(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

L 225/158 21.8.2001
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
eller för ändamålet uppfödda svin från en resident koloni rekommenderas minst fem dagar och för djur av
externt ursprung rekommenderas minst två veckor. Försöksdjuren bör karakteriseras enligt art, stam,
ursprung, kön, vikt och ålder. Djuren fördelas slumpvis i kontroll- och behandlingsgrupper. Burarna placeras
på sådant sätt att eventuella verkningar på grund av placeringen minimeras. Varje djur tilldelas ett unikt
identifieringsnummer.
1.4.3 Beredning av doserna
Testämnet kan tillföras via foder eller dricksvatten, genom sondmatning eller i kapslar. Den metod som väljs
för oral tillförsel beror på testets syfte och testämnets fysikalisk-kemiska egenskaper.
Vid behov kan testämnet lösas upp eller suspenderas i en lämplig vehikel. Om möjligt bör man i första
hand överväga vattenlösning eller vattensuspension, sedan oljelösning eller oljeemulsion (t.ex. majsolja) och
därefter eventuellt andra vehiklar. I fråga om andra vehiklar än vatten måste de toxiska egenskaperna vara
kända. Testämnets stabilitet vid tillförselförhållandena bör fastställas.
1.5 FÖRFARANDE
1.5.1 Djurens antal och kön
1.5.2 Dosering
Minst åtta djur (fyra honor och fyra hanar) bör användas för varje dosnivå. Om avlivningar är inplanerade
under testets gång bör antalet djur ökas med det antal djur som avlivas under testets gång. Antalet djur vid
testets slut måste vara tillräckligt med tanke på en meningsfylld utvärdering av de toxiska verkningarna.
Beroende på tidigare kunskaper om ämnet eller en nära besläktad kemikalie bör man överväga att ta med
ytterligare en satellitgrupp på åtta djur (fyra per kön) för kontrollgruppen och toppdosgruppen. Efter
behandlingsperioden observeras satellitgruppen med avseende på reversibla eller kvarstående toxiska verkningar.
Längden för denna period fastställs med beaktande av de observerade verkningarna.
Minst tre dosgrupper och en parallell kontrollgrupp bör användas, utom om gränstest utförs (se 1.5.3). Dosnivåerna
kan basera sig på resultaten från test med upprepad dos eller från preliminära test för dosbestämning
och de fastställs med beaktande av alla toxikokinetiska data som finns tillgängliga för testämnet eller
närbesläktade ämnen. Den högsta dosnivån väljs så att den framkallar toxiska verkningar utan att orsaka
dödsfall eller svårt lidande, förutsatt att det inte finns begränsningar som beror på testämnets fysikalisk-kemiska
natur eller biologiska verkningar. Därefter väljs dosnivåerna i fallande skala så att en dosrelaterad
reaktion kan påvisas, medan inga påvisbara skadliga verkningar (NOAEL) bör uppstå vid den lägsta dosnivån.
Två- till fyrfaldiga dosintervall är ofta optimala för de fallande dosnivåerna. Tillägg av en fjärde testgrupp
är att föredra framför användning av mycket breda intervall mellan dosnivåerna (t.ex. över en faktor
på cirka 6–10).
Kontrollgruppen är en obehandlad grupp, eller en vehikelkontrollgrupp om vehikel används för tillförsel av
testämnet. Förutom att djuren i kontrollgruppen inte behandlas med testämnet bör de hanteras på exakt
samma sätt som djuren i dosgrupperna. Om en vehikel används bör kontrollgruppen tillföras vehikeln i den
största volym som används. Om testämnet tillförs via fodret och man märker att foderintaget minskar, kan
det vara till fördel med en parallellt utfodrad kontrollgrupp för att kunna avgöra huruvida minskningen
beror på att testämnet påverkar fodrets smak eller på att det förekommer toxikologiska förändringar i testmodellen.