är</strong> mellan 90 % och 110 % av det nominella v<strong>är</strong>det. För att möjliggöra<br />
detektion och utv<strong>är</strong>dering efter det att ämnet fördelats måste analysmetodens detektionsgränser vara minst två<br />
tiopotenser under den nominella koncentrationen.<br />
Egenskaper och detektionsgränser hos den analysmetod som används vid adsorptionstest spelar en viktig roll<br />
n<strong>är</strong> det gäller att definiera testbetingelserna och testets totala provningsprestanda. Den föreliggande metoden<br />
följer ett allmänt testförlopp och innehåller rekommendationer och anvisningar för alternativa tillvägagångssätt<br />
i fall d<strong>är</strong> analysmetoden och laboratoriets betingelser kan medföra begränsningar.<br />
1.8.2 Val av optimalt förhållande mellan jord och lösning<br />
Valet av lämpligt jord-lösningsförhållande för sorptionsundersökningar <strong>är</strong> beroende av fördelningskoefficienten<br />
K d och den önskade relativa adsorptionsgraden. Ämnets koncentrationsändring i lösningen avgör mätningens<br />
statistiska noggrannhet – grundat på adsorptionsekvationens form och analysmetodens gränser – vid detektion<br />
av ämnets koncentration i lösningen. För vanligt bruk <strong>är</strong> det d<strong>är</strong>för praktiskt att bestämma sig för en uppsättning<br />
konstanta standardförhållanden för vilka adsorptionen <strong>är</strong> över 20 %, och helst över 50 % (62), samtidigt<br />
som man skall se till att testämnets koncentration i vattenfasen hålls så pass hög så att den kan mätas med tillräcklig<br />
noggrannhet. Detta <strong>är</strong> s<strong>är</strong>skilt viktigt n<strong>är</strong> adsorptionsprocenterna <strong>är</strong> höga.<br />
Ett lämpligt tillvägagångssätt för att välja lämpliga jord-lösningsförhållanden grundar sig på estimering av K dv<strong>är</strong>det,<br />
antingen genom förberedande undersökningar eller genom vedertagna estimeringsmetoder (tillägg 3).<br />
Valet av lämpligt förhållande kan sedan göras med hjälp av ett diagram d<strong>är</strong> jord-lösningsförhållandet har<br />
avsatts mot K d för konstanta adsorptionsprocenter (figur 1). H<strong>är</strong>vid antas att adsorptionsekvationen <strong>är</strong> linj<strong>är</strong><br />
( 1 ). Det sökta sambandet erhålls genom att bilda om ekvation 4 för K d så att den får formen enligt ekvation<br />
1:<br />
( 1 ads ads<br />
) Cs (eq) = Kd ·Caq (eq)<br />
V0<br />
mjord =<br />
m0<br />
m ads<br />
s …eq† ¯1 K d …1†